Amy (2015)

Vi får följa sextonåriga Amy som upptäcks för att senare slå igenom större än vad någon jazz-artist idag skulle våga drömma om. Hennes kommersiella genomslag blev större än hennes ambition och kändislivet blev en del av hennes förfall. Kapadia har kommit över exklusivt filmmaterial inspelat av Amy själv och hennes vänner. Amy hade lämnat efter sig utmärkt material att bygga en dokumentär på.

Kapadia har lyckats visa hur Amy var som person och hon var en livad kvinna. I hans dokumentär får vi se alla hennes sidor; lyckliga Amy, sorgsna Amy, kåta Amy, besvärade Amy… märkligt nog kändes det efteråt som om att jag själv förlorat henne. Sett till det är Amy en mästerligt berättad biografisk dokumentär.

Jag undrar hur Kapadia (och övriga ansvariga för att dokumentären blev gjord) känner över att "blotta" en människa som uppenbarligen inte kan försvara sig. För även om filmen främst hyllar sångerskan visar den även hennes dåliga sidor.

Under Amys sista tid blev det en trend att skämta om hennes missbruk och filmskaparna ger en känga till några smaklösa kändisar. Vi får bland annat se en sekvens ur Tonight Show with Jay Leno där programledaren driver om att Winehouse är duktig i köket, speciellt på att koka amfetamin.

Dokumentären är både gripande och spännande och den fångade mig stundtals på det sätt en riktigt slipad thriller gör. Den visar också att ett par misslyckade förhållanden och stor press räcker för att en människa ska hamna i  fördärv. Amys vuxna liv var som en bilkrasch i slow-motion.

Bäst: Känslan av att Kapadia lägger ut alla korten på bordet. Jag tror att han har skildrat den riktiga sanningen.