Quentin Tarantino avslöjar varför han gav upp sin skådespelardröm
Den älskade regissören om vändningen i karriären
Quentin Tarantino är en av filmhistorien mest säregna och älskade regissörer. Men det var inte alltid en självklarhet att han skulle satsa på en karriär bakom kameran. Länge var tanken att han i första hand skulle bli skådespelare – i en tidigare intervju avslöjar han varför han gav upp sin skådespelardröm.
Att Quentin Tarantino har en förkärlek till skådespeleri är knappast någon hemlighet. Regissören har någon form av roll i majoriteten av sina filmer och har vid sidan av dem medverkat i ytterligare omkring 30 produktioner, där han spelat roller av varierande storlek.
Det råder dock inga tvivel om att det är som regissör och manusförfattare som Quentin Tarantino i första hand utmärkt sig genom sin karriär. Att det skulle bli så var dock inte alltid en självklarhet. När Tarantino först tog sikte på filmbranschen var det just med drömmen om att bli skådespelare.
Quentin Tarantino avslöjar varför han gav upp sin skådespelardröm
Quentin Tarantino närde sin kärlek för film när han jobbade arbetade som värd på en vuxenbiograf och sedan i en videobutik. Enligt egen utsago ska det främst ha varit skådespel som han var intresserad av till en början, och det krävdes en klass för just skådespeleri för att Tarantino skulle inse att det snarare var manusförfattande och regi som var hans verkliga passion.
I en intervju med NPR som Tarantino gjorde redan 2009 i samband med premiären för Inglourious Basterds (2009), avslöjar Tarantino vad som fick honom att lägga skådespelardrömmen åt sidan och istället satsa helhjärtat på manus och regi.
Enligt Tarantino började det hela med att han omarbetade manuset för Marty (1955), av Oscarsvinnaren Paddy Chayefsky, för en uppgift i sin skådespelarklass. Det slutade med att Tarantino av bara farten hade adderat en lång, egenskriven monolog till manuset – och att hans lärare gav honom beröm för det. Tarantino menar att det var första gången han fick beröm för något han fram tills dess inte hade tagit på allvar.
Därefter förklarar Tarantino att han insåg att hans passion snarare fanns bakom kameran:
– Vid ett tillfälle under den skådespelarklassen insåg jag bara att jag måste bli en regissör, av två anledningar. Ett, vid den tidpunkten var det redan regissörer som var mina idoler [...] Jag insåg att jag helt enkelt visste mer om film än de andra i klassen. Jag brydde mig om film, och de brydde sig om sig själva. Två var att jag vid en punkt helt enkelt insåg att jag älskade film för mycket för att enbart synas i dem. Jag ville att filmerna skulle vara mina filmer.
När man tittar på Tarantinos verk och vilken modern typ av auteur han är känns det osannolikt att det funnits en punkt då han inte såg sig själv som manusförfattare och regissör. Det är bara att tacka gudarna för att han kom till insikt med sitt oundvikliga öde till slut.