Cinderella (2021)
Filmen lyckas med konststycket att göra Askungen till en tråkig karaktär
Amazon Primes "Cinderella" är ett praktexempel på en film som prioriterat en visserligen lovvärd tematik före en fokuserad handling med engagerande karaktärer. Resultatet blir att hela filmen haltar.
Att denna nyversion av den klassiska sagan ens existerar beror troligen på att några producenter ansett att Disneys originalversion från 1950 var lite för utdaterad och att tiden kommit för en ny filmatisering med modernare ideal, riktad till dagens generationer av unga kvinnor. Här är Askungen till skillnad från originalet en kvinna med karriärdrömmar och hon låter ingenting komma i vägen för dem, inte ens ett giftermål med en prins. Inget konstigt med det, alla har vi rätt att prioritera som vi vill i livet.
Problemet är snarare att filmens regissör och manusförfattare Kay Cannon verkar ha börjat i fel ände och prioriterat denna tematik före en fokuserad handling med engagerande karaktärer. För även om filmens budskap är lovvärt, hamnar det i slutändan i skuggan av en helt spänningslös intrig med ointressanta karaktärer.
Ta Askungen som exempel, här spelad av Camila Cabello. Hon gestaltas som en genomgod och självständig person utan brister. Hon står upp för sig själv, gör allt för att lyckas med sin dröm om att bli sömmerska och låter sig inte ens tryckas ner nämnvärt av sin styvmamma. Det tycks med andra ord inte finnas något hon inte klarar av, så varför ska jag som tittare bry mig om henne? Det är, krasst uttryckt, skittråkigt att följa ofelbara karaktärer.
Finns inga frågetecken om Askungens vägval
Visst ställs hon inför ett dilemma när prinsen vill gifta sig med henne – ska hon acceptera frieriet och på så vis ge upp sina drömmar? För många ett stort vägval, dock inte för Askungen. För även om hon hyser starka känslor för prinsen, ger filmen bilden av att Askungen alltid kommer sätta sin karriär i första hand. Det finns inga tvivel om vad hon kommer välja.
I stället är det prinsen, han får rejält med speltid, som anpassar sig för att på så vis möjliggöra Askungens oföränderliga personlighet, som filmen så tydligt etablerar. De befinner sig på två helt olika plan – han gör allt för att kunna tillmötesgå och vara med henne, hon gör allt för att bli en framgångsrik sömmerska. Det blir liksom en skev dynamik där den ena bryr sig mer än den andra och som tittare vet jag inte vad jag ska känna. Ska jag undra om de kommer få varandra till slut? Vad spelar det ens för roll, då de har helt olika prioriteringar? Det är helt enkelt ett märkligt upplägg, och jag förstår inte varför Kay Cannon lagt så mycket krut på att försöka skildra dramatiken i deras relation när hon samtidigt gett Askungen de drag hon har.
MER LÄSNING:
Som jag nämnde tidigare verkar alltså Kay Cannon ha varit alltför fokuserad på att göra Askungen till en självständigare karaktär att hon helt missat att skapa en engagerande, dramaturgisk struktur på sin film. Troligen hade det varit bättre att helt utelämna prinsen ur berättelsen. Då hade Kay Cannon kunnat fokusera helt på Askungens strävan att bli sömmerska och exempelvis göra styvmamman till den huvudsakliga antagonisten. I nuläget fungerar hon mest som en fånig bikaraktär och är rena drömmorsan jämfört med hur hon gestaltades i den tecknade filmen.
Cinderella finns att streama på Amazon Prime Video den 3 september.