Guldbaggen 2025 – Filmtopp på röda mattan

Och så var det dags att på nytt dela ut priser till ett år av svenska filmer, men också att uppmärksamma galans historia. Guldbaggen fyller 60 år och innan dagens nominerade vandrar längs röda mattan, är det dags för tidigare vinnare att göra detsamma. Bland dem syntes svenska filmpersoner som Christina Schollin, Lena Endre, Stig Björkman, Björn Runge, Stina Ekblad och Jonas Gardell.

MER LÄSNING: Guldbaggen 2025 – Alla vinnare!

När vi frågar Christina Schollin, som 1966 vann Guldbaggen för Bästa kvinnliga huvudroll, är hon snabb med att utse Ingmar Bergmans Fanny och Alexander till tidernas bästa svenska film; en film som hon själv var med i och i vilken hon återigen arbetade med Jarl Kulle. När vi frågar henne om Kulle var lika rolig bakom kameran som framför, svarade hon kort och gott ”Nej, rolig var han inte, men att han var en fantastisk skådespelare”.

Jonas Karlsson om sin svenska favoritfilm

I vanlig ordning är det några av kvällens nominerade som inte syntes på röda mattan, exempelvis Robert Gustafsson, som är nominerad för sin insats i Jönssonligan kommer tillbaka. Hans kollega däremot, Jonas Karlsson, är på gott humör.

Så fort du är med i någonting så blir du nominerad, hur kommer det sig?

– [Långt skratt] jag vet inte, men bra känns det.

Du sov gott i natt förstår jag, inga nerver när man är så van?

– [Skrattar] Nej, riktigt så är det inte. Men det är roligt.

Skämt åsido, hur väljer du dina rollar?

– Det handlar om jag kan bli Guldbaggenominerad eller inte! Nä, det handlar om manuset.

Galan fyller 60 år, vad har du för svensk favoritfilm?

– Det är väl kanske de där klassikerna, Fanny och Alexander. Den har jag sett ett antal gånger och den förändras med åldern. Jag var 9-10 år när jag såg den första gången och tyckte Stina Ekblad var superläskig, nu ser man maskineriet mer och beundrar de tekniska bitarna.

Kul att höra, men se upp för Stina, hon är här i kväll.

”Vi har försökt i våra filmer att hitta en blandning mellan allvar och garv”

I år har radarparet Fredrik Wikingsson och Filip Hammar chans på flera priser med Den sista resan, som bland annat är nominerad i kategorin Bästa film. Sett till att deras filmer gång på gång blir bioframgångar och att svensk film har flaggat för att få går på bio, frågar vi Wikingsson om vad han tror är anledningen till att hundratals vallfärdar till biograferna för att se deras filmer. Det är en fråga han smått generat drar sig att svara på:

– Vi har försökt i våra filmer att hitta en blandning mellan allvar och garv, medan en del filmer kommer med någon slags känslomanual. Antingen ska det vara starkt drama eller så ska det vara flat out komedi. Och det kanske är någonting i dynamiken som vi söker efter. Vi söker den jäveln och lyckas man med det så får man ju mycket känslor och jag tror att det är känslor det handlar om.

När vi frågar honom om en svensk favoritfilm svarar han snabbt:

– Kvarteret Korpen av Bo Widerberg, det var en av de första filmerna jag insåg hur bra filmen kan vara. Att den kan vara moraliskt ambivalent. Även Mannen från Mallorca och Bröderna Mozart av Suzanne Osten, som fan gick ju bort nyligen. Det är nog den svenska film jag har sett flest gånger.

”Jag fick träna i ett och ett halvt år för att kunna göra det här arbetet”

Josefin Neldén är för tredje gången Guldbaggenominerad och kan i år vinna i kategorin Bästa kvinnliga biroll med filmen Den svenska torpeden i vilken hon spelar simmerskan Sally Bauer.

– Jag tycker att den mentala biten i henne är otroligt fascinerande och inspirerande. Och att kunna simma 17 timmar i iskallt vatten, det kräver någonting extra av en. Och det tycker jag är inspirerande.

Hur var det att spela in de där scenerna?

– Kallt som fan! Nattinspelningar och vattentemperaturen var mellan 15 och 17 grader. De här rollerna ramlar man inte över titt som tätt, som både är en sån otrolig fysisk och psykologisk utmaning. Jag fick träna i ett och ett halvt år för att kunna göra det här arbetet.

Har du någon favorit svensk film genom tiderna?

– Fucking Åmål är en favorit tycker jag.

”En stor förvåning för många involverade”

Efter framgångarna med And Then We Danced är Levan Akin tillbaka med långfilmen Passage, som av bland annat The Guardian ansågs vara en trolig Oscarsvinnare i kategorin Bästa internationella film. Många blev förvånade när Den sista resan istället blev Sveriges Oscarsbidrag, även Levan:

– Det var en stor förvåning för många involverade och jag tror att vi hade haft en bra chans, men man vet aldrig. Jag tror det är sällan man har så bra förutsättningar, vi var shortlistade av nästan alla de stora för att bli nominerade.

Har du någon svensk film som betytt extra mycket för dig?

– Ja, En kärlekshistoria, jag tänker ofta på den. Jag jobbade med Roy Andersson faktiskt på Studio 24 och han är en stor inspiration för mig. Vi är väldigt olika stilmässigt, åtminstone om man tänker på Sånger från andra våningen, men En kärlekshistoria är ju väldigt mycket i neorealismens anda.

Filmtopp håller dig uppdaterad.