Superfloppar – Filmtopp listar usla superhjältefilmer

Superfloppar – Filmtopp listar usla superhjältefilmer

Uppdaterad 08 september 2022 kl. 13:13 | Publicerad 09 juli 2021 kl. 09:30

Superhjältefilmer som är så dåliga att de blir bra.

I dag råder det ingen brist på superhjältefilmer. Vissa skulle påstå att det är superhjältefilmen som fortfarande regerar i Hollywood. Men vi har inte alltid kunnat falla tillbaka på den standard vi är vana vid att se idag. Det finns en hel del skräp där ute som inte är värda din tid, samt filmer som är så dåliga att de blir bra igen.

Superman Returns
Foto: Warner Bros.

Här är du välkommen att ta del av denna ytterst personliga lista, över filmer som både är So-Bad-It's-Good och filmer att undvika.

Batman & Robin (1997)

Bild på Alicia Silverstone, George Clooney och Chris O'Donnell i Batman & Robin.
Alicia Silverstone, George Clooney och Chris O'Donnell i Batman & Robin. Foto: Warner Bros.

Film: Batman & Robin (1997)
Regi: Joel Schumacher
Manus: Akiva Goldsman
Med: George Clooney, Arnold Schwarzenegger, Chris O'Donnel m.fl.

Handling: Batman och Robin försöker hålla ihop sitt förhållande, medan de ställs inför båda superskurkarna Mr. Freeze och Poison Ivy.

Motivering: Arnold Schwarzenegger försöker. Han drar till alla ordvitsar om is och kyla du aldrig för ditt liv skulle kunna komma på. Tonen är fruktansvärt fånig och överdriven. Märkligt nog var detta filmen som följde upp den otroligt mörka Batman Returns (1992). Men idag kan man titta tillbaka på filmen och bara hänföras av hur otroligt märkligt det hela är.

Trivia: Till sin fördel råkade den i alla fall bli en viktig film för gay-kulturen.

Schumacher har också uttalat sig såhär om filmen:

– I never thought it was an important moment in gay Cinema, but hey, I'll take it. I mean it's certainly the gayest Batman film out - and that is pretty great, even if it's pretty bad.

Howard the Duck (1986)

Superfloppar – Filmtopp listar usla superhjältefilmer
Foto: Lucasfilm och Universal Pictures

Film: Howard the Duck (1986)
Regi: Willard Huyck
Manus: Willard Huyck, Gloria Katz
Med: Lea Thompson, Jeffrey Jones, Tim Robbins m.fl.

Handling: En sarkastisk och människoliknande anka förflyttas från sin värld till jorden, där han måste stoppa en helvetisk alieninvasion med hjälp av en vetenskapsman och en misslyckad rock-sångerska, som dessutom gillar honom.

Motivation: Bisarr räcker inte för att beskriva denna film och du låter som en galning när du försöker förklara den… men den är också så befriande dålig. Hela skämtet genom filmen är att, ja, han är en anka. Avsaknaden av logik bidrar också till en berg-och-dalbana av genrehopp mellan scenerna. Den försöker vara en familjevänlig vuxenfilm, ett mysterium och en monsterfilm på samma gång. Och även om den är ful som stryk, är stop-motion-animationen på dockan Howard fortfarande imponerande. Lea Thompson som spelar Beverley är också förvånansvärt bra, trots alla odds.

Trivia: Filmens misslyckande är anledningen till att Disney äger Pixar idag. George Lucas som var med och skapade filmen hade tappat så mycket pengar på projektet att han var tvungen att sälja av sig delar av företaget. Bland annat sålde han det som sedan skulle bli Pixar, till Steve Jobs.

FILMTOPP RANKAR MARVELS BÄSTA SUPERHJÄLTEFILMER

Spawn (1997)

Superfloppar – Filmtopp listar usla superhjältefilmer
Foto: New Line Cinema

Film: Spawn (1997)
Regi: Mark A.Z. Dippé
Manus: Alan B. McEkroy och Mark A.Z. Dippé
Med: Michael Jai White, John Leguiziamo, Martin Sheen m.fl.

Handling: Lönnmördaren Al Simmons (Michael Jai White) blir mördad av sin chef och ingår en pakt med Herr Satan själv. Simmons vill återse sin fru igen på jorden, men hans önskan kommer till ett dyrt pris; han blir tvungen att leda ett oheligt krig med helvetets styrkor i spetsen.

Motivering: Vidriga CGI-effekter varvas med lika vidriga skådespelarinsatser, med en Michael Jai White i spetsen, som febrilt letar efter superhjälte-pondus och fotfäste.

