Recension: Ferrari (2024) – Adam Driver som Enzo Ferrari

Enzo Ferrari, spelad av Adam Driver som rotat fram sin knackiga italienska brytning från Gucci-garderoben, är en man av hög status och starka övertygelser. Filmen tar sin början 1957, tio år efter att Enzo och hans fru Laura (Penelope Cruz) grundat Ferrari som nu står inför ett vägskäl. Med konkurrenter som flåsar dem i nacken med externa finansiärer och en större satsning på produktionen av vanliga personbilar än racingverksamheten riskerar Enzo och hans skötebarn att hamna på efterkälken, något Enzo är fast besluten att förhindra.

Samtidigt håller hans privatliv på att nå en brytpunkt i och med hans surnande äktenskap med Laura, sörjandet av deras bortgångne son, och en ny kärlek i Lina (Shailene Woodley), som han även har ett barn med.

Ödesdigert men ofokuserat

"Ferrari" bär ett tydligt släktskap med Ford v Ferrari i hur filmen kikar in bakom kulisserna hos ett bilimperium som famlar efter sin identitet mitt i en kamp mot klockan inför ett kulminerande race, vilket i Ferraris fall är det prestigefyllda långdistansracet Mille Miglia. Tyvärr faller filmen till korta på de flesta områden i jämförelse med James Mangolds ljuvligt medhårsstrykande fartfest.

Mycket likt Ford v Ferrari handlar även Ferrari till mångt och mycket om en intensiv kamp om relevans och positionering i en alltmer konkurrenskraftig omgivning, om än i en mer allvarsam ton. Tyvärr hittar filmen aldrig det fokus som krävs för att åskådliggöra processen av denna uppförsbacke på ett engagerande sätt. Istället mixas Enzo Ferraris professionella utmaningar med ett halvhjärtat triangel- och melodrama som inte åstadkommer så mycket förutom att ockupera ovälkommet fokus.

Med det sagt är Michael Mann för skicklig av en regissör för att göra en Ferrarifilm med fullständig pyspunka. Racingscenerna är, förutom en del olycklig CGI, både närgående och välorkestrerade, och även om jag gärna hade sett en mer säregen stilistisk identitet från en mästare som Mann så är hantverket rakt igenom stabilt.

I filmen målas den italienska racingscenen under 50-talet inte enbart upp med ett nostalgiskt skimmer av bensindoft och läderklädsel runtom sig. På andra sidan myntet gestaltas den livshotande verklighet som förarna under denna tid utsatte sig för varje gång de satte sig i bilen. Olyckor och i värsta fall dödsfall hanteras som inget mer än ett nödvändigt ont i strävan efter världsrekord och berömmelse, en blek insikt som genomsyrar hela filmen.

"Ferrari" finns nu att streama på Prime Video.