Rebecca Fergusons hårda krav för att göra svensk film igen: ”Skulle älska det”

För några år sedan skrev jag en krönika där jag ifrågasatte varför vi inte pratar mer om Rebecca Ferguson här i Sverige. När krönikan skrevs var hon rankad nummer åtta som världens mest populära skådespelare på IMDb. Trots detta var det anmärkningsvärt tyst om vår Hollywoodstjärna. Sedan dess har det helt klart blivit bättre (även om det kanske inte beror på min text).

Nu är Rebecca Ferguson aktuell med den andra säsongen av hennes serie Silo på Apple TV+. Den är en sorts dystopisk sci-fi där världens sista (?) människor lever i en underjordisk silo sedan ett par hundra år tillbaka. Ferguson spelar dramats mittpunkt – maskinisten Juliette, som jobbar i silons bottenskikt och tillhör den lägsta samhällsklassen. När sheriffen en dag försvinner blir hon, till sin förvåning, förfrågad om att ta över ämbetet. Något som i sin tur leder till att hon börjar gräva i en rejäl konspirationshärva och tvingas ifrågasätta allt hon tror på. I serien syns även skådespelare som Tim Robbins, Roshida Jones, Will Patton och Ian Glen (mannen som genom Game of Thrones gav begreppet "friendzone" ett ansikte).

Inför den första säsongen fick jag äran att få göra en exklusiv intervju med henne. Då pratade vi inte bara om Silo, utan också vad som ska till för att vi ska få se henne vända hem och arbeta i Sverige. Eftersom hon nu återigen är på mångas läppar – om än fler i USA än i Sverige – så känns vårt samtal återigen högst relevant. 

"Jag har ganska mycket åsikter. Jag vill inte bara acceptera, jag vill vara med och jag vill lära mig."

Har det varit ett medvetet beslut från din sida att inte göra TV under en så här pass lång tid?

– Jag fick vissa fantastiska, och vissa inte lika fantastiska, erbjudanden i stora studiofilmer. Allt i den här världen är politik och du behöver bryta dig in i studiovärlden för att kunna reglera ens gage och för att kunna göra det så måste du göra det ena och det andra. För att kunna göra en independentfilm så behöver du ha tillräckligt mycket gage för att folk ska vara villiga att investera [suckar]. It's a bloody domino effect of choices. Förr tyckte jag inte att TV-serierna var lika bra, men när kvaliteten blev så mycket bättre satt vi alla och sa "I want a limited show" [skrattar].

Och nu är du här med Silo. Jag har sett alla avsnitt och jag und…

– Vad tycker du, Eric?

Jag tycker att den är bra. Jag tycker att den bitvis är jävligt bra, men också lite lång. Det finns några mellanavsnitt som jag hade strukit, om jag ska vara ärlig.

– Bra, var ärlig.

Det jag skulle fråga är om det fanns någon specifik stund där du verkligen kände att du fick grepp om karaktären du spelar? Du är ju producent så jag fattar att du har arbetat mycket på rollen, men när kände du att "här har jag henne"?

– För min del blev inte jobbet som skådis annorlunda för att jag var exekutiv producent. Det gav mig däremot tillgång till en kreativ aspekt av manuset och en tillåtelse att få sitta med och ha åsikter. Jag har ganska mycket åsikter [skrattar]. Jag vill inte bara acceptera, jag vill vara med och jag vill lära mig. Om jag ska producera själv så måste jag först följa någon. Här ville jag följa Graham Yost och se hur han bygger saker.

Hon fortsätter:

– Men för mig var det nog när jag började gå i karaktärens skor, när jag hittade hennes kroppshållning och hennes sätt att skygga iväg från folk… Jag studerade depression och trauma för att hitta henne. Hon är någon som har förlorat folk som har varit henne väldigt nära och väljer sedan att jobba med maskinerier, som är en otrolig symbol för det fysiska. Där var hon för mig.

Jag tycker att det som gör karaktären så pass trovärdig är de små detaljerna som finns i dina rörelser och blickar.

– Ja, att hon inte möter blicken, utan hela tiden skyggar bort. För då har vi också någonstans att gå. När hon senare inser att man måste ha kontakt med folk, att man måste hitta sig själv och det är ju det som är hela utgången i det här. Hur ska du leda ett folk om du inte har tittat inåt?

"Jag förstår att folk undrar hur länge Tom Cruise kommer att hålla på"

För nio år sedan anslöt sig Rebecca Ferguson till "Mission: Impossible"-franchisen och har sedan dess varit en given kugge i serien, och vi kommer att få se henne som Ilsa Faust åtminstone en gång till. Detta är dels intressant eftersom hon är den enda kvinnliga skådespelaren som har återkommit i en större roll i M:I-filmerna, dels eftersom hon innan "Fallout" bara hade gjort en enda actionfilm – "Hercules" med Dwayne Johnson. Nu arbetar hon ofta inom genren och även i "Silo" finns en del actionsekvenser.

– När jag fick rollen i "Mission" tyckte jag att det var kul [att göra action] och att jag var duktig på det. Jag tror att när vi känner att vi är bra på någonting, utan att klappa sig själv på axeln, och bara accepterar att det man gör är bra, känns bra, ser bra ut och att man kan göra det, så… why not do it? Det finns ju där hela tiden i bakhuvudet att ju äldre man blir, desto mindre kommer man att kunna göra det. Jag förstår att folk undrar hur länge Tom [Cruise] kommer att hålla på, men jag tänker "tills han inte kan". Jag jämför mig inte åldersmässigt på så sätt, men poängen är "varför inte?". Varför inte göra sina egna stunts, varför inte pusha sina gränser? Med det sagt söker jag inte mina roller baserat på den fysikaliska aspekten.

"Jag är inte intresserad av att endast berätta historier om människors goda sidor"

Nu har det även tio år sedan Rebecca Ferguson gjorde en renodlad svensk film. Då var det "Vi", i vilken hon spelade mot Gustaf Skarsgård. När jag frågar henne om hon överväger att göra film i Sverige igen, får jag ett positivt besked.

– Jag letar [efter ett svenskt projekt]. Jag skulle älska att göra det. Allt som krävs är ett riktigt, jävla bra manus, buddy.

Det glädjer mig att höra. Har någon någonsin sagt att du borde spela Ingrid Bergman i en biopic?

– [Skrattar] Det kan ha kommit på tal. Jag kan ha fått frågan ett par gånger.

Du har alltså på riktigt blivit tillfrågad om att spela Ingrid Bergman i en film?

– Ja, jag har läst några manus, men de har inte varit tillräckligt bra. Jag är inte intresserad av att endast berätta historier om människors goda sidor. Det handlar inte heller om att hitta det värsta i dem, men jag vill hitta vinklar som gör det intressant. Jag vill inte heller berätta historien om någon make. Om du berättar en historia om Ingrid Bergman så ska den inte handla om [Roberto] Rossellini, utan om dem båda. Sorgligt nog har oftast rollerna jag fått centrerats runt män, men jag anser att historien om Ingrid Bergman ska vara historien om Ingrid Bergman.

Med det tackar vi Rebecca Ferguson för pratstunden. Nu kan du streama den andra säsongen av "Silo" på Apple TV+.