12 Years a Slave (2013)

Redan efter fem minuter var det bara att lägga fördomarna på hyllan. 12 Years a Slave är inte någon typisk Oscarfilm utan ett originellt klyschfritt mästerverk baserat på en sann historia om den frie familjefadern Solomon Burke (Chiwetel Ejifor) som tvingas till slaveri. Salomon säljs först till den relativt sympatiske ranchägaren Ford (Benedict Cumberbatch) för att sedan hamna hos den omtalat stränge farmaren Edwyn Epps (Michael Fassbender).

Vad är det då som gör "12 Years a Slave" så speciell?

1. Filmen känns väldigt naturlig. Dels så visar den upp detaljer om slaveriet som jag aldrig innan sett och dels så lyckas den balansera  en historia som lätt hade kunnat bli både sentimental och överdramatisk till att aldrig kännas för sockrad eller för skitig. Dessutom vågar McQueen provocera med långa plågsamma scener som bokstavligt talat får en att vrida sig i biostolen.

2. Filmen präglas inte av den "god mot ond mentalitet" som är så vanligt förekommande i skildringar av förtryck. Karaktärernas beteende, oavsett vad man tycker om det, känns naturligt ur det aktuella samhällsperspektivet.

3. Varje skådespelare gör en förstklassig insats, särskilt Michael Fassbender. Dessutom finns så himla många fantastiska biroller som slaven Patsy (Lupita Nyong'o) som oturligt nog blir Epps "favorit", Epps svartsjuka fru (Sarah Paulson), rasistiske snickaren Tibeats (Paul Dano) och den kanadensiska strövaren (Brad Pitt, som också står som medproducent).

Kort sagt är 12 Years a Slave ett litet mästerverk inom genren. En framtida klassiker.