Inhemsk film lockar inte som i grannländerna
Svensk film långt efter motsvarande siffror i Danmark och Norge.
Av samtliga sålda biobiljetter förra året var knappa 19 procent till svenska filmer. I Danmark var motsvarande siffra 28 procent för danska filmer medan norska filmer lockade 25 procent av den inhemska publiken. Varför ligger Sverige så långt efter?
Det är Sveriges Radio som presenterar de något oroväckande siffrorna. 2018-års svenska procent är visserligen en höjning med 2 procent från föregående år, men fortfarande en sänkning med 6 procent jämfört med för fem år sedan.
I en intervju med Sveriges Radio menar Peter Fornstam, ordförande i Sveriges Biografägarförbund, att problemet ligger i att det satsas för lite på breda svenska filmer:
"Vi har för Svenska Filminstitutet en längre tid försökt påpeka värdet av att satsa på bred svensk film, men de har andra mål, de mäter framgång för svensk film i att få vara med på internationella festivaler."
Svenska filminstitutets vd Anna Serner håller dock inte med:
"Det saknas inte bred film. Det finns flera stycken här som är breda och som svenskarna har valt. Sedan att det inte gått miljoner till de här titlarna, det är en sak, men just nu tycker jag att svensk film visar på oerhörd bredd och kvalitet."
Genom filmserier som Beck, Wallander, Maria Wern, Anna Holt och allt vad de nu heter (se vår lista över svenska kriminalare), har Sverige gjort sig känt som kriminaldramernas förlovade land. Nog borde det finnas utrymme för att våga satsa mer pengar även på andra genrer, eller?