Allt du önskar kan du få (2017)

Allt du önskar kan du få (2017)

  • 1 tim 45 min
  • Drama
Eric Diedrichs
03 december 2019 kl. 11:47
Detta är en recension. Analys och ställningstaganden är skribentens.

All du önskar kan du få har ett bra upplägg men ett tunt manus.

  • Regi:
    Paolo Genovese
  • Manus:
    Paolo Genovese, Isabella Aguilar, Christopher Kubasik (story)
  • I rollerna:
    Valerio Mastandrea, Sabrina Ferilli, Alba Rohrwacher, Alessandro Borghi m.fl.
Två män sitter på ett fik i Italien.
Foto: Studio S Entertainment.

 

Vid hörnbordet på det italienska fiket The Place sitter en välklädd man. Dag in och dag ut slår människor från alla samhällsklasser ned sig bredvid honom i hopp om att få sina djupaste önskningar uppfyllda. Allt de behöver göra är att gå in i ett avtal och snart blir deras drömmar verklighet. Avtalen är dock inte särskilt smickrande. De kan röra sig om allt från att döda ett barn till att misshandla en främling. Vem mannen i fråga är spelar egentligen ingen större roll. Den stora frågan är vad desperata människor är kapabla till att göra.

Paolo Genoveses nya spelfilm bär en hel del likheter med Stephen Kings klassiska roman Köplustsom filmatiserades 1993 med Max von Sydow i rollen som djävulen. Särskilt när kundernas uppdrag blir allt mer sammankopplade. Själva grundförutsättningarna är i princip identiska, men stilgreppen skiljer sig åt. Medan Köplust är en klassisk Stephen King-saga i en liten ort, är Allt du önskan kan du få ett kammarspel på ett modernt fik i en italiensk stad.

Hela filmen utspelas nämligen vid den mystiske mannens bord. Allt vi får se är hur hans besökare berättar om sina moraliska dilemman och de fram- eller baksteg de gör i sina uppdrag. Samtidigt antecknar mannen glädjelöst deras tankegångar i en stor svart bok. Ett bra kammarspel ger betraktaren en unik närhet till skådespelarensemblen, ett dåligt kammarspel är mer eller mindre outhärdligt. All du önskan kan du få hamnar någonstans mitt emellan. Skådespelarna gör helt okej ifrån sig och filmen har en viss ton av mystik över sig.

Däremot är idén om mannens överlappande kundkrets rätt fånig. Detta är visserligen mer teater än film, men det håller inte riktigt sett till historiens logik. Att filmmusiken dessutom är fullständigt själlös gör inte saken bättre. Allt detta går att ha ett visst överseende med, men detsamma går inte att säga om den löjliga "plot twisten" och det faktum att en man som hela dagarna ber främlingar att mörda barn eller våldta kvinnor, obehindrat får sitta kvar på samma fik i veckor.

 

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL