Otto-stjärnan Mariana Treviño om favoritscenen med Tom Hanks

Intresset för A Man Called Otto är stort här i Sverige, det är ju trots allt en amerikansk remake på Hannes Holms rosade filmatisering av Fredrik Backmans succébok – och med Tom Hanks i huvudrollen. Det finns få skådespelare av den tvåfaldigt Oscarsbelönade 66-åringens kaliber, men om det är någon som faktiskt ger honom en rejäl match så är det Mariana Treviño. Den mexikanska aktrisen är lysande i "Otto" som grannen Marisol, som med ett hejdundrande humör avfyrar repliker i ljusets hastighet och tycks besitta total kroppskontroll. Varje gest sitter som en smäck.

När vi pratas vid på Grand Hotell i Stockholm berättar hon också att hon började som dansare, vilket förklarar en hel del.

– Jag gick på danskonservatoriet innan jag började skådespela och det har verkligen hjälpt mig. Jag arbetar mycket med min kropp och är väldigt medveten om hur jag rör mig. Det är ibland svårt att få ens rörelser att se naturliga ut samtidigt som man hela tiden tänker på dem, men ibland är det ren intuition, som att karaktären du spelar är den som istället styr dig, säger Mariana och skrattar.

Den stora semmelchocken

Det tar inte lång tid att förstå att Mariana är ganska lik karaktären hon spelar. De har liksom samma härliga och inbjudande energi. Hon pratar om hur glad hon är över att kunna göra den här typen av samtal utan krav på munskydd efter "corona-inspelingen" av Otto. När jag frågar henne om vad hon tycker om sin insats i filmen blir hon tveksam, nästan generad över.

– Jag är väldigt självkritisk, men jag tyckte om min insats när jag såg filmen i L.A. för några dagar sedan och detta eftersom allt kändes ärligt när vi filmade. Jag älskar scenen när vi är i bilen och när de börjar öppnar upp sig för varandra på caféet. 

I caféscenen äter Mariana och Tom Hanks varsin semla. Hon hade aldrig testat den svenska bakelsen innan och skämtar om hur svår den var att äta. När jag berättar att semlan har en egen dag i Sverige blir hon förvånad, men inte lika förvånad som när hon får veta att det sägs att kung Adolf Fredrik älskade semlor så mycket att han åt ihjäl sig under ett skoningslöst frosseri.

– Verkligen? Herregud, semlan är verkligen en stor del av er kultur! Jag är så glad över att du berättar detta [skrattar]. Den var så himla svår att äta, men också jättegod. En mycket märklig sak.

Som en gåva från universum

Mariana har tidigare synts i flera inhemska produktioner där den största rollen förmodligen har varit i den rosade Netflxserien "Club de Cuervos". Jag frågar om hennes syn på sitt arbete har förändrats genom att få spela mot en världsstjärna som Tom Hanks.

– Det är otroligt, jag smälter det fortfarande. Det är jättestort för min karriär och är inget jag hade kunnat föreställa mig i mina vildaste fantasier. Att på något vis ha lyckats uppnå detta känns fantastiskt och jag är verkligen tacksam. Det är en gåva från universum och jag måste ta med mig allt. Jag var nervös i början men det försvann så fort vi började skådespela. Mycket tack vare hur jordnära, ödmjuk och professionell Tom Hanks är som person.

Om du jämför den första inspelningsdagen mot den sista, hur förändrades läget för dig sett till självförtroende och allt?

– Första dagen finns det alltid en sorts distans. Man försöker att knyta an till projektet och att anpassa sig men det tar tid. Det är som en resa och mot slutet har man kommit så nära sin karaktär, alla skådespelare hela storyn. Det känns som att säga farväl till en familj. Man måste alltid kunna säga farväl till varandra i den här branschen och åka vidare till nästa stad.

Studerade "Scener ur ett äktenskap" minutiöst

Mariana har fortfarande inte sett "En man som heter Ove" och detta eftersom hon inte har velat se filmen förrän de är färdiga med lanseringen av den amerikanska versionen. Hon berättar om sin relation till svensk film i stort.

– När jag växte upp i Mexiko var Ingmar Bergman en referens för många skådespelare och regissörer. I scenskolan studerade vi Scener ur ett äktenskap för att lära oss de psykologiska och naturalistiska aspekterna av skådespelet. De poserar ingenting, de känns helt äkta. Naket och rått. Jag såg den minutiöst. I de mexikanska scenskolorna ingår Bergmans filmer i kursplanen, varje gång man skulle göra grejer var det nya scener från hans filmer.

Med det tackar vi Mariana Treviño för pratstunden. "A Man Called Otto" går nu att se på landets biografer.