Alla utlänningar har fördragna gardiner (2020)
Välgjord men något platt skildring av ungdomar i en förort till Oslo.
Maria Navarro Skarangers debutroman "Alle utlendinger har lukka gardiner" gjorde succé i hemlandet Norge när den gavs ut 2015. Filmen baserad på boken hade premiär i Norge 2020 och nu är det dags för svensk biorelease med titeln "Alla utlänningar har fördragna gardiner".
Mariana bor i förorten Romsås utanför Oslo. Hon lever ett ganska typiskt tonårsliv vilket i hennes fall innebär att balansera vänner, familj och skola samtidigt som hon har fullt fokus på den stora kärleken, Ali 2. Mitt i allt detta bestämmer sig hennes storebror tillika bäste vän Hector att åka och göra militärtjänst i Afghanistan, just när hon behöver honom som mest.
MER LÄSNING:
När jag ser en film som skildrar det norska ungdomslivet på detta viset är det svårt att inte dra paralleller till SKAM. Precis som i den omåttligt populära norska tv-serien så behandlar Alla utlänningar har fördragna gardiner ämnen som kan tyckas vara banala och helt oviktiga för en vuxen men som för ungdomarna i filmen är på liv och död. SKAM gör dock detta bättre vilket troligtvis beror på att de har längre tid på sig att utveckla karaktärer och relationer i en tv-serie.
Med det sagt måste jag ändå säga att Alla utlänningar har fördragna gardiner gör detta på ett klart godkänt sätt. Man lyckas, trots en relativt kort speltid, bygga upp ett intressant karaktärsgalleri och trovärdiga relationer. På det stora hela blir det emellertid ganska ytligt då vi aldrig riktigt får gå någon av karaktärerna på djupet, eventuellt bortsett från Mariana (Karen Øye), som filmen kretsar kring.
Filmens största behållning är att skådespelarna gör väldigt bra ifrån sig utifrån vad det har att jobba med. Detta gör Alla utlänningar har fördragna gardiner till en riktigt njutbar upplevelse, även om det troligtvis inte kommer leva kvar så länge i mitt minne.