Jan Guillou om tiden på Ondskan-skolan: ”Vad har det gjort med mig?”

Med de två senaste böckerna vann han till slut kritikernas gunst. I ett samtal med Malou von Sivers i Malou möter på TV4 och TV4 Play pratar Jan Guillou om sitt avslutade författaruppdrag, åldrandet och uppväxten. Guillou är Sveriges mest framgångsrika författare som kände att han var klar med författaruppdraget, men nu skriver han mer personligt och utlämnande än någonsin. 

Guillou om straffarbetet på internatskolan: "Bra, en lördag och söndag utan att åka hem till sadisten"

Vad gör ondskan med ett barn som gång på gång misshandlas och slås blodigt? Vad gjorde det med Jan Guillou? Hans bok Ondskan, som skildrar en stor del av hans uppväxt, har lästs av miljontals människor, blivit film och en ny dramaserie, som hade premiär den 2 november på TV4 och TV4 Play. Han beskriver att han som ung piskades av sin styvfar så blodet stänkte på väggarna, medan hans mamma kollade bort. Våldet fortsatte sedan på internatskolan, men till slut fick han nog och slog tillbaka. 

– Vad har det gjort med mig? Jag tror fortfarande att jag har en väldigt hög smärttröskel fysiskt. Det är med viljan och koncentrationen som man kontrollerar smärtan och det gör man med en blandning av adrenalin och raseri, berättar Jan Guillou. 

Guillou förklarar att internatskolan han gick på var det mest utstuderade våldssamhället som fanns i Sverige vid den tiden. Det var ett internat med en engelsk modell. Hans egna upplevelser säger han må vara lite exklusiva i Sverige; det fanns tre internatskolor varav en var "klemig". Snabbt upptäckte Guillou en praktisk aspekt med skolan – det så kallade rådet. När han inte gjorde som de sa fick han straffarbete på helgerna.

– Bra, en lördag och söndag utan att åka hem till sadisten, utmärkt, förklarar Guillou.

Fegheten hos klasskamraterna: "Kan inte tänka mig situationen att tortera en bunden klasskamrat"

Det värsta som hände Guillou på internatskolan var inte olika former av fysisk smärta, utan det var när de spände upp honom mellan några järnstänger som var nedslagna i marken, något som han själv gjort i form av straffarbete. De tvingade hans klasskamrater att omväxlande hälla varmt och kallt vatten på honom, medan de grät av skräck.  

– De föreställde sig att jag skulle hämnas på dem, vilket jag inte hade en tanke på. Deras rädsla i ögonen när de ändå gjorde det, hur enkelt hade det inte bara varit att vägra? Jag kan inte tänka mig den situationen, att jag skulle deltagit i att tortera en bunden klasskamrat, säger Guillou.  

Det är en sorts feghet i det, förklarar han, men även en social anpassning till ett inbillat system. Det är inte hans egen rädsla som var det värsta, utan Guillou betraktade sina kamraters rädsla som det värsta som hände på skolan. Det gav honom en mänsklig insikt som ingen normal 15-åring kan förväntas ha. Att gråta av rädsla samtidigt som man gör någonting som man inte vill. 

Malou möter författaren och journalisten Jan Guillou på TV4 och TV4 Play i kväll klockan 21.00.