Robert Gustafsson om nya Jönssonligan: ”Vi måste göra våra egna versioner”

Robert Gustafsson har många järn i elden. Utöver sin ny turné till våren, en ny säsong av Ture Sventon och den omtalade dokumentären om Killinggänget så ska han axla den ikoniska rollen som Charles Ingvar "Sickan" Jönsson i Eddie Åhgrens i nya spelfilmen om Jönssonligan.

När vi pratar om att den älskade komikern snart syns i TV-rutan som Ture Sventon glider vi in på ett samtal om hur viktigt tonläget är i leveransen av ett skämt. Jag frågar honom om han med hänseende av detta har börjat kolla på hur han ska anamma "Sickan".

Robert Gustafsson om nya Jönssonligan: "Ingen kopia av ursprungsgänget"

– Nej, jag behöver inte kolla på det, säger Robert Gustafsson. Det viktiga är att man känner igen ligan igen. Tar vi Harry så är han rädd, törstig, lite småtrög och godtrogen. Stoppar man in det i kroppen på Anders Jansson så kommer hans Harry fram. Men så måste vi känna igen honom fysiskt också i stilen och kläderna så att det känns bekvämt för tittarna. Vi kan inte göra kopior av ursprungsgänget för det blir bara sämre, utan vi måste göra våra egna versioner. Det är en balansgång.

Vad har du för egna riktlinjer när det kommer till att gestalta Sickan?

– Det är de här karaktärsdragen. Sickan är egocentrisk, rastlös, har storhetsvansinne, tål inte motgång och är fysiskt oförmögen att genomföra saker. Han har dålig kroppskontroll. Vi provfilmade lite och när jag gick så gjorde jag det med för stora steg. Det ser inte ut som Sickan. Sickan måste ta korta steg så om han plötslig stannar upp plötsligt så går de in i honom. Han är ryckig som en vessla med väldigt snabba rörelser. Han är på flykt, han är nervös och inte bekväm. Sen när han är bekväm så ska han spela väldigt bekväm och vara jovialisk innan han faller. Där känner man igen de fysiska från Gösta [Ekman], men jag får inte imitera honom.

Under åren har vi fått se flera klassiska filmer om Jönssonligan och det är tydligt att Robert håller klassikerna med Gösta Ekman närmast hjärtat. Vi ber honom peka ut sin personliga favorit.

– Jag tycker att alla med Gösta är bra, men Guldfeber med klockan är nästan den bästa. Just den scenen med de tre på klockan, det är så Hela och Halvan över det. De kompletterar varandra så bra där. "Kniven, Harry, Kniven!" och det håller på i en minut. Ge honom kniven [skrattar].

Med det tackar vi Robert Gustafsson för pratstunden.