Regissören AZ Dippé slarvar med nästintill imponerande precision bort det som är fräscht med källmaterialet och resultatet är ett spretigt och pinsamt felbygge. Men lite ball är den ändå. Filmen är dessutom så ambitiös att det är svårt att inte försöka hitta guldkornen. Som scenerna som är läskigt snygga, som när Spawn-dräkten "växer ut" på Simmons första gången (konstig scen jag vet). Så de finns där, under allt skräp någonstans.

Tank Girl (1995)

Superfloppar – Filmtopp listar usla superhjältefilmer
Foto: United Artists

Film: Tank Girl (1995)
Regi: Rachel Talalay
Manus: Tedi Sarafian, baserat på Alan Martin och Jamie Hewletts serie.
Med: Lori Petty, Ice-T, Naomi Watts, Malcolm McDowell, Iggy Pop m.fl.

Handling: I ett postapokalyptiskt Australien, likt resten av jorden uttorkat efter att en komet slagit jordens regn-cykler ur balans är det företagen med tillgång till vatten som styr och ställer. Året är 2033 och vi följer antihjälten Tank Girl (Lori Petty) och Jet (Naomi Watts) tillsammans med de genmodifierade supersoldaterna the Rippers i kampen mot det korrupta och tyranniska styret.

Motivering: En fruktansvärt underhållande och bisarr film. Grymma praktiska effekter och ett underbart soundtrack av bland annat Courtney Love. Filmen presterade dåligt på box office, men har fått en kult-öljning på grund av sin charm och starka feministiska teman. Skitig, rå och charmig.

Trivia: Avril Lavignes sång Rock n Roll från 2013 är starkt influerad av Tank Girl. Inklusive serietidningsintrot, punk-möter-militär-estetiken. Avril har till och med blont hår med den rosa slingan som Lori Petty har i filmen.

Superhjältefilmer att undvika…

Catwoman (2004)

Superfloppar – Filmtopp listar usla superhjältefilmer
Foto: Warner Bros

Film: Catwoman (2004)
Regi: Pitof (Jean-Christophe Comar)
Manus: Theresa Rebeck, John Brancato och Michael Ferris
Med: Halle Berry, Benjamin Bratt, Alex Borstein och Sharon Stone m.fl.

Handling: Den mesiga designern Patience Phillips uppdagar en mörk konspiration på det kosmetik företag hon jobbar för. En produkt visar sig livsfarlig att använda. Patience kastas till sin död, men blir återupplivad av egyptiska katter som ger henne övermänskliga katt-förmågor.

Motivation: För det första är det här inte ens Catwoman. Referenserna till Batman-mythos är få och dåligt utförda. (Regissören valde av någon anledning att medvetet INTE utgå från serierna.) Kostymen är fruktansvärt sexistisk, berättelsen likaså och både effekterna och skådespelarinsatserna är undermåliga. Undvik att se till varje pris!

Trivia: Halle Berry (Catwoman) vann Razzie priset (Golder Rassberry Award) för Sämsta skådespelerska år 2005 och är en av få skådespelare som accepterat priset på plats. Razzies är en parodisk variant av Oscars och "hyllar" de sämsta prestationerna inom filmindustrin. Klippet när hon accepterar priset är dock mycket underhållande,

se talet här:

– I want to thank Warner Bros. for casting me in this piece-of-[x] movie.

Ghost Rider (2007)

Foto: Sony Pictures Imageworks

Film: Ghost Rider (2007)
Regi: Mark Steven Johnson
Manus: Mark Steven Johnson
Med: Nicolas Cage, Eva Mendes, Wes Bentley, Donal Louge, Sam Elliott m.fl.

Handling: När motorcykel-stuntmannen Johnny Blaze (Nicolas Cage) var ung sålde han sin själv för att bota sin pappas cancer. I utbyte blev han en eldig hämnande agent för demonen Mephistole (Donal Louge). Många år senare får han i uppdrag att stoppa demonen Blackheart (Wes Bentley) från att ta makten och skapa ett värre helvete än det som redan finns.

Motivation: Lät handlingen i korta drag ologisk? Då har du fattat filmen. Lägg dessutom till att den är både dassigt mörk och försöker vara klämkäck och camp i samma andetag. Karaktärer som Ghost Rider ska inte vara cheesy eller töntiga, men det är vad som händer i detta passionsprojekt av Nic Cage. Dålig CGI, avsaknad av gravitas och tradig story. Uppföljaren Ghost Rider: Spirit of Vengeance (2011) är snäppet bättre, men den är inte heller värd besväret.

Trivia: Det finns en ball scen i hela filmen. Ghost Rider har en "superkraft" att kunna se vilka själar som är skyldiga och inte. Vilket frammanar hans flammande persona. Det enda du behöver se av filmen, tro mig. Kolla här.

