Bästa serierna från 2018 - dessa måste du se!
Årets bästa serier 2018 - Filmtopp kommer med tipsen
Listan kommer att uppdateras allt eftersom. Vi kan inte vänta på att få dela med oss till dig vad för serier vi älskar!
Vi har redan konstaterat att filmåret 2018 börjat på bästa vis. Mängder av bra film har redan nått oss, genom både svensk bio och festivaler. De bästa filmerna som når oss tipsar vi dig givetvis om. Mer om vad som varit bäst på film de senaste åren hittar du här.
Nu är det dags att ta sig an det nya året på TV-fronten, och samla de tv-serier som varit bäst. Öppningen har inte varit lika stark som den på filmåret 2018, men det finns absolut bra serier att lyfta fram.
För att en serie ska få ta plats på vår lista över de bästa serierna 2018 behövs följande kriterier uppfyllas:
- Serien (eller dess fortsättande säsong) måste släppt avsnitt under 2018.
- Serien/säsongen måste ha recenserats av någon skribent på Filmtopp.
Här är vad som är bäst på TV 2018:
Advokaten
Handling: Handlingen är centrerad kring den unga advokaten Frank Nordling, skickligt spelad av Alexander Karim (Dying of the Light, Zero Dark Thirty). Som barn bevittnade han och systern Sarah (Mimmi Kandler) sina föräldrars död, ett mord arrangerat av den organiserade brottsligheten. Ärret efter föräldrarnas bortgång har plågat dem båda genom åren, men när Sarah, som nu arbetar som polis, får upp ett spår som kan lösa mordgåtan, tänds hoppet för upprättelse.
Omdöme: Den Jens Lapidus-baserade tv-serien Advokaten visar att svensk tv är på uppgång, mycket tack vare samarbetet med grannlandet Danmark. Serien är en autentisk och aktuell skildring av den organiserade brottsligheten som sveper över landet, och ett måste för den kriminalknarkande seriekonsumenten.
Atlanta (säsong 2)
Handling: I den andra säsongen återser vi Earn (Donald Glover) som kämpar på som manager till sin rappande kusin Al ”Paper Boi” (Brian Tyree Henry) med den dagdrivande Darius (Lakeith Stanfield) i deras följe. Men Glover själv tar mindre plats i den andra säsongen. I de elva väldigt fristående avsnitten är det tydligt att han inte längre har huvudrollen. Bakom kulisserna däremot, har han till synes fått total konstnärlig frihet, vilket är fantastiskt roligt att se.
Omdöme: Detgår knappt att beskriva Atlanta i ord. Det är en av årets bästa serier och man vet aldrig vad som ska hända härnäst. Känslan av ett närvarande ”writers room” som så ofta uppstår i serier där alla manusregler följs till punkt och pricka kommer aldrig här. Avsnitten kan handla om så skilda upplevelser som att Paper Boi ska klippa sig, till att tjejgänget med Earns ex-flickvän Van (Zazie Beetz) i spetsen ska till en fest som enligt uppgifter ska äga rum i Drakes hus, till ett flashback-avsnitt där något betydelsefullt händer Earn i skolan.
Barry (säsong 1)
Handling: Barry är en före detta soldat som numera livnär sig på att döda för pengar. När hans affärspartner Fuches skickar honom på ett uppdrag i Los Angeles tar Barrys liv en oväntad vändning. Hans nästa offer går en teaterklass ledd av den excentriske regissören Gene Cousineau. När Barry ställer sig på scenen får han för första gången på länge kontakt med sina undertryckta känslor. Snart bestämmer han sig för att bli skådespelare.
Omdöme: Med sitt underhållande koncept är Barry intressant redan från starten. Men det tar ett tag innan serien kommer igång på riktigt. Startsträckan kräver några avsnitt, men mot slutet blir det kusligt starkt. Skådespelarensemblen gör ett starkt jobb och utöver en fenomenal insats av Bill Hader skiner Henry Winkler som girige Cousineau, Stephen Root som självgode Fuches och Sarah Goldberg som teateraktrisen Sally Reed. Tack vare den feta upptakten kvalar Barry in som en av årets bästa serier.
Better Call Saul (säsong 4)
Handling: När vi presenterades för huvudkaraktärerna i första säsongen hade ingen av dem rent mjöl i sin påse egentligen. Serien handlar, i mångt och mycket, om de val karaktärerna gör, som kommer leda dem till förfallet, till att bli de karaktärer vi träffade i Breaking Bad för första gången.
