Recension: Jana – Märkta för livet (2024) – nästa steg i Nordic noir-evolutionen
”Ett måste att se”
"Jana – Märkta för livet", tv-serieadaptionen av Emelie Schepps älskade deckare om Jana Berzelius, har premiär den 19 april. Serien tänjer inspirerat på gränserna för vad Nordic noir kan vara och lyckas sticka ut som något unikt i myllret av kriminalserier.
En chef på Migrationsverket hittas mördad i sitt hem och det dröjer inte länge innan den assisterande åklagaren Jana Berzelius (Madeleine Martin) nästlar sig in i utredningen efter att han insett att det mystiska fallet har en koppling till hennes lika mystiska förflutna.
Jana – Märkta för livet är en tv-serieadaption av Emelie Schepps populära böcker om karaktären Jana Berzelius. Serien är en läcker och stundtals våldsam kriminalthriller med flera imponerande skådespelarinsatser, inte minst från huvudrollsinnehavaren Martin, men också Johan Ulveson och Moa Gammel m.fl. Serien är regisserad av Felix Herngren och Henrik Björn.
Herngren och Björn lyckas där andra går i fällan
Många svenska kriminalserier går i fällan att de kompromisslöst eftersträvar realism samtidigt som de skildrar en förhöjd verklighet. I försöket att verklighetsförankra det fiktiva går berättelsens autenticiteten istället förlorad och vi får beskåda en trovärdig värld där osannolika saker sker. Ironiskt nog får jakten på äkthet ett motsatt resultat när den kolliderar med effektsökande former av brottslighet.
Där någonstans går ofta mitt intresse förlorat. Jag vill inte se en brottsperverterad imitation av verkligheten. Inte om den ändå ska kännas falsk i slutändan. Jag är mycket mer intresserad av att uppleva nya perspektiv när jag konsumerar fiktion. Och för det krävs det artistiska beslut och modet att utmana konventioner – något som den här serien verkligen lyckas med.
Det är klart att det finns utrymme för realism i kriminalgenren, men Felix Herngren och Henrik Björn har förstått att autenticitet i en kriminalserie inte måste handla om att efterlikna verkligheten, utan att det viktiga är att vara trogen spelreglerna i den specifika berättelsens värld.
Duon och de andra kreativa krafterna bakom produktionen har vågat tänja på gränserna för vad Nordic noir kan vara och det är en av de främsta anledningarna till att Jana – Märkta för livet är en riktigt bra kriminalthriller.
Foto, ljussättning och kostym – samt detaljer som att polisbilar och polisuniformer har en estetik som avviker från verkligheten – etablerar en unik värld som gör att det upplevs som trovärdigt när strålkastarljuset riktas mot extraordinära brott och omständigheter. Det är en konsekvent värld som uppenbart vuxit fram ur en tydlig vision och skapats med fingertoppskänsla. Resultatet är en ton som känns som en evolution av typisk Nordic noir.
En huvudkaraktär värd att följa
"Jana – Märkta för livet" är ett måste att se för alla som älskar svenska kriminalserier och thrillers. Det beror dels på den omsorgsfullt etablerade världen, men också på styrkan i en huvudkaraktär som Jana Berzelius.
Det är allt annat än en slump att Emelie Schepps böcker om Jana har sålt som smör sedan hon självpublicerade den första boken för drygt tio år sedan. Schepp lyckades identifiera något som saknades på den svenska deckarscenen och fyllde tomrummet med en kvinnlig protagonist som vågar vara brutal.
Med hjälp av Madeleine Martins rolltolkning har det sedan översatts till en tv-karaktär som på ett uppfriskande sätt motsätter sig att fjäska för tittarna för att väcka sympati. Vi måste inte alltid tycka om Jana – hon kan vara både varm och kall mot sin lillasyster – och det är precis det som gör henne till en fascinerande karaktär som är värd att följa.
Den första säsongen av "Jana – Märkta för livet" är riktigt bra. Slutet lyckas inte helt motsvara mina höga förväntningarna, och det börjar tummas en aning på logiken i de två sista avsnitten, men med en så välutvecklad värld och lika välutvecklade karaktärer är det inte svårt att ha överseende med.
"Jana – Märkta för livet" har premiär på Prime Video den 19 april.