24: Legacy (2017) – Samma sak igen trots ny hjälte
24: Legacy presenterar oss för en ny hjälte, Eric Carter. Trots detta är den nya seriens största problem att den är nästintill identisk med originalet.
TV-serie: 24: Legacy (2017)
Skapare: Manny Coto & Evan Katz
Med: Corey Hawkins, Miranda Otto, Anna Diop, Dan Bucatinsky, Ashley Thomas, Teddy Sears, Jimmy Smits, Carlos Bernard, Oded Fehr, Gerald McRaney, Raphael Acloque m. fl.
Genre: Action, drama
24: Legacy är den andra uppföljarserien till 24 och den första utan Kiefer Sutherlands karaktär Jack Bauer. 24 var riktigt bra en gång i tiden, men likt många andra serier har den råkat ut för vad som inom TV-industrin kallas för ”jumping the shark”. Det vill säga att den har passerat sitt bästa före datum och att alla försök till att förnya konceptet misslyckas, vilket resulterar i en serie som går på sparlåga.
LÄS OCKSÅ: 24: Legacy – Fox islamofobiska flaggskepp återvänder
Som en spin off-serie med nya karaktärer, har 24: Legacy en möjlighet att förnya sig. Men det gör den inte. Återigen är det elaka muslimer som ska bomba USA. Carter (Hawkins) är den amerikanske hjälten, som modigt tar upp jakten på dem, assisterad av CTU:s chef, Rebecca Ingram (Otto). Det jagas USB-minnen, bomber, knarkande ex-soldater och, så klart, terrorister. Kort sagt är konceptet exakt likadant som i originalet.
I originalet fanns det även en hel del drama, som utforskade karaktärernas relationer. En viktig del av de första säsongerna av 24 var Jack Bauers och presidentens relationer till sina familjer. Detta tillförde inte bara djup, utan höjde också de emotionella insatserna. I 24: Legacy görs detta så dåligt att de gärna hade fått låta bli. Vi pratar ett par minuter per avsnitt där makarna till våra huvudkaraktärer ifrågasätter om terrorist-bekämparna verkligen kan sluta jaga terrorister. Hjältarna intygar då alltid: ”Ja, visst. Jag ska bara…”. För det mesta används deras nära och kära som ursäkter för att iscensätta kidnappningar. Den här serien innehåller så många kidnappningar och fritagningar att den lika gärna hade kunnat byta namn till Taken och ha en butter irländare i huvudrollen.
De av er som är fans av 24 och håller koll på TV-nyheter, vet kanske att Carlos Bernard återvänder som Tony Almeida. En karaktär som har varit både Jack Bauers trogne vapendragare och fiende. Men ni ska inte tro att detta innebär att vi får återuppleva lite av den gamla magin. Almeida för visserligen en viss tyngd med sig, men på det stora hela lämnar han inget större avtryck. Men visst, vi får återigen höra Bernard leverera repliker på sitt halv-viskande vis.
Seriens enda behållning är Dan Bucatinsky, som spelar teknikern Andy Shalowitz. Bucatinsky övertygar i varenda scen han är med i. Det spelar ingen roll om han ska spela kärlekskrank, modig, rädd eller nervös. Vad som än händer, går det inte att låta bli att dras med. Och då sitter han för det mesta framför en datorskärm.
Resten av seriens skådespel är det lite värre med. Det är ingen som övertygar. Karaktärsskådespelarna Jimmy Smits och Gerald McRaney är visserligen rätt stabila, men blir lite lidande av det faktum att det är föga övertygande att de är far och son (det är åtta års åldersskillnad mellan dem i verkligheten). Jag är mest besviken på Hawkins, som spelade Dr. Dre i Straight Outta Compton, som är en av de bästa filmerna jag har sett på senare år. Hans karaktär är så klyschig att han nästan verkar vara stöpt ur en mall. Det är för övrigt problemet med de flesta karaktärer i denna serie; de är alla så klyschiga att de blir totalt färglösa.
Jag trodde att detta var en event-serie, likt 24: Live Another Day, som alltså bara skulle ge oss en säsong. Men nu verkar det alltså som att en andra säsong inte är uteslutet. Jag hoppas sannerligen att det är slut här. För det finns ingen poäng med att fortsätta göra samma sak ytterligare en gång till.
LÄS MER: Beslut om 24: Legacy säsong 2 görs i maj
