Förhoppningar och farhågor: Tomb Raider
Gravplundringens tid är snart kommen och ingen mindre än überstjärnan Alicia Vikander leder expeditionen. Vi har alla sett den nysläppta trailern och funderingarna, förväntningarna tillika oron liksom gnager innanför pannbenet. "Vågar jag ännu en gång tro att detta blir den första bra filmen baserad på ett tv-spel?" och "det kanske är bäst att kolla om Street Fighter? Farbror Van Damme är ju åtminstone hejdlöst lattjo" är tankar som flyger omkring i mitt förhållandevis tomma huvud.
Givetvis är det därför dags för ännu en sönderanalysering av mina förhoppningar och farhågor, denna gång inför den kommande Tomb Raider-rullen! Undertecknad är själv en gammal gamer som hyfsat nyligen lirade igenom 2013-års reboot av Tomb Raider som denna filmatisering vilar på, men om det underlättar Crofts förvandling från pologyner till filmduk kan enbart tiden utvisa. Mycket nöje!
Föhoppningar med "Tomb Raider"
Under denna underrubrik finner du mer eller mindre realistiska förhoppningar jag lägger på Tomb Raiders muskulösa axlar. Värt att ha i bakhuvudet är dock att detta är mina högst subjektiva, och eventuellt smått naiva, önskemål.
En relativt realistiskt karaktärsporträtt
Precis som rebooten av spelet är filmen en klassisk origin-historia. Vi får följa förvandlingen av Lara Croft från startgroparna. Från en ganska naiv och äventyrslysten storstadstös med aptit för äventyr till fullfjädrad gravplundrare med fler utrotningshotade djur på väggen än Ghanas värsta tjuvjägare. Detta är ett ypperligt tillfälle att skrubba bort fläckarna från Jolies tramstolkningar och introducera en ny, jordnära Croft för såväl en gammal som ny publik. En chans jag hoppas att filmskaparna tar tillvara på.
Jag vill verkligen se en Croft som åker på däng! En Croft som syr igen köttsår med fisklina utan bedövning. Som får panikångest efter sitt första mord på en lortig motståndare och som bryter ihop efter sina första nederlag. Jag vill verkligen känna hur en äventyrare reser sig ur askan från den hon gång var, och jag vill att det hela ska kännas relativt jordnära och trovärdigt.
Glöm spelens kill-count på 600 mordiska banditer och minska istället skalan. Gör istället våldet intimt och personligt och satsa på hur det utvecklar, sargar och formar vem Lara Croft är. Spela på mediets styrkor och satsa på karaktärsstudien. Please?
R-rated?
Enligt organisationen ESA (Entertainment Software Association) är medelåldern på oss tv-spelare 31 år. Marknaden består alltså inte av brölande tonårspojkar med gamertags som "tha_killah" eller "Xx_UtlimateKillz_xX" längre. Följ istället den stekheta trenden i filmvärlden och skifta målgrupp. Ge oss sadistiska, ovårdade gamers det vi vill ha och lita på att publiken även är mogen för vuxnare tv-spelsfilmer.
"Tomb Raider" behöver nämligen vara brutal. Varje revbensmosande uppercut ska eka i biosalongen. Vår hjältinna behöver vara sårbar för att vi i de bekväma biofåtöljerna empatiskt ska följa med henne till "andra sidan". Då behövs ett realistiskt våld samt ett realistiskt språk. Spelen är sannerligen inte några Disney-upplevelser utan tar ibland ut de morbida svängarna rejält. Jag vill lida och segra tillsammans med Lara.
Farhågor med "Tomb Raider"
Under denna underrubrik finner du allt jag fruktar kan hända med Tomb Raider. Håll alla dina sönderspelade tummar för att vi slipper se någon av dessa punkter i slutprodukten!
En kvinnlig "Indiana Jones"
Jag hoppas innerligt att filmskaparna tar avstånd från matinéäventyren med Indiana Jones och hans upptäcksresande. Filmvärlden behöver inte ytterligare en rappkäftad, halvt odödlig historialärare som kan ta skydd i kylskåp när världen går under. Harrison Ford gör detta redan ypperligt.
Jag vill inte ha en "kvinnlig version" av någonting! Jag vill ha en överlevare som inte bryr sig om vad filmpubliken myser med som nostalgikudde. Helt enkelt, en karaktär som står fast på egna ben och styr undan från det som känns alltför bekant. Better safe than sorry? Nej, inte i det här fallet!
En film som vill mätta alla munnar
Vi har sett det otaliga gånger, hur skraja filmbolag inte vågar ge kreativ kontroll till regissörer och justerar slutprodukten efter vad som anses ger mest klirr i kassan och mättar flest aptiter. Jag förstår. Filmer är svindyra, underbara ting och jag förstår att en hög avkastning är prioritet, men får jag se ännu en sönderkompromissad rulle som Suicide Squad eller WarCraft igen får jag hjärtflimmer. Vänd istället blicken mot Wonder Woman, Logan, Deadpool eller varför inte John Wick, succéer där de kreativa aktörerna har tillåts att vara just kreativa.
Tomb Raider ska inte ha pressen vilande på sig att tävla med Fast & The Furious, Jurassic World 2 eller Star Wars för den delen. Håller filmen tillräckligt hög klass kommer publiken att samlas. Varumärket är starkt nog för att skapa sig en mindre skara dunderfans, men fila inte ner de grova kanterna i försök att tilltala Tranformers-publiken. Kvalitet framför kvantitet.
Där har du mina förhoppningar och farhågor inför Tomb Raider mina vänner! Vad tycker du, är jag ute och cyklar helt med mina punkter? Passa på att spana in vår lista över kommande filmer 2018.