Elektra (2005)

Elektra
Foto: 20th Century Fox

Film: Elektra (2005)
Regi: Rob Bowman
Manus: Raven Metzner, Zak Penn och Stuart Zickerman
Med: Jennifer Garner, Goran Visjnic, Terrence Stamp, Will Yun Lee m.fl.

Handling: Spinoff på den inte fullt-så-dålig-som-du-kommer-ihåg-den Daredevil filmen från 2003. Efter att ha dött i föregående film återupplivas Elektra Natchios (Jennifer Garner) av den blinde kampsporexperten Stick (Terrence Stamp). Hon ansluter sig dock till den mystiska organisationen The Hand som lönnmördare. Men när hon får uppdraget att döda Mark Miller (Goran Visjnic) och hans dotter kickar samvetet in och hon väljer att skydda dem istället.

Motivation: 2005 var ett dåligt år för kvinnliga superhjältar. Garner gör vad hon kan men när manus är så pass stelt finns det lite en skådespelare kan göra. (Kolla in den utmärkta versionen av Elodie Yung i Netflix Daredevil säsong 2 istället). Filmen tar sig på för stort allvar och har aldrig roligt med premissen. Låt oss heller inte prata om hennes outfit.

Trivia: Ben Affleck (Matt Murdoch i den första filmen) gjorde faktiskt en cameo som klipptes bort ur filmen. Scenen inkluderades som extrameterial på DVD:n och återinstallerades i Directors cut-versionen.

Superman Returns (2005)

Superman Returns
Foto: Warner Bros

Film: Superman Returns (2006)
Regi: Bryan Singer
Manus: Bryan Singer, Michael Dougherty och Dan Harris
Med: Brandon Routh, Kate Bosworth,  Kevin Spacey, James Marsden m.fl.

Handling: Medan Lex Luthor (Kevin Spacey) planerar att förgöra honom en gång för alla återvänder Superman (Brandon Routh) efter en långvarig frånvaro och återvänder till en värld som gått vidare utan honom. Lois Lane har gått vidare och världen verkar ha lärt sig att överleva utan honom. Superman måste hitta ett sätt att återvända till Lois liv och hitta sin plats i en värld som inte längre behöver honom.

Motivation: Filmens största problem är att den är tråkig. Det pratas stora känslor och teman men väldigt lite porträtteras visuellt. Sedan hjälper det inte att flertalet av skådespelarna är helt fel rollsatta. Både Kate Bosworth och Brandon Routh är för unga för att ha haft någon trovärdig komplex längre relation. Kevin Spacey är animerad superskurk när resten av filmen försöker vara en dyster och allvarsam reflektion över "att hitta sin plats i världen". Det är inte den sämst gjorda Superman-man filmen. För mig är den bara så TRÅKIG.

FILMTOPP RANKAR DC:S BÄSTA SUPERHJÄLTEFILMER

Green Lantern (2011)

Superfloppar – Filmtopp listar usla superhjältefilmer
Foto: Warner Bros

Film: Green Lantern (2011)
Regi: Martin Cambell
Manus: Greg Berlanti, Michael Green och Marc Guggenheim
Med: Ryan Reynolds, Blake Lively, Mark Strong, Angela Basset, Taika Waititi, Geoffrey Rush, Clancy Brown m.fl.

Handling: Green Lanterns är svurna att beskydda galaxen. Och Hal Jordan (Ryan Reynolds) är den förste människan att ansluta sig efter att en rymdvarelse kraschar på jorden och lämnar över sin ring till den kaxiga test-piloten. Men det är inte alla som är nöjda över det. Dock kanske Hal Jordan är deras enda hopp mot det galaktiska hotet: Parallax.

Motivation: Snacka om att inte använda sig av potentialen (skådespelarna) som finns tillgänglig och samtidigt bita av för mycket. Varför börja med en så abstrakt skurk som Parallax? Ett ont gult gas-moln? Förutom konstiga och rent utav urusla val innehåller filmen dåliga effekter. Skådespelarna försöker rädda spektaklet, men filmen är bortom universums räddning.

LÄS OCKSÅ VÅR LISTA ÖVER KOMMANDE SUPERHJÄLTEFILMER FÖR 2018

Så där har du det, en lista utom invärtes ordning på både superjältefilmer att titta på för att få sig ett gott skratt samt superhjältefilmer det inte är värt att slösa sin tid på. Men vad tycker du? Vilka superhjältefilmer uppskattar du mot all sans och vett? Och vilka avskyr du som pesten? Kommentera gärna.

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL