Ten Percent (säsong 1)

Just när man trodde att man inte pallade mer inblick i bortskämda elitens vardagsliv så dyker ännu en underkategori upp i trädet av I-lands-problem: Agenterna till dessa verklighetsfrånvarande figurer! Från Bridgertons (2020) kärleksdrama till Succesions (2018) multimiljonärer tycks man ha sett hela spektrumet av den högsvävande elitens problem och dräbbel, men vad säger deras agenter om detta? Hur tar man sig egentligen an en skådespelares nötallergi i en reklamfilm om nötter? Hur leker man parterapeut mellan en demonregissör och landets största diva? Om man trodde att kändisarna har det svårt, då ska man bara veta hur personerna bakom dem överlever dagen.

I Amazon Primes adaption av Netflix-originalet Dix Pour Cent, eller Call My Agent (2015), följer vi ett gäng agenter på en byrå i London. Varje avsnitt bjuder på ett nytt hårslitande problem från några av Storbritanniens största stjärnor som spelar sig själva vilket adderar till den småexistentiella humorn. Samtidigt pyr dramatiken bland byråns anställda med hemligheter och kärlek parallellt med att den alltid näsdoppande grannen USA vill lägga vantarna på deras framgång. 

Call My Agent har sedan sin premiär fått otaliga adaptioner, från en turkisk till en polsk i produktion. Så vad gör just den brittiska versionen unik? För en som endast har sett några avsnitt av det franska originalet så är den brittiska, torra humorn en klar och välkommen avstickare. Somliga av karaktärerna är så stereotypiskt brittiska med sin bitterhet och obekvämlighet att en kan undra varför de jobbar i ett yrke som kräver konstant uppåtenergi och socialt umgänge, men det gör det bara roligare. De spelar en konstant dragkamp mellan att vilja begravas under täcket med en kopp te och att jaga nästa stora kändis med alla medel som krävs, brutna näsor och besöksförbud och allt. Det är den sortens lata prestationsångest många nog kan känna igen.

Simpel men underhållande

Intrigen tenderar att vara lite väl simpel, snudd på buskis. Det är lätt att bli trött när majoriteten av problemen uppstår genom simpel misskommunikation som kunde ha lösts om folk bara pratade med varandra. Det är en upprepande formel som då och då bryts av med inte så vanliga problem i serier, som hur en skådespelerska ska tackla karriären när hon får barn eller hur man accepterar en dalande karriär med åldern. Det är faktiskt agenternas klienter, kändisarna, som bistår med verkligt intressanta inblickar och inte agenterna själva. Det är simpelt, javisst, men ändå underhållande.

En samling mer osympatiska karaktärer däremot, det får man leta efter. Från den självutnämnda haggan Rebecka till Misha som skapar mer problem ju mer hon försöker hjälpa till - det finns ingen man vill bjuda på fika inom en snart framtid. Trots det kan man inte låta bli att heja på dem i deras idioti och påhittigheter. Ten Percent är ett bevis på att man inte behöver gilla någon för att man ska vilja fortsätta se hur det går för dem. Bristfälliga karaktärer är lättare att identifiera sig med för oss vanliga dödliga och att se dem lyckas kickar igång något i oss. "Om dessa idioter kan, så kan jag!". 

Ten Percent släpps 28/4 på Amazon Prime.

• KLART: Curb Your Enthusiam säsong 12 blir verklighet
• Wolf Like Me (säsong 1, avsnitt 1-4)