Annette (2021)

Den excentriske komikern Henry och den omåttligt populära operasångerskan Ann faller pladask för varandra. Resultatet av deras kärlek är den lilla flickan Annette som redan vid två års ålder utvecklar en helt makalös förmåga som tar världen med storm. 

Henrys och Anns förhållande är som många andra där åtminstone en excentrisk person är inblandad. Det är lika hett och passionerat som stormigt vilket är en kombination som kanske inte alltid slutar på det bästa sättet. 

Ett problem jag har ibland med den här typen av filmer är att musikalnumren snarare tar mig ur filmupplevelsen än drar mig in. Detta är tyvärr fallet med Annette där det även känns lite krystat i vissa scener att dialogen framförs i sångform. För mig hade filmen fått en större emotionell genomslagskraft om karaktärerna fört normala konversationer sinsemellan då och då.  

"Annette" har en bisarr ton rakt igenom vilket är intressant, men i slutändan blir det för mycket. Den hade vunnit på ett mer emotionellt tryck och trovärdighet i kärlekshistorien mellan huvudkaraktärerna. Ett visst estetiskt grepp de valt att göra med den lilla flickan Annette är också en sak som bidrar till den bisarra känslan i filmen samt gör det även svårt att känna något för den karaktären. Det finns en scen precis i slutet av filmen som känns mer äkta och som faktiskt berör men då är det redan för sent.

Med detta sagt vill jag poängtera att Annette är en välgjord film med bra skådespelarinsatser, framförallt från Adam Driver och Marion Cotillard som verkligen går in i sina roller. Dessutom är den visuellt tilltalande med vackert foto av Caroline Champetier som även jobbade med Leos Carax på Holy Motors. 

Kontentan för mig blir dock att det främst är en bisarr filmupplevelse som inte berör. Den är dessutom, med sina 141 minuter, alldeles för lång och blir därför ganska långtråkig.