Recension: The Office (säsong 1) – ännu en version av komediklassikern

För den som sett någon av de tidigare versionerna av "The Office" är grundstoryn bekant. Dock är det inte en exakt kopia från någon annan version. I Prime Videos nya version av kultserien möter vi Hannah Howard (Felicity Ward) som är chef på pappersåterförsäljaren Flinley Craddicks avdelning i Sydney. Howard får i inledningen av serien reda på att huvudkontoret planerar att tvinga alla anställda att jobba hemifrån. Många anställda tycker att detta är en bra och härlig idé, men Howard som ser sina anställda som sin familj bestämmer sig för att göra allt för att få dem att stanna på kontoret.

Det blir som ni kanske förstår en hel del motsättningar mellan chef och personal. Samtidigt är det en personalstyrka som kanske inte alltid fokuserar helt på vad de faktiskt ska göra, utan flörtar med kollegor, stör kollegor eller helt enkelt lämnar kontoret för att hitta på saker. Sen vet man heller aldrig riktigt vad chefen Hannah kan komma upp vid och hon blir lätt en mardröm både för HR-personal och sina egna chefer. Med andra ord: ingen dag på Flinley Craddick är den andra lik...

En serie som borde skrotats i idéstadiet

Man brukar prata om bilolyckor man inte kan sluta titta på. Detta är en bilolycka, men lyckligtvis kan man snabbt och enkelt slita sig från den. Som ett stort fan av både brittiska och amerikanska The Office räknade jag egentligen på förhand med att bli något besviken av nyversionen från "down under". Men inget kunde nog förbereda mig på den enorma besvikelse som väntade.

För den som kommer ihåg den svenska versionen Kontoret med Henrik Dorsin i huvudrollen är den australiensiska versionen faktiskt ännu svagare än vad vi tillät TV4 att göra med serien. Att ingen producent faktiskt stoppade produktionen tidigare är ett mysterium. För något måste ha sett att detta faktiskt inte alls flyger?

I grunden är serien lik den amerikanska versione men inte riktigt. Ma kan kan ana vilka alla är och ibland har skådespelarna till och med lånat minspelet av amerikanska karaktärerna de både försöker och inte försöker härma. Samtidigt försöker Prime och australiensarna göra något eget och det är ibland inte lika likt. Sen avslöjar småsaker som blickar eller attityd att det visst är en svag kopia av superklassikern från staterna. Men någonstans är det nästan mer likt den svenska versionen, mycket på grund av att båda håller en svag nivå och tyvärr frambringar få skratt.

"Det enda som håller en jämn nivå är den låga kvaliteten"

I huvudrollen ser vi Hannah Howard, spelad av komikern Felicity Ward. Både David Brent och Michael Scott är två ganska jobbiga och egna karaktärer, men frågan är om inte Hannah är jobbigast av båda föregångarna. Ibland nästan jobbigare än både Scott och Brent tillsammans. Skämskudden är alltid nära när Howard är i fokus. En stor skillnad mot just britternas och amerikanernas versioner är att det är just denna karaktär som oftast lyfter serien. Här är det snarare bäst när chefen inte är med. Hon blir helt enkelt för mycket. Tråkigt, då hennes roll som sagt gör serien i både UK och US.

Detta är verkligen inte annat än en besvikelse som minst sagt är ojämn. Det enda som håller en jämn nivå är faktiskt den låga kvaliteten. Kort och gott är det hela en väldigt dålig idé som lätt kunde undvikas, antingen genom att se på det svenska försöket, eller bara fatta att det inte är en bra idé att ens försöka. Ser helt enkelt inte hur det skulle bli en andra säsong.