Kända urban legends som borde bli skräckfilmer – kusliga historier

4 klassiska urban legends som borde bli film

En "urban legend", eller en vandringssägen som det heter på svenska, är en modern sägen, en skröna, som brukar tas för att vara en sann historia och föras vidare som en sådan, men där källan sällan blir mer konkret än "en vän till en vän". Innehållet i historien förändras ofta med tiden men behåller sin skrämmande kontext.

Den första historien som vi på Filmtopp skulle vilja se som en skräckfilm är den klassiska Råttan i pizzan.

"Råttan i pizzan"

En kompis till en kompis var och åt på en pizzeria på Hornsgatan i Stockholm och plötsligt kände hon att något knastrade till och fastnade i tanden. Natten därefter vaknade hon av en fruktansvärd tandvärk. Hon tog sig till Södersjukhuset, och där konstaterades det att det var en råttand som hade fastnat. Hälsovårdsnämnden kom till pizzerian, och det visade sig då att ett rum var igenbommat. Ägaren vägrade öppna upp rummet och tillslut kom polisen dit och bröt upp dörren. I rummet hängde 50 slaktade råttor.

Historien fick stor spridning i Sverige år 1973, då till och med Dagens Nyheter skrev en artikel med rubriken Storlarm om råttfilé / Hälsovården rycker ut. I artikeln kunde man läsa om rykten om att en restaurang skulle ha använt kött från råttor och skator spridits i Stockholm, dock framgick det att hälsovårdsförvaltningen inte hade hittat några råttor när man inspekterat denna specifika restaurang.

LÄS OCKSÅ: 7 skräckfilmer med hårresande händelser bakom kameran

"Silvertåget", även känt som "Silverpilen"

Silvertåget sägs vara ett silverfärgat tunnelbanetåg av äldre modell som trafikerar sent på natten när konventionella tunnelbanetåg slutat gå, det vill säga runt klockan 3, det som brukar kallas spöktimmen eller dödens timme. Enligt sägnerna ska tåget vara ett tåg för de döda och visar sig bara för vissa. Den som vågar gå på tåget sägs hamna i de dödas domän. När dörrarna stängs blir resenären strandsatt och färdas till de dödas rike. En annan variant är att tåget aldrig stannar och fortsätter i all evighet. Utöver färgen kännetecknas tåget även av att dess passagerare (de bortgångna) har uttryckslösa, döda blickar.

En populärt återberättad vandringssägen om silvertåget handlar om en flicka som hade varit på disco inne i Stockholmsstad och skulle ta tunnelbanan hem. Hon klev på ett tåg, men tyckte att passagerarna såg lite märkliga ut. Flickan skulle kliva av vid T-Centralen, men tåget stannade inte trots att hon drog i nödbromsen – hon hade stigit ombord på "Silverpilen". När tåget slutligen stannar och hon kliver av, då ser hon en skylt framför sig – Kymlinge. Hon går med sina medpassagerare uppför trappan där hon möts av en låst dörr, vilket inte hindrar hennes medpassagerare som fortsätter rakt igenom dörren.

Sägnen om flickan har två olika slut. Det ena säger att flickan hittades död en vecka senare i Ursviks skogar, och det andra att hon hittades vid liv på samma plats en vecka senare, men totalt vettskrämd och skärrad.

LÄS OCKSÅ: Verklighetsbaserade skräckfilmer

"Den försvinnande liftaren"

"Den försvunna liftaren" är en klassisk "klintbergare". Den fick ge titeln åt Jan Harold Brunvands bokklassiker från 1981, som gav upphov åt det moderna intresset för urban legends. Själva grundhistorien går rätt och slätt ut på att en bilförare plockar upp en kvinnlig liftare som sätter sig i baksätet. Efter en stund vänder sig föraren åt sin tystlåtna passagerare som hux flux har försvunnit. En enkel historia som hade kunnat bli en perfekt spök-film.

"Den slickade handen"

Sist men inte minst har vi en historia som de flesta har hört, och att det inte har gjorts en filmatisering av den ännu gör oss förvånade då den är näst intill som ett färdigskrivet manus i sig.

En ung flicka är ensam hemma för första gången med bara sin hund som sällskap. När hon lyssnar på nyheterna får hon höra om en mördare på fri fot i hennes grannskap. Skräckslagen låser hon alla dörrar och fönster, men hon glömmer källarfönstret som lämnas olåst. Hon går och lägger sig, tar med sig sin hund till sitt rum och låter den sova under sin säng. Hon vaknar mitt i natten av ett droppande ljud från badrummet. Det droppande ljudet skrämmer henne, men hon är för rädd för att ta sig ur sängen och ta reda på vad det är. För att lugna sig sträcker hon sin hand mot golvet för att få ett tryggt slick på den från sin hund.

Nästa morgon när hon vaknar går hon till badrummet för att dricka vatten bara för att hitta sin döda, stympade hund hängande i duschen med blodet som sakta droppar mot plattorna. På duschväggen står det skrivet "Människor kan också slicka" med hundens blod.

LÄS OCKSÅ: Riktiga spökhus – sanningen bakom dem