Andra åket (säsong 1)
"Andra åket" lever inte upp till förhoppningarna, men kanske är det mitt eget fel?
Felix Herngrens produktionsbolag, FLX, har stått bakom ett gäng succéer på tv-fronten. "Solsidan", "Bonusfamiljen", "Enkelstöten", "Torpederna" och "Fallet", för att nämna några. Varje gång ett nytt FLX-projekt är på gång, finns det med andra ord god anledning att vara hoppfull om nya succéer.
Tyvärr lyckas den första säsongen aldrig riktigt att leva upp till mina, kanske aningen för högt ställda, förhoppningar. Jag har samtidigt lite svårt att sätta fingret på vad som egentligen är "fel" med säsongen som helhet. Det är i grund och botten en komediserie, som försöker göra sig rolig genom att driva med olika stereotyper jag själv inte riktigt kan relatera till. Vilket gör att mycket av det roliga faller platt för mig personligen.
I "Andra åket" får vi lära känna vår huvudperson Madde (Sanna Sundqvist), som är född och uppvuxen i Björkfjället, vilket i serien ska föreställa en mindre skidort någonstans i Norrland. Efter att ha stuckit till Stockholm och bildat familj, återvänder hon nu hem till Norrland igen tillsammans med sin make och tonårsdotter. Väl där är tanken att hon ska ta över det familjeägda hotellet, då det har blivit dags för hennes mamma att gå i pension, för att slippa undan stressen i Stockholm och kunna njuta av det vackra landskapet.
Det är knappast en spoiler att avslöja att deras förhoppningar om att ta över ett redan välfungerande hotell och komma undan stressen sandas tämligen snabbt. Kusinen i receptionen har varit sjukskriven och tvingats lära sig att säga nej (till i princip allt som ingår i arbetsuppgifterna), brorsan som serverar i köket har förlorat sin make i en olycka och vägrar tillåta förändringar i menyn av den nya kökschefen, all annan personal sade upp sig (när mamman gick i pension) och gick till det konkurrerande hotellet på orten.
Eftersom jag varken är stockholmare eller norrlänning själv, har jag svårt att avgöra om tanken är att jag ska skratta med eller åt karaktärerna i serien. Där de veliga Stockholms-fjollorna står på ena sidan och de skoteråkande norrlänningslantisarna på den andra. Eftersom Madde står med en fot i båda läger känns det på sätt och vis okej.
För mig är Andra åket bäst i de lägen när fasaderna och stereotyperna under vissa korta stunder helt lyser med sin frånvaro. Som under en middagsscen när det äts tacos hos en av Maddes barndomsvänner. Eller när Ida Engvolls (ofta överdrivna) karaktär Elsa, som driver det konkurrerande hotellet, under några sekunder i slutet av säsongen berättar vad som egentligen döljer sig bakom hennes polerade yttre. Jag hoppas på mer av den varan när Andra åkets (redan bekräftade) andra säsong släpps vartefter.
Är du mer intresserad av produktioner från i år kan du spana in vår lista över serier från 2018.