Motivering: Den fjärde säsongen av Better Call Saul är den bästa hittills. Karaktärsutvecklingen håller fortfarande samma långsamma takt som i tidigare säsonger. Och det är detta som nästan är lite skrämmande. För i den här säsongen kan vi se hur illa det kommer sluta. Det är som att långsamt rulla mot ett stup. Men när Jimmy och Mike passerar den där gränsen är det inte de själva som skadas, utan andra, oskyldiga, människor. För i slutändan är de brottslingar. Och det låter serien oss inte glömma.
Big Mouth (säsong 2)
Handling: Det är jobbat att gå i högstadiet när intresset för tjejerna kommer – och den läskiga puberteten.
Motivering: Både animationerna och röstskådespelarna är av absolut världsklass. Med manus som många gånger är överraskande djupa och eftertänksamma, mitt bland alla ”snuskskämt”, går det att lära sig lika mycket om sig själv och sin barndom, som efter att ha sett den finaste Disney/Pixar-filmen du kan tänka dig. Bara att det råkar röra sig om en annan del av barndomen än vanligt.
Black Mirror (säsong 4)
Handling: Säsong 4 av Black Mirror är som sina föregående säsonger: en antologi av berättelser, med fokus på hur den framtida teknologin kan se ut, och främst påverka oss negativt.
Motivation: Säsong 4 består av 6 avsnitt, som både ger och tar. Men säsongens högsta toppar håller hög nivå. Bäst är avsnitt 2 (USS Calister) och 3 (Crocodile), där det förstnämnda avsnittet ger oss ett häftigt äventyr, och det sistnämnda en tät, spännande stämning. Tv-seriens nya säsong har dock inte fallit alla i smaken, exemplevis har inte TV-sidan på Rottentomatoes den med på sin topplista.
Bodyguard
Handling: Bodyguard är en brittisk serie i sex delar. Det är en tät thriller, där vi får följa maktspelet på högsta politiska nivå samtidigt som rikets säkerhet hotas av terrordåd.
Motivering: Handlingen är komplex och drivs ständigt framåt under sina sex avsnitt. Detta gör att Bodyguard är en serie som är både tät och snårig. Och plötsligt blixtrar den till, på sätt som kan vara både bokstavligt och bildligt talat explosiva. Ett måste för alla thrillerfantaster.
Britannia
Handling: 43 år e. Kr anländer Aulus Plautius, en romersk general, med en stor armé, för att ta över Britannien, så att det kan tillhöra romarnas rike. Men det blir lättare sagt än gjort för Aulus, som anländer till den stora ön där två stora stammar står emot varandra. I dem finner vi figurer, som är allt från kungar till mystiska druider.
Motivation: Britannia är en väldigt vacker serie där fotot verkligen glänser. Den är inte heller bara allvarlig, utan bjuder på flummig humor, som i sig räcker långt. Handlingen kan bli lite väl knepig ibland, men den visuella helheten gör helt rätt för sig.
Castlevania (säsong 2)
Handling: Hoppet består av magikern Sypha, Draculas egen son Alucard samt Trevor Belmont, en alkholiserad man ur en gammal vampyrjägarsläkt. Den första, superkorta, säsongen fungerar som en slags prolog till hur den oväntade trion finner varandra genom det gemensamma målet; att döda Dracula till varje pris.
Motivering: När serien nu är tillbaka, med en dubbelt så lång säsong, visar det sig att fortsättningen till och med är bättre. Seriens skapare har nämligen lyckats väva ihop en vacker och fin grundstory om förlust, med ett blodigt krig mellan mänsklighetens enda hopp och Draculas vampyrarméer.
Damnation
Handling: Under den stora depressionen i det lilla samhället Holden i delstaten Iowa har bönderna gått i strejk på grund av låga matpriser. Prästen Seth arbetar tillsammans med sin hustru Amelia i den lokala kyrkan för att sprida guds ord. Men bakom den kristna fasaden vilar ett större projekt. Seth och Amelia har ett förflutet som strejkstödjare och har kommit till Holden för att hjälpa bönderna att bekämpa de stora företagen. Allt grövre metoder tas till av företagen för att stoppa strejken och snart är ett fullskaligt blodbad på gång.
Motivation: Netflix produktion Damnation är en spännande periodserie som väl har fångat sin tids brutalitet och misär. Här finns politiska budskap inbakade kring kapitalism och även konflikter likt “den lilla människan” mot staten. Vidare inkluderas också problem som rasism, kvinnans roll i samhället och pressens yttrandefrihet.
