Recension: Maktens ringar (säsong 2) – Mörkret sluter sig över Midgård

Första säsongen av "Maktens ringar" var en riktig vattendelare. Själv tyckte jag att den var riktigt sevärd trots vissa uppenbara brister. Exempelvis uppskattade jag verkligen ambitionerna och Morfydd Clark i rollen som en ung Galadriel, men gillade inte alls Benjamin Walker som alvernas storkung Gil-galad. Han fick varenda replik att låta som något från en lyckokaka – bitvis ett manusproblem såklart, för dialogen är inte den här seriens stora styrka.

Min största kritik riktades dock mot de plastiga mittenavsnitten. Introduktionen till mytomspunna Númenor borde helt enkelt ha varit bättre. Jag förstår dem som gav upp här, men vi som kämpade vidare märkte också vilket kvalitetskliv det blev med efterföljande avsnitt som regisserades av vår egen Charlotte Brändström. Helt plötsligt föll bitarna på plats.

En mystisk trollkarl dyker upp i norra Rhún

Inför premiären av den andra säsongen har jag hungrigt svept samtliga avsnitt. Vi bjuds på ännu en episk öppning och denna gången med Sauron i fokus. Det märks att serieskaparna har längtat efter att få berätta mer om "mörkrets herre", något de verkligen tar vara på nu när den stora hemligheten är ute om vem han egentligen är. 

Tonen genom säsongen är betydligt jämnare och även scenerna i Númenor fungerar bättre. Det är mörkare och råare, men hoppets låga skiner på något vis igenom det svarta, precis som det ska vara i en saga. I princip allt är bättre – förutom Benjamin Walker, som fortfarande låter som en vandrande lyckokaka.

Nori, Poppy och "Främlingen" är på jakt efter den sistnämndes faktiska identitet och får hjälp av ingen mindre än Tom Bombadil, som fungerar som någon sorts "Yoda"; Elrond och Galadriel kämpar för alvernas överlevnad; dvärgarna gräver allt djupare i Khazad-dûm under ledning av förblindade Durin III; en smutsig maktkamp präglar Númeron, där allsmäktiga krafter gör sina röster hörda; Ada leder sina orker mot ett fruktat slag och efter alvernas tre, ska fler ringar smidas.

"Främlingens" riktiga identitet avslöjas

Eftersom många redan vet vad som komma skall, ligger den stora utmaningen egentligen i att skildra hur det ska gå till. För att lyckas med detta behövs ett övertygande världsbygge och starka karaktärer som slår an med publiken. Serieskaparna John D. Payne och Patrick Mackey har överlag lyckats med detta, trots krystad dialog och för många "Instagram faces". Deras främsta problem är snarare att de stöttar sig på frågan "vem" som dramaturgisk krycka. Vem är egentligen "främlingen"? Vem är egentligen Sauron? Vem är egentligen den mörka trollkarlen i Norra Rhún (se serien så förstår du)? Även om det öppnar upp för spekulationer från fansens sida bäddar mysterier av det här slaget ofta för besvikelser. Dessutom tar det fokus från att faktiskt lära känna karaktärerna och den värld som målas upp.

Nu är förvisso gissningsleken med Sauron avklarad och under säsongens gång får vi även veta "Främlingens" sanna identitet (det finns en rätt rolig ledtråd redan i första avsnittet, för den observante). Förhoppningsvis får det vara nog efter det att den nye trollkarlen ger sig till känna.

Kul att veta är att Charlotte Brändström regisserar fem av åtta avsnitt den här gången, vilket förmodligen har varit ett av de viktigaste besluten i den här seriens historia. Tonen sitter som den ska och i avsnitt sju bjuder hon på en av de bästa Sagan om ringen-striderna någonsin. Dessutom, som alla som har sett trailern redan märkt, dyker ett par bekanta karaktärer från Sagan om ringen-världen upp, nämligen Shelob och Morias Balrog. Mitt inre Tolkien-fan får spel vid båda tillfällena.

"Sagan om ringen: Maktens ringar" har premiär den 29 augusti på Prime Video och då med tre avsnitt.