"Counterpart" (säsong 2)
En mästerlig avslutning på J.K. Simmons fantastiska "Counterpart".
Oscarsvinnaren J.K. Simmons gör sitt livs bästa roller i "Counterpart". Den enda anledningen att inte alla pratar om det faktumet beror på att serien visas på den lilla streamingtjänsten och kanalen Starz i USA. Hade det här varit en Netflix eller HBO-serie så är det ingen tvekan om att både hans insats och serien som helhet, hade hyllats världen över.
Lyckligtvis kan vi svenskar ta del av den innovativa spionthrillern, med sitt härliga sci-fi-lager, utan problem via Viaplay. Serien har tyvärr lagts ned i staterna, men storyn är komplett och består endast av tjugo avsnitt fördelade på två säsonger av perfektion. Om du inte har sett något alls, läs inte vidare och se inte trailern... bara lita på mig, ge den en chans och läs vidare när du är i fas. För det är omöjligt att prata om Counterparts storhet utan att avslöja stora delar av seriens handling.
Den andra säsongen tar vid där den första slutade. De två versionerna av Howard (J.K. Simmons) har bytt liv med varandra och är fast på motsatta sidor av passagen mellan världarna. Terrorgruppen från yrkesmördar-Howards värld har en detaljerad hämdplan, som spunnit över flera årtionden med vilande agenter, redo att utplåna snällgubbe-Howards värld.
Vi får under säsongens gång veta exakt hur det gick till när passagen mellan de båda världarna skapades, ett avsnitt som i sig är ett av årets överlägset bästa hittills. Storyn är smart, riktigt smart, och lyckas knyta ihop de båda säsongerna exemplariskt. Kalla kriget-vibbarna är påtagliga och läskiga. Men bäst av allt är ändå Simmons, som spelar de två versionerna av sig själv helt utomordentligt bra.
Under den första säsongen var det tydligt att Simmons klarade av att spela två versioner av sig själv så övertygande, att det direkt var glasklart vem som var vem. Under den andra säsongen spelar han två versioner av sig själv, som dessutom ska låtsas vara sin motsvarighet i världar snarlika men ändå annorlunda från sina egna. Där deras "sanna" versioner av sig själva ibland lyser igenom.
Det finns så många nivåer i skådespelet att jag hade kunnat spendera en hel artikelserie åt att förklara dess briljans. Faktumet att serien har lagts ned är givetvis oerhört tråkigt, men med tanke på hur prydligt serien ändå knyts ihop i slutet är det nästan bättre att vi bara fick de här två säsongerna. För nu kommer förhoppningsvis Counterpart att leta sig ut bland världens alla streamingtjänster som en aptitlig liten mumsbit på blotta tjugo avsnitt.
Med tiden tror jag att alla kommer vara överens om både seriens och Simmons storhet. Förhoppningsvis tar du som läser detta chansen redan nu.