Spy (2015)
Susan Cooper (McCarthy) jobbar som CIA-agent. Efter att ett uppdrag går snett och alla CIA:s agenter får sina identiteter röjda tar Susan själv på sig ansvaret att avsluta uppdraget. Tanken är att hon ska lokalisera en trolig brottsling, men istället hamnar hon mitt i famnen på Rayna Boyanov (Byrne), ledaren av ett CIA-märkt terrornätverk. Susan har inget annat val än att gå djupare in i sin täckmantel.
Susan ser ut att vara raka motsatsen till vad CIA:s fältagenter behöver vara. Hon är blyg, osäker, lätt att köra med och saknar den fysik som anses vara behövlig. Detta får folk att förolämpa och utnyttja henne. Ingen litar på hennes förmåga att klara av jobbet i fält, framför allt inte toppagenten Rick Ford (Jason Statham) som istället väljer att säga upp sig och ta saken i egna händer än att respektera CIA:s beslut.
Susan saknar självförtroende. Det var tio år sen hon genomgick sin agentutbildning och ingen på hela agenturen verkar tro att hon kan fixa det här. Hennes bästa vän blir hennes tekniska medhjälpare och är den enda som uppmuntrar henne att kämpa på. Med drivet att visa vad hon går för och rädda sitt hemland tänjer hon på sina egna gränser och börjar våga ta allt större risker.
"Spy" är mer komedi än action. Samarbetet mellan Paul Feig och Melissa McCarthy har vi sett förut i Bridesmaids (2011) och The Heat (2013) så det var inte svårt att gissa hur humorn i den här filmen skulle se ut. Hon är lite överviktig och har svårt att smälta in i de flesta sociala sammanhang och driver med sig själv på just de punkterna rakt igenom. Istället för att skämmas över att folk kanske skulle se på henne annorlunda på grund av hennes figur och utstrålning så sträcker hon på ryggen, ger näsan i vädret och försöker dräpa folk med hårda och rappa repliker.
Dessvärre blir det lite tjatigt. Det är i grund och botten samma humor från början till slut och ju längre filmen går desto mindre road blir man. Det bygger på att hon är lite klantig och socialt missanpassad från stund till stund och löser situationerna på komiska sätt och ger en känga till de som försöker sätta sig på henne. Det påminner en hel del om hennes karaktär i The Heat. Då hoppas jag att konceptet ser annorlunda ut i den kommande filmen Ghostbusters (2016) där McCarthy och regissören Feig jobbar ihop ännu en gång.
Jag ansåg istället det mer underhållande att i "Spy", få se den annars så stenhårda Statham i en parodisk roll av de karaktärer vi är vana att se honom i, samt minuterna av Björn Gustafssons Hollywooddebut.
Bäst: Att få se Jason Statham göra parodi av sig själv.