Disney och döden – scenerna som skakade om vår barndom
Fem gånger Disney eller Pixar dödade en karaktär och lärde mig om livet.
Disney = solsken och glada sånger? Absolut, men inte enbart. Många av filmerna från vår barndom var ganska så skoningslösa när det kom till hur döden hanterades. I denna glimten-i-ögat-listan räknar Filmtopp upp några tragiska öden från Disney och Pixar.
Mufasa (Lejonkungen, 1994)
Det sägs att blod är tjockare än vatten, men jag vet en som inte håller med, och det är allas vår mardrömsfabror, Scar. Du vet, lejonet med getskägg som dödade sin egen bror och tyckte det var rimligt att lägga skulden på sin brorson Simba?
Låt oss bena ut det här en aning: Efter att ha sett till att Simba kände rejält med skuld för sin pappas död skickar Scar alltså sina lakejer efter honom, för att även beröva honom av livet. Inte nog med att Scar ville mörda stackars Simba, han ville också låta honom möta sitt öde i ren misär, troendes att det var han som orsakade sin egen faders död.
Lärdom: Det finns ingen här i världen som du kan lita på och framförallt inte din farbror. Risken finns att han i framtiden tar livet av din pappa, lägger skulden på dig och vill att du ska dö med den vetskapen färsk i tankarna.
Bambis mamma (Bambi, 1942)
Det var vårens första dag och det gröna gräset började leta sig fram genom snön – framtiden var ljus och hoppfull för lilla Bambi. Det vill säga, tills människan insåg att hon var sugen på lite viltkött och bestämde sig för att skjuta Bambis mamma.
På några få sekunder rycktes Bambis största trygghetskälla från honom, och varför då? Det vet vi inte och det visste sannerligen inte Bambi heller. Kanske ville jägaren äta gott kött till fredagsmyset eller ta en selfie med djuret han nyss dödat? Det är i alla fall sådant vissa människor gör med djur de nyss pumpat bly i. Mörkt.
Lärdom: Inget i världen är bestående. Det du associerar med trygghet kommer att slitas ifrån dig och du kommer att tvingas att stå på egna ben, vare sig du är redo för det eller inte. Och det kommer att kännas som om du är ute på väldigt hal is.
Coral (Hitta Nemo, 2003)
Vi fick en hel del återhämtningstid efter att Bambis mamma dog, men i Hitta Nemo var det dags igen. Filmen hinner knappt börja förrän fisken Coral kallblodigt mördas av en barracuda när hon försökte skydda sina blivande barn.
Det värsta av allt? Att hon lyckades rädda ungefär exakt ett ägg av hundra och att Nemo tvingas växa upp med pappan som hade tänkt lämna honom till sitt öde när barracudan attackerade. Har du verkligen berättat hela sanningen för Nemo, Marlin?
Lärdom: Om du trodde att du kunde glömma en tidigare lärd läxa hade du fel. Förr eller senare kommer det en ny barnfilm som påminner dig om hur grym verkligheten är. Dessutom är mammor redo att dö för sina barn, men det är inte deras pappor.
Ellie (Upp, 2009)
Montagesekvensen i Upp där hela Carl och Ellies historia uppdagas är kanske något av det finaste som skapats för vita duken. Det är berättande i sin allra renaste form och en lek med känslor på ett nästan skamlöst effektivt sätt. Och precis som vi lärt oss vid det här laget slutar den i fullkomligt elände...
Ellie dör barnlös utan att ha uppfyllt sina drömmar, och hon lämnar efter sig en man utan någon som helst livsglädje.
Lärdom: Det spelar ingen roll hur lycklig du är nu, för någon gång i framtiden kommer du ändå att bli gammal och bitter. Med tanke på allt du tvingats gå igenom, kommer du dessutom att ha all rätt i världen att vara det.
PS. Många dör innan de hinner uppfylla sina drömmar. Glöm inte det.
Bing Bong (Insidan Ut, 2015)
Bing Bong, Jennys låtsaskompis och bästa vän från barndomen, offrar sitt liv för att hjälpa Glädje med hennes uppdrag. Efter sin totalt självuppoffrande handling tynar Bing Bong bokstavligt talat bort från Jennys minne och hon kommer aldrig ens veta att han har existerat.
Lärdom: Barnet inom dig kommer gradvis att tyna bort och dö medan du är upptagen med att växa upp. Inte nog med det, du kommer inte ens komma ihåg vad du har förlorat. Det du var dör inom dig och du vet inte ens om det.