Recension: All We Imagine as Light (2025) – ”gripande film om ensamhet”

Ensamhet i en stad med över 20 miljoner invånare

Det första vi får se när filmen börjar är det hektiska livet i storstaden. Folk arbetar längst med vägen medan andra är på väg hem från jobbet under monsunens kraftiga regn. Samtidigt får vi höra berättarrösten prata om hur de aldrig hörde hemma i Mumbais hektiska liv, och visar oss en närbild på Prabha när hon sitter på tåget hem. Hon är ensam som många andra, i en stad med över 20 miljoner invånare.

All We Imagine as Light är ett romantiskt vardagsdrama om sjuksystrar i Mumbai och deras relationer. Prabha är gift sedan en tid tillbaka, men eftersom hennes make jobbar i Tyskland har hon inte pratat med honom på över ett år. Anu är förälskad i Shiaz, men hennes föräldrar fortsätter att försöka arrangera bröllop åt henne med andra män. Medan de försöker finna sig tillrätta och hitta ett sätt att leva på sina egna villkor drar de till en liten kustby, en resa som ger dem båda andrum och en möjlighet att förverkliga sina önskningar i livet.

”Behovet av mänsklig kontakt”

Medan arrangerade bröllop är högst ovanliga i Sverige är det fortfarande en stor del av Indiens kultur. Föräldrarna ska få igenom sin önskan, och om det är på gott eller ont kan bara de som är involverade avgöra. Det utgör dock en stor press på Anu, som redan har en muslimsk pojkvän som hon älskar. Prabha gick däremot med på sina föräldrars önskningar och gifte sig för ett tag sedan, men eftersom hennes man jobbar i Tyskland har de dock ett nästan icke-existerande förhållande. Den senaste gången de pratade med varandra på telefon var för ett år sedan, och ännu längre sedan de träffades.

I grund och botten vill de två kvinnorna samma sak. Att vara med dem de älskar, och inte behöva oroa sig. Så när de får tillfälle att åka till en liten kustby med en kollega tar de den. Där får de en chans att andas ut och uppfyller deras behov av mänsklig kontakt. All We Imagine as Light är visserligen ett romantiskt drama, men visar oss även hur vänskapens kraft kan ge lite ljus i ensamhetens mörker.

Kaoset i storstaden och lugnet ute på landet

När vi beger oss in i berättelsen slukas vi omedelbart in i den tredimensionella världen. Även om man kanske glömmer vart man är ibland blir vi påminda när någon tutar i bakgrunden. Filmen utspelar sig först i Mumbai under monsunen, Indiens regnperiod, och skildras med sublimt foto i en blå färgskala. Det är även där vi ser de båda karaktärerna när de känner sig som mest ensamma.

Lite senare i filmen färdas vi till en liten kustby under den torra perioden, som skildras med rödare toner, och är helt annorlunda från storstaden. Här finns varken elektricitet eller ens en toalett, och kan kännas som en nedgradering från moderniteterna de har vant sig vid. Men nu är de borta från all stress. Här hör vi inga tutor, och det finns inte mycket folk. De får en chans att andas ut, och uppleva närheten de önskade sig vid havet, ängarna och de vackra grottorna.

”All We Imagine as Light” är en gripande berättelse om ensamhet och behovet av mänsklig kontakt. Det är ett filmval du inte kommer att ångra när den har biopremiär i Sverige den 28 mars.