Recension: Bottoms (2023) – uppskruvad tonårskomedi
Fräck ”coming of age”-berättelse i modern tappning
Emma Seligman följer upp sin hyllade regidebut ”Shiva Baby” med en krass och orädd tonårskomedi som skriker dig i öronen från bägge hållen tills det att du inte längre hör vad som sägs.
High school-examen närmar sig med stormsteg för bästa vännerna Josie (Ayo Edebiri) och PJ (Rachel Sennott), och efter en vistelse på Rockbridge Falls som varken innehållit mycket kärlek eller popularitet är de båda fast beslutna om att vända på den negativa trenden under sin sista tid på skolan.
”Sista natten med gänget”-premissen känns säkerligen igen för många då den gjorts i en mängd olika tappningar tidigare (Supersugen, Booksmart och American Pie för att nämna några). Emma Seligmans Bottoms tar en liknande mall och vänder den väldigt mycket på sitt huvud. In med ett starkt kvinnligt perspektiv och ut med det heteronormativa andas filmen onekligen anno 2023.
Med varsin skarp tunga och ”no fucks given”-attityd bestämmer Josie och PJ att de slutligen ska lägga in stöten på deras långvariga skolförälskelser Isabel och Brittany innan det är för sent. För att kunna komma dem nära väljer de att skapa en självförsvarsgrupp för tjejer på skolan – en process som även kommer se dem och resten av gruppen hamna i öppet krig med skolans omåttligt populära och testosteronstinna football-lag, en konflikt som kommer rendera i mer än ett färgsprakande upptåg på skolan.
Skruvar upp allt till elva
Vad som följer är en uppskruvad och sällan rumsren tonårskomedi vars tyglar är väldigt lössläppta. Rebellisk, oblyg och med en genomsyrande ”fuck you”-inställning kan ingen anklaga Seligman, som även står för manus tillsammans med Sennott, för att vara oblyg i sin vision. Filmens ton är väldigt mycket ”in your face” på ett sätt som visserligen passar den spjuveraktiga andan i filmen men som tyvärr påfrestar mer än det stimulerar i sitt utförande.
De flesta karaktärerna porträtteras som tecknade karikatyrer för att kräma in punchlines till den grad att ingen, möjligtvis med undantag från våra två huvudkaraktärer, känns som riktiga människor. Stereotypa sportfånar som går runt i fulländad matchuniform om det så är i skolkafeterian eller i klassrummet, eller en rektor som uppmanar våra öppet homosexuella huvudkaraktärer att, och jag citerar, ”stay in your lane until your munching beaver at college” får min inre och djupt suckande stofil att träda fram mer och mer ju längre filmen går.
Filmen skruvar medvetet upp allt till elva för att, med viss framgång, satirisera High schools popularitetsdrivna ekosystem, men frukten av detta blir tyvärr att hjärtat i filmen går förlorat till förmån för kortvariga ”gags” i en mix av genrer som aldrig riktigt klaffar.
"Bottoms" finns nu att streama på Prime Video.