Bra skräckserier på Netflix
De senaste åren har det dykt upp allt fler bra skräckserier.
Vi tipsar dig om några av de bästa på Netflix! Vi varnar dig även för en usel skräckserie du till varje pris vill undvika!
Slasher (säsong 2)
Den första säsongen av "Slasher" kan du gärna skippa, den är horribel i fel bemärkelse. Säsong 1 är förvirrande att följa; frågan om skiten är seriös eller bara ploj-splatter bränner mig. Storyn är brutal på det sätt många skräckfantaster gillar, men förklädd i det torraste indiedramat jag sett sedan Lasse Hallström förblindade mig med Safe Haven.
Inför säsong 2 måste seriens skapare Aaron Martin ha genomgått någon slags helkur, för han är åtminstone för stunden frisk från den skrivarsjuka som resulterade i en överstruken inledning på vad som kan bli en långgående serie.
Med en ny uppsättning förflyttar vi oss från småstaden till en stuga i skogen – Ja, klyschor består, men självdistansen går äntligen att definiera. Ett gäng vänner från ungdomen återvänder till en plats de begravt en gemensam fiende de för många år sedan brutalt mördade, och upptäcker att dennes kvarlevor förflyttats. I takt med deras återkomst börjar en mördare härja i samma skog. Ett sammanträffande? Skulle tro det! För snart dör de som flugor.
Det är en klassisk och lekfullt berättad whodunnit. Bäst av allt är känslan av att Aaron Martin jobbat idogt med att hålla mysteriet vid liv in i kaklet – och lyckas. Får han ett finger i fler projekt har vi förhoppningsvis många bra skräckserier att se fram emot.
Scream
Mycket är vackert med Wes Cravens "Scream", men vackrast är hur den från första bild brakar igång katten och råttan-leken – och i samma veva presenterar en av de mest ikoniska replikerna, "What's your favorite scary movie?". Serien Scream är långt ifrån ikonisk – men den bär vidare på samma teman och utsätter sina tonåriga protagonister för djävulens spratt.
Likaså här är det ungdomars berättelse i fokus, nu i den ångestladdade high school-miljön. Någon har läckt ut en sextape, med en av eleverna, och för detta brott kommer de som ligger bakom stöten att få sona sitt brott.
"Scream" är spännande, men framförallt underhållande. Franchisens kända metaarv bärs vidare även här; det börjar tidigt när en av ungdomarna, som även är filmnörd, konstaterar: "You can't do slasher as a tv series". Men ack så fel han har!
Ash vs Evil Dead
Sam Raimis baby är tillbaka och har nu vuxit till sig med 3 säsonger splatter. Bruce Campbell är tillbaka som det belåtna svin som fördriver fritiden med sprit och mindre glamorösa engångsligg... tills demonerna vaknar, och även han måste vakna. Ash vs Evil Dead är precis som sina föregångare extremt våldsam och blodig. Det är svårt som skräckfantast, och fan av denna slaktsaga, att säga att våldet här går för långt, men ribban sätts tidigt högt och blir svår att toppa.
När actionscenerna väl känns urholkade har inte Ash vs Evil Dead särskilt mycket plot att falla tillbaka på. Det är mest ett evigt tjat om att bekämpa ondskan. Lik förbannat är det en serie som i sina bästa stunder är riktigt festlig. Dessutom måste en älska gnistorna som uppstår när Raimi och Campbell slår sina stenar mot varann. Om du vill knarka bra skräckserier på Netflix, våga ge detta en chans!
Bates Motel
Vi kliver in i en mer nyanserad slasher-genre. Bates Motel är en modern tappning på berättelsen om Norman Bates och hans osunda relation till sin mamma Norma. Vi följer vad som ledde fram till de brutala händelserna i Alfred Hitchcocks odödliga klassiker Psycho. I den här berättelsen får trassliga relationer och skådespelarinsatser kliva fram medan skräckelementen är – precis som i Hitchcocks verk – sparsamt använda. Men ack så effektiva.
En stor anledning att uppleva Bates Motel är Freddie Highmore och Vera Farmigas dynamiska samspel. Underbarnet Highmore fick karriärsproblem på grund av sitt pojkiga utseende och gick utför ett stup, från barnstjärna till röstskådespelare. Här är han tillbaka, med starkt besked. Han agerar ständigt ut, likaså Farmiga som även hennes insats är en sällsynt diamant i skräckgenren.
Santa Clarita Diet
Drew Barrymore gör comeback i rampljuset, med rollen som kannibalisk mäklare i jakt på en kontrollerad tillvaro. Tillsammans med sin familj försöker hon hålla sina animaliska behov i schack och undvika trubbel, men att inte glupska på en medmänniska kan ibland vara lättare sagt än gjort.
Netflix originalserie Santa Clarita Diet har mycket pricksäkert beskrivits som "Desperate Housewives möter Dexter", den är onekligen både rolig och mörk. Friktionen mellan humor och spänning är oupphörligt lockande, sängen är fint bäddad för SCD som även under sina svaga stunder går att tugga sig genom. Det är även en vinst i sig att få se Barrymore tillbaka i en huvudroll. Var har hon hållit hus de senaste åren?
Skräckserien du däremot vill undvika:
Dimman
"Dimman" är en reboot på "The Mist" från 2007. Filmen lyckas komma undan som en bra Stephen King-filmatisering, mycket på grund av sitt vågade slut, som ger ondska ett ansikte. Serien, däremot, har en total saknad av fingertoppskänsla; marscherar inte berättelsen för fort rör den sig trögt som tjära framåt och de billiga effekterna och bleka skådespelarprestationer får Dimman att kännas som ett studentprojekt.
