American Assassin (2017)

American Assassin inleds med att Mitch Rapp (Dylan O'Brien) friar till sin flickvän Katrina (Charlotte Vega) på deras semester i Ibiza. De har en fin kemi och Katrina säger självklart ja. När Mitch lämnar stranden för att hämta drinkar bryts den idylliska tillvaron. Ett gäng terrorister slår till mot hotellet och ett massmord sker. Mitch ser på när Katrina blir avrättad och blir själv svårt skadad.

Spola fram arton månader. Mitch är nu en mycket sargad man som vigt sitt liv åt hämnd. Han har under tiden som gått utvecklat sin stridskompetens markant, samtidigt som han lyckats infiltrera terrororganisationens verksamhet. Ensam ger han sig i väg till Libyen för att göra upp med förövarna och utkräva hämnd.

Läs också: Recension: "Det" (2017)

Låter detta som en intressant premiss till en hämndthriller? Det tyckte jag också! Problemet är att American Assassin därefter utvecklas till en grovt amerikaniserad och klichéfylld actionfilm. CIA slår till mot terrororganisationen samtidigt som Mitch är där. Han plockas upp, utvecklas av CIA:s fältstrateg Stan Hurley (Michael Keaton) och utvecklas till någon sorts superspion. Nu får han inte bara chansen att slå till mot ondskan och kräva hämnd, utan han tjänar dessutom sitt land, världens bästa land! Otroligt tröttsamt.

Komiskt dåligt manus

Manuset är risigt och flera gånger blir det nästan komiskt dåligt. Som när Michael Keaton, som gör vad han kan i sin roll, påpekar att en viss terrorist är "The Santa Claus of Terrorists". Ungefär där ligger ribban filmen igenom. Dylan O'Brien, pojkspolningen som gjorde The Maze Runner, har odlat både skägg, muskler och är helt okej i huvudrollen. Vad han saknar, som skådisar likt Dwayne Johnson och Tom Cruise har, är nödvändig karisma och likeability. Jag sympatiserar inte tillräckligt mycket med honom för att bli indragen i det som sker.

Hur som helst fungerar American Assassin rent tekniskt. Michael Cuestas regi skapar ett bra flyt i filmen men det spelar mindre roll när det innehållsmässigt inte griper tag. Därtill blir det mot slutet av filmen en enda stor CGI-fest, som det vanligtvis blir när en Hollywoodstudio har en budget att spendera. Denna sekvens, filmens stora setpiece, är dessutom bristfärdig rent hantverksmässigt.

Läs också: Recension: American Made (2017)

Allt som allt är American Assassin varken bättre eller sämre än mycket av den actiondynga som pumpas ut av Hollywood idag. Det verkar som att pamparna högst upp i hierarkin tror att pengar alltid gör ett dåligt manus bättre. Här är ett konkret bevis på att det inte alltid fungerar. Michael Cuestas film kommer säkert hitta sin publik. Folk som köper biljetter med förhoppningen att uppleva en ny Shooter. Till dessa säger jag: se Atomic Blonde eller American Made i stället. American Assassin borde ha gått direkt till DVD!