Daredevil (säsong 3)
Handling: Efter 2,5 års väntan är ”Daredevil” äntligen tillbaka i sin egen serie, där han hör hemma.
Motivering: Vincent D’Onofrios prestation som den gigantiske maffiabossen Wilson Fisk är oslagbar. På det stora hela är den nya Daredevil-säsongen en väldigt lyckad sådan. Särskilt imponerande är en scen ur det fjärde avsnittet, när Matt Murdoch (Charlie Cox) under drygt elva actionfyllda minuter får slå sig fram under ett fängelseupplopp. Allt är nämligen inspelat i en enda lång (fantastisk) tagning, helt utan klipp. Det är den typen av ”nu ser vi till att överträffa oss själva”-mentalitet som genomsyrar säsongen, och gör Daredevil till Marvels bästa superhjälteserie hos Netflix.
Den döende detektiven
Handling: Den pensionerade detektiven Lars Martin Johansson faller ihop; hans kropp svarar negativt på den stress han uthärdad alldeles för länge. När han sedan vaknar upp på sjukhus har delar av hans kropp blivit förlamade. Läkaren introducerar Lars Martin till ett nytt fall – en flicka har för länge sedan blivit mördad.
Motivation: Rolf Lassgård passar perfekt för en roll som känns skräddarsydd för honom i denna SVT-produktion. Den döende detektiven är inte supervass i sitt berättande av mordgåtan, men den ger oss ett berörande karaktärsporträtt. En Rolf Lassgård i toppform är synonymt med hög lägstanivå!
Drug Lords
Handling: Netflix originalserie Drug Lords är en dokumentär, som kastar ljus på historiens främsta droghärskare, som florerat under anda halvan av 1900-talet.
Motivation: Här finns ett beundransvärt produktionsvärde och trots att historierna målas upp med stora penseldrag, finns det mycket intressant kunskap att hämta.
The End of the Fucking World – En av årets bästa serier
Handling: Serien är centrerad kring de annorlunda tonåringarna Alyssa och James. Alyssa är rebellen som säger vad hon tycker och som tröttnat på mänsklighetens egoism. James är raka motsatsen; en introvert psykopat som planerar att mörda en människa i syfte att för en gång skull försöka känna någon form av känslor. Båda kommer från trasiga hemförhållanden och båda delar samma mål; att bryta sig loss från den gråa tillvaron och bli fria. Tillsammans ger dem sig ut på ett mist sagt dysfunktionellt Bonnie and Clyde-äventyr och stöter då på bisarra och chockerande hinder som bara den udda duon kan lösa.
Omdöme: Att låta antihjälte agera hjälte har varit en trend ända sedan Tony Sopranos glansdagar, och har sedan dess förädlats i form av Walter White i Breaking Bad. Karaktärer som skiter i moral och lagar har har i dag ett betydligt högre underhållningsvärde än exempelvis MacGyvers förutsägbara problemlösande. Vid första anblicken sållar den brittiska serien sig till antihjälte-genren, och när tempot skruvas upp och den chockerande svarta humorn exploderar, är serien en rebell i sann Sex Pistols-anda.
Knightfall - En ny serie på HBO under 2018
Handling: Vi fördjupar oss i de politiska intrigerna som ägde rum i Paris i början av 1300-talet, då Frankrike står på tröskeln till krig med England.
Motivation: Knightfall är helt klart en av de bästa serierna 2018. Serien är skickligt berättad; den kastar oss inte direkt in i hetgröten, utan vi får vara med när den spännande historien byggs upp. Är du svag för den här eran, eller kanske gillar spelet Assassin's Creed, kommer du att uppskatta Knightfall.
The Haunting of Hill House
Handling: Mike Flanagan har skapat en riktigt läskig dramaserie, snarare än en skräckserie med dramainslag. Kärnan i The Haunting of Hill House är, trots seriens namn, inte själva huset utan familjen som en gång i tiden bodde i det. Hur händelserna innanför husets till synes onda väggar har format de fem nu vuxna barnen. Desto mindre du vet om själva grundhandlingen, desto bättre.
Motivering: Det sjätte avsnittet har av många redan hunnit hyllas som ett av årets bästa. Hela avsnittet består i princip av fyra scener, varav den längsta på arton gastkramande minuter (helt utan klipp) är riktigt imponerande. Ett avsnitt som i sig gör det värt att ge säsongen en chans.
Here and Now
Handling: Familjen Bayer-Boatwright bor Portland, Oregon. Mamma Audrey (Hunter) är en före detta terapeut och pappa Greg (Robbins) är filosof. Tillsammans har de fyra barn, tre adopterade och ett biologiskt.
Motivation: Alan Ball, skaparen av härligt djupa och skruvade Six Feet Under är tillbaka i högform med Here and Now. Detta är en serie som utforskar frågor om etnicitet, sexualitet, kärlek, familjerelationer och mental hälsa. Kort sagt har Ball gjort en TV-serie om livet. Av de fyra första avsnitten att döma kan detta bli minst lika bra som kritiker- och publik-hyllade Six Feet Under.
Homecoming
Handling: Homecoming följer Heidi Bergman (Roberts) och hennes arbete som psykolog, vid ett center för nyligen hemkomna krigsveteraner. Under en chef (Bobby Cannavale) som arbetar efter uppenbart tvivelaktiga metoder. Samtidigt följer vi henne i en snar framtid där hon arbetar som servitris, men plötsligt får frågor från en utredare (Shea Whigham) om sin tid vid centret. Vad hände egentligen under tiden mellan hennes båda jobb?
Motivering: Förmågan att få till synes enkla scener, där två personer bara sitter ned och pratar med varandra, att kännas både naturliga och spännande är minst sagt imponerande. Homecomingcementerar därför Amazon Prime Video som en streamingtjänst med innehåll av allra högsta kvalitet.
Making a Murderer (säsong 2)
Handling: Den första säsongen av ”Making a Murderer” slog ned som en bomb i true crime-genren, några dagar före julen 2015. Sällan har verklighetens orättsvisa givits ett mer tydligt exempel. Under den andra säsongen står det snabbt klart för alla som tittar att eländet är långt ifrån över.
Motivering: Spänningen från rättssalarna, där två jurys fick avgöra Dasseys och Averys olika livsöden, må saknas i den andra säsongen. Istället är det stjärnadvokaten Kathleen Zellner som gör det omöjligt att sluta titta. Som en karaktär sprungen ur en thrillerfilm, visar hon sig vara en bättre detektiv i jakten på sanningen än alla vi stötte på under den första säsongen.
Mr. InBetween
Handling: För det första utspelar sig vår historia i någon anonym småstad i Australien. För det andra är Ray Shoesmith, precis som namnet på serien antyder, ett slags mellanting. Han anser inte att hans yrke är något mer än just ett yrke, han är smart men samtidigt ovanligt känslig inför vad han anser vara rätt och fel. Där respektlöshet eller att inte hålla sitt ord, är bland det värsta han kan tänka sig. När han inte arbetar ser han sig som vilken frånskild farsa som helst.
Motivering: Jag (Jonatan Blomberg) ser fler serier än de flesta, något som i många fall kan göra mig avtrubbad och svårflörtad när det kommer till ”plötsliga” vändningar. Ändå fann jag mig oförmögan att kunna sluta titta på Mr Inbetween, klockan hann ticka (alldeles för) långt in på natten.
Patriot (säsong 2)
Handling: Under den första säsongen möter vi John Tavner (Michael Dorman), som är en deprimerad CIA-agent… och folkmusiker. Han beordras av sin pappa (Terry O’Quinn), som fördelar agenters uppdrag, att infiltrera ett företag som ofta gör resor till Luxemburg. Eftersom John behöver åka dit, med en täckmantel, för att förhindra Iran från att lyckas få tag i kärnvapen. Hela uppdraget går däremot snabbt åt skogen, och serien handlar snarare om hur han tvingas att försöka rätta till allt som gått fel. På allt sjukare sätt desto längre in i handlingen vi rör oss.
Motivering: Patriot är både regisserad och skriven av Steve Conrad, som bland annat ligger bakom The Secret Lifes of Walter Mitty och Wonder. Han har lyckats få till en helt absurd historia, som är visuellt magnifik, chockerande smart och bitvis avgrundsdjupt rörande. Oftast sitter man däremot bara och ler som en idiot i flera timmar i sträck, vilken härlig känsla.
The Rain
Handling: En dag faller ett dödligt regn över Danmark. Alla som får regnet på sig drabbas av ett virus som dödar inom loppet av minuter. De unga syskonen Simone (August) och Rasmus (Lynggaard Tønnesen) leds till en bunker av sin far (Simonsen), som sedan lämnar dem. Sex år senare ger syskonen sig ut i världen. De träffar nya vänner, men får även uppleva en hemsk ny värld, där mystiska soldater kidnappar folk från gatorna, människor mördar för en bit mat och regnet fortfarande är det alla fruktar mest.
Omdöme: Den som vill kan hävda att The Rain bara är en dansk rip-off av dessa amerikanska tv