EXKLUSIVT: Josephine Bornebusch om "Älska mig" och "Solsidan"
"Jag vill göra något som får en att gråta, skratta och skämmas."
Josephine Bornebusch har länge varit en spännande kraft inom svensk film och TV, men det var inte förrän succéserien "Solsidan", som hon skulle bli ett med det svenska folket. Den 11 oktober släpps Bornebuschs nya serie "Älska mig" på Viaplay, i vilken hon inte bara spelar huvudrollen, utan också står för manus och regi.
Från starten i den kultiga såpan Rederiet till sin alldeles egna serie, Älska mig, har det hunnits med en hel del för Josephine Bornebusch. Vi har bland annat sett henne göra minnesvärda avtryck i Vingar av glas (2000) och, så klart, Hundtricket (2001), som följdes av Playa del Sol (2007), Scener ur ett kändisskap (2009) och storfavoriten Solsidan, där hon i rollen som Mickan, vann svenska folkets hjärta.
Med det nya kändisskapet följer också fansen. När jag frågar om hon tycker det är störigt med folk som hälsar på stan eller på restauranger, svarar hon ödmjukt:
– Är det någon som kommer fram så är det oftast för att säga "åh, jag tycker du är bra" och då blir man ju alltid lika glad. Det är absolut inget som stör mig.
Förra året gjorde Josephine Bornebusch sin filmregidebut med "LasseMajas Detektivbyrå: Det första mysteriet"; ett smart och roligt familjeäventyr som fick högt betyg i Filmtopps recension. Även om hon tycker att arbetet med LasseMaja är "bland det roligaste hon gjort", fanns det inte plats för något nytt LasseMaja-fall i hennes fullspäckade kalender.
– Älska mig kan man väl säga är motsatsen till LasseMaja, skrattar Josephine. Om man gör komedier får man mest frågor om att göra fler komedier, om man gör barnfilmer får man mest frågor om att göra barnfilmer. När jag fick frågan om att göra min egen serie, valde jag att göra något helt annat. Något som får en att gråta, skratta och skämmas.
"Det känns underbart".
"Älska mig" görs åt Viaplay, ett samarbete Josephine tycks vara mer än nöjd med.
– De har varit väldigt noggranna med att det här är min serie, att jag ska få ha de skådisar jag vill ha och få göra serien så som jag vill ha den. De har litat väldigt mycket på kreatören och det känns underbart.
Jag har hört att du har specialskrivit några av rollerna för vissa skådespelare, stämmer det?
– Ja och nej. Till några av karaktärerna kunde jag se direkt när jag skrev vem som borde ha rollen, som Johan Ulveson. Sen är det svårt att sudda ut det ur huvudet, men jag hade tur och fick jobba med de jag ville ha från början.
Var du orolig för att någon skulle säga nej?
– Absolut! Det var vissa fall där det krockade med tider och jag var tvungen att kolla efter andra skådespelare, men jag tänkte hela tiden "åh, jag kan inte få ut er! Jag måste ha med er!". Till slut kunde vi, tack och lov, lösa det, genom att jobba runt allas scheman.
"Finns det någon kemi? Blir jag berörd?"
Att bolla mellan att både regissera och stå framför kameran i samma projekt, är givetvis en svår balansgång. De flesta skådespelare jag har pratat med, säger att de inte gillar att se sig själva framför kameran. Jag var nyfiken på om detta har förändrats för Josephine efter att hon började regissera. Att hon kan se sina tagningar med mer objektiv blick.
– Hm, det är klart att det är svårt att bedöma själv om man är bra eller dålig. För man tycker ju själv oftast att man är dålig, skrattar Josephine. Men jag försöker att inte tänka så, utan snarare tänka att om det gungar i scenen, om rytmen finns, då är det rätt. Det är också ofta den tagningen man tar i slutändan. Det handlar inte om att någon är dålig i tagning, utan om det finns något där. Finns det någon kemi? Blir jag berörd?
Men när du "bara" ska skådespela, tar du med dig regin då med?
– Alltså, grejen är den att jag suttit på två stolar ganska länge nu eftersom jag regisserar i den nya säsongen av Solsidan med. Tidigare har jag tänkt att "åh, det är så mycket att stå i som skådis", men nu när jag arbetade med de nya avsnitten, där jag bara skulle skådespela, var det liksom "äh, piece of cake", skrattar Josephine.
Så det är inte svårt att stänga av det? Att nu, i detta avsnittet, så ska jag inte regissera?
– Nä, för då har vi andra, jätteduktiga, regissörer och man litar på dem till fullo. Det här är upp till dem, det får de styra.
"Så länge det känns bra i magen, kan man gå ganska grovt".
Till skillnad från Solsidan är inte Älska mig någon renodlad komediserie, även om det finns komiska element. Josephine berättar om skillnaden i skrivandet:
– När man skriver för Solsidan så är det mer punch line-orienterat. Här är det istället en situation som är kul. Det tragikomiska i att Johan Ulveson, som spelar min pappa, är så liten och att hans mycket större fru bara har ett ben och måste bäras runt. Det är tragiskt, och jobbigt, men det blir en rolig bild.
I en tid när folk tycks ha väldigt lätt för att ta illa upp, finns det skämt som du inte vågar skriva, för att du är rädd för att de ska missuppfattas på något sätt?
– Hela tiden. Som tur var kan kanalerna gå in och vara lite "PK" och säga till om det är något de inte tror kommer att lira bra. Jag skriver allt som jag tänker och kommer på och sen får någon annan säga stopp. Men jag försöker så klart inte trampa någon på tårna. Exempelvis är min karaktär väldigt plump. Hon går ut ganska hårt och säger saker som inte är okej, men så länge man försvarar det med en annan karaktär, som säger "så kan du inte säga, är du dum i huvudet?", så har man neutraliserat det på något vis. Men man får vara försiktig. Så länge det känns bra i magen kan man gå ganska grovt.