Recension: G20 (2025) – ”Manuset gör Viola Davis en otjänst”

Viola Davis visar EGOT-kvaliteterna

Viola Davis spelar den amerikanska presidenten Danielle Sutton i Prime Videos nya actionthriller G20. Filmen är regisserad av den mexikanska regissören Patricia Riggen som tidigare regisserat The 33 (2015). Filmen är något av en besvikelse då den nästan helt saknar substans, men Davis förvånar inte när hon gör som oftast och står för en stark prestation.

Den actionfyllda filmen G20 utspelar sig när världens mäktigaste ledare reser till Sydafrika för G20-toppmötet och går rakt i fällan för en grupp krypto-terrorister som nu hotar hela världens ekonomi. Den australiensiske ex-militären Edward Rutledge (Antony Starr) och numera terroristen har världsledarna runt sitt lillfinger och försöker få dem att krascha ekonomin genom att kommunicera att människor ska investera i krypto.

Viola Davis är även medproducent till filmen med sitt produktionsbolag JuVee Productions. När hon nu axlar rollen som USA:s president är det tydligt att hon kan ta sig an vilken roll som helst; EGOT-statusen föll ju inte direkt från en kokospalm. Hennes prestation håller genomgående en hög standard och hon har bland annat en tydlig och stark kroppslig närvaro och är övertygande i actionscenerna. Davis visar även på hennes emotionella och dramatiska drag i sin mimik som visar på hennes överlägsna star-quality.

President Sutton är en gammal krigshjälte som återupplivar sina färdigheter för att rädda världen, när hon är en av få ledare som lyckas fly konferensrummet som terroristerna håller gisslan i. Nu lurar hon runt i konferensbyggnaden med sin närmaste bodyguard Manny (Ramón Rodríguez). Davis karaktär är storslagen på ett amerikanskt vis men stundvis blir det lite för kitschigt och man hade önskat lite mer av ett mänskligt och realistiskt porträtt av henne. 

Presidentens man, Derek Sutton (Anthony Anderson), bidrar däremot till en tydlig cementering av fruns och presidentens personlighet bakom sitt ämbete och han gör en fin prestation i rollen som "The First Man". Men man hade önskat att få lite mer av deras relation just för att komma åt mer dramatik och ge Davis fritt spelrum att mjölka sina kvalitéer. 

LÄS OCKSÅ: Recension: Hard Truths (2025) – ”Skratt och svärta går hand i hand”

Ett självförklarande manus

Handlingen är platt och förutsägbart tråkig och saknar politiska ståndpunkter och intriger som hade gett den en kraftfull substans. Nu är de på denna konferensen för att “få ett slut på världshungern”, vilket är den mest icke-kontroversiella ståndpunkt som finns. 

Men Riggens vision när det kommer till actionscenerna är i alla fall mer givande. Actionsekvenserna driver upp tempot och gör det åtminstone någorlunda sevärt. Att mot få se Viola Davis manövrera en helikopter med en terrorist hängande i medarna gav äntligen filmen något att bita i. Men trots väldisponerade actionscener är somliga scener aningen märkliga och smått kaosartade.

I en av scenerna flyr konferensledaren Elena (Sabrina Impacciatore) och Storbritanniens premiärminister (Douglas Hodge) i en bil som skjuts av otaliga skott och kraftiga missiler, vilket får dem att volta. När bildörren sedan öppnas säger Elena glatt “ciao bello”. Visionen är väl någonstans att ge filmen lite komiska drag men det skalar bort den spänning man vill åt och hade hoppats på att få.

Manuset är skrivet av Caitlin Parrish, Erica Weiss och Noah Miller och det har genomgående flera brister. Dialogen är svag och fångar aldrig upp någon konversation som känns bärande för filmens handling eller det tomma budskapet. Det mesta som sägs är rena klyschor om att rädda världen och det substanslösa manuset gör Davis en otjänst, då hennes prestation nu kommer att få leva i en platt film.

Det tenderar även att många gånger bli allt för självförklarande. Kryptoterroristerna vill att ledarna ska filmas när de läser en text som består av nonsens, för att sedan göra dem till en AI genererad deep-fake. Denna detalj hade kunnat lämnas okommenterad och bidragit till mystik och spänning, men istället förklaras den direkt av en tillfångatagen politiker, man skriver verkligen tittaren på näsan. 

“G20” inte en revolutionerande actionfilm på något vis, men den har sina solklara styrkor (Viola Davis). Det är fyllt av action men filmen saknar grundläggande engagemang och är tydligt förutsägbar. Manuset är en av filmens stora brister och det är synd när Davis gör en fin prestation.

Nu kan kan du streama “G20” på Prime Video.

LÄS OCKSÅ: Nu plockar SVT Play in kritikerhyllad dramathriller från 2018: ”Hänförande”