Recension: Take a Chance (2023) – dokumentär om Agnetha Fältskogs stalker
Dokumentär om ABBA-Agnethas stalker och kärlek
Alla vet vilka ABBA är. Många vet också vem Agneta Fältskog och hennes stalker är. Men få vet nog hela berättelsen om stalkern från Nederländerna. I den nya dokumentären berättar stalkern Gert van der Graaf själv om den omtalade tiden.
På 70-talet blev ABBA ett namn på allas läppar, TV-apparater och tidningar. En av personerna som föll för bandet under den där Eurovision-kvällen var Gert van der Graaf i Nederländerna. Han fastnade speciellt för den blonda sångerskan Agnetha, precis som många andra unga pojkar på den tiden kan jag tänka mig. För många blev intresset bara ett tillfälligt idoldyrkande, men för Gert tog det över helt. Det enda han kunde tänka på var ABBA och Agnetha. En dag skulle han träffa henne, bestämde han sig för.
Åren gick och Gert blev äldre. Till slut kunde han ta sig med bil hela vägen till Sverige. Det var då besattheten tog fart på riktigt. Han tog reda på var Fältskog befann sig och försökte komma henne så nära som möjligt. Efter några år och flera twister kom Gert och Agnetha varandra väldigt nära och blev ett par. Men när kärleken tog slut blev Gerts besatthet mer aggressiv. I dokumentären får vi följa hela berättelsen från tonårsrummet, via Sverige till domen och utvisningen – ur Gerts perspektiv.
En sorts märkligt snyfthistoria
Berättelsen om Gert van der Graaf och hans besatthet av Agnetha Fältskog är varken ny eller ouppmärksammad. I början av 00-talet kunde man läsa om Fältskogs stalker i varje kvällstidning. Skvallertidningarna var inte heller osugna på att rapportera om den märkliga snubben från Nederländerna. Trots det är det inte många som läst eller hört hela berättelsen om stalkern. I Amazon Primes nya dokumentär får vi på ett grundligt sätt ta del av hela storyn, från början till nutid. Ingen detalj är för liten eller oväsentlig. Allt får vi ta del av i denna intressanta dokumentär.
Dock är det tidigt något som skaver med "Take a Chance". Det känns som en sorts märklig snyfthistoria för gärningsmannen. Ett sorts försök till ursäkt och för att få oss tittare att förstå varför han gjorde som han gjorde. Perspektivet är till största delen van der Graafs och han berättar om hur han fick för sig att göra allt i sin makt för att komma nära Fältskog – för att han var kär. Inte alls lika gulligt som det låter, Gert. Dokumentärskaparna har försökt få det någorlunda jämnt med röster även från andra sidan. Men försvaret är svagt och består mest av Fredrik Strage, som försöker förlöjliga stalkern och gamla ABBA-fans som inte riktigt trodde på Gerts story.
Kommer lindrigt undan från all kritik
Det blir en allt för tydlig och märklig ojämnvikt där få frågor faktiskt besvaras. Dessutom tar det ett tag innan det faktiskt fastställs att det hela faktiskt har hänt och inte bara är något som en galen holländare hittat på. Sen känns det som sagt bara märkligt att gärningsmannen ska ta så stor plats och komma så lindrigt undan från kritik, som ändå finns i dokumentären. En dokumentär som tappar oerhört mycket av att Fältskog själv inte velat medverka, utan snarare stoppa den. Jag förstår helt klart varför hon inte har velat att den ska släppas.
Med det sagt går det inte att komma ifrån att det faktiskt är en intressant berättelse och dokumentär. Vi får på ett detaljerat och väl upplagt vis följa det hela från TV-förälskelse till straff. Det går dock heller inte att komma ifrån saknaden av journalistisk jämnvikt i denna märkliga snyfthistoria. Kritiska röster finns, men dröjer och är alldeles för snälla och få. Dessutom saknas den mest kritiska, självklara och faktiskt helt nödvändiga rösten av dem alla.