Alexander and the Terrible, Horrible, No Good, Very Bad Day (2014)

Efter ett liv smockat med dåliga dagar, önskar tolvårige Alexander (Ed Oxenbould) sin familj samma öde och på deras viktigaste dag drabbas de av en förfärlig, hemsk dag.

Miguel Artetas filmatisering av boken, med samma titel, är främst riktad mot småbarn och det är de som kommer att finna mest nöje i denna film. Vi äldre kan fortfarande ha kul och känna igen oss i föräldrarna Ben (Steve Carell) och Kelly (Jennifer Garner), eller deras äldsta son, som stundtals är riktigt, riktigt roliga. Men det är just det som är problemet med filmen, den är bara stundtals rolig och för övrigt mestadels tråkig.

Alexander and the Terrible, Horrible, No Good, Very Bad Day känns ganska snabbt ihopkastad. Den är förutsägbar, skådespeleriet saknar en jämn nivå och filmen har ett väldigt tydligt budskap, som till och med sägs i filmen - acceptera dina dåliga dagar och njut av dina bra dagar.

Det känns konstigt att se Steve Carell här, som samma år gjorde Foxcatcher där han blev Oscarsnominerad för rollen som miljardären Du Pont. Carell har tidigare i år sagt att han hela tiden vill utveckla sig själv med utmanande roller men att han sedan gör en så här pass lat roll, blir därför en besvikelse.

Ett stort problem med filmen, som inte är helt olikt ett problem med The Hobbit-filmerna, är att Alexander likt Bilbo inte riktigt står i centrum genom filmen. Alexander är där, han är kuggen i hjulet som får hjulet att snurra, men han känns inte så närvarande. Han är snarare en orsak än en hjälte - han dyker upp när han behövs för att ge oss en läxa om moral.

Alexander and the Terrible, Horrible, No Good, Very Bad Day fungerar en trött söndagskväll med familjen hopknölade i soffan, men jag tror att de som sitter kvar och ser färdigt filmen är barnen.

Bäst: Morgonen när familjen vaknar och börjar sin hemska dag. Det är hysteriskt och kaotiskt roligt!