Cinderella (2015)

Som barn förlorar Askungen (Lily James) sin mor och några år senare dör hennes pappa plötsligt. Askungen, en vacker, snäll och plikttrogen kvinna (med en aning orealistiskt smal midja) tvingas att bo kvar med sin onda styvmor (Cate Blanchett) och hennes bortskämda och hemska döttrar.

Precis som i den gamla sagan så blir det bal på slottet. Askungen bestämmer sig för att gå men hennes elaka styvsystrar och styvmor har andra planer. Till hennes räddning dyker den goda fen upp (Helena Bonham Carter), som med en gnutta magi förvandlar både hästar och möss till Askungens tjänare.

I denna version dyker det även upp en enorm blåval som äter upp alla på slottet. Balen blir därmed inställd för Askungen som istället får börja på komvux. Okej, jag erkänner, det sista hittade jag bara på. Jag hade verkligen önskat att något nytt eller oväntat hade skett i berättelsen. Tyvärr blir vi bara serverade samma gamla saga och filmens handling känns alldeles för förutsägbar för min smak.

Jag hade blandade förväntningar inför filmen. Skulle den ta del av Frosts (2013) fräscha koncept om modiga och tappra kvinnor, "du kan inte gifta dig med en främling", "sisters before bros", etc? Svaret blev ett rungande, nej!. Vi får allt paketerat på samma sätt som i den animerade versionen från 50-talet.

Eftersom filmens regissör Kenneth Branagh uppenbarligen har varit ointresserad av att skriva in sig i historieböckerna som nyskapande så kunde han väl ända gett oss mer av det bästa från den gamla filmen, mössen!

Filmen är visuellt vacker och har en underbar kostymuppsättning och dessutom så bjuder Cate Blanchett och Helena Bonham Carter på utmärkt skådespel. Branaghs tagning på Askungen-sagan fungerar nog som familjefilm. För oss som vill ha lite mer än bara sött socker så räcker det med Askungen-dosen vi får i Kalle Anka och hans vänner vid varje jul.