John Wick: Chapter 3 - Parabellum (2019)
John Wick: Chapter 3 - Parabellum är filmseriens blodigaste kapitel hittills.
Den pånyttfödde Keanu Reeves massakrerar fler lönnmördare än någonsin i det tredje kapitlet i den framgångsrika John Wick-serien. "Parabellum" (förberedelse för krig på latin) är utan tvekan den mest våldsamma installationen hittills och levererar underhållning på hög nivå.
Filmen tar vid där John Wick: Chapter 2 slutade. Efter att Wick (Keanu Reeves) brutit mot lönnmördarförbundets heligaste regel – inte döda inom vissa frizoner – är han utesluten ur brödraskapet. Dessutom är han efterlyst och en stor belöning väntar den som knäpper honom. Utan tidigare förmåner och med halva världen efter sig, tvingas han fly samt söka hjälp på oväntat håll. Klarar John Wick att sparka, skjuta och hugga sig ur situationen eller är han precis lika dödsdömd som det verkar?
Läs mer: Recension av John Wick: Chapter 2
En sak är iallafall säker, John Wick slåss med stil. Efter tre filmer är det bara att konstatera att regissör Chad Stahelski utan tvekan kan det här med action. I likhet med de tidigare filmerna är action-sekvenserna både grymt välregisserade och precist utförda. Således är klippningen inte tröttsamt snabb utan kameran presenterar våldet likt en dans med utsökt koreografi.
Eftersom filmseriens popularitet grundar sig på leveransen av innovativ och välgjord action är det en ynnest att se att Stahelski inte sviker sina fans. Med hjälp av bland annat argsinta hundar, sparkande hästar (!) och finslipade samurajsvärd krigar John Wick för sitt liv med värdighet. Speciellt sticker en scen inne i ett vapenförråd ut. Det är skitigt, rått och oerhört blodigt vilket passar filmens ton perfekt.
Keanu Reeves låter nävarna tala.
Därtill är John Wick: Chapter 3 - Parabellum ytterligare ett bevis på att det är i action-genren som Keanu Reeves hör hemma. Utanför genren framstår han som en träig såpoperaskådespelare, med dialogleverans på absolut bottennivå (Djävulens advokat, någon). Men det finns ingen som är bättre lämpad att slå skurkar på käften. Det är imponerande att se hur trovärdigt han rör sig, hur väl varje välriktad kula träffar.
I flertalet scener slåss han mot väletablerade kampsportare och det är beundransvärt att han får det att se fullt rimligt ut. Reeves är som bäst när han har få repliker och istället låter nävarna tala. Därtill sparras han fint mot Halle Berry, som även hon är riktigt cool i en biroll som lönnmördaren Sofia.
Hur som helst är det beklämmande att filmens final inte blir lika pampig som förväntat. Det bästa skall sparas till sist, brukar det heta, men Stahelski gör precis tvärt om. Tråkigt nog är slutstriden det minst imponerande med filmen. Lite för repetitivt, lite för långdraget och en motståndare (Mark Dacascos) som rentav är urtråkig. Då möter Wick betydligt tuffare motstånd på vägen.
Trots den något misslyckade finalen, är John Wick: Chapter 3 - Parabellum en av de bästa actionfilmerna i år. I jämförelse med genrens vanligtvis risiga utbud är det en självklarhet. Filmen försöker inte vara något den inte är – den som kommer hit för mångbottnat manus eller Daniel Day Lewis-kompatibla rollprestationer bör se sig om – utan är precis vad den utger sig för att vara. Nämligen två timmar av hyperstilistisk action där Keanu Reeves är coolheten själv och har ihjäl folk på kreativa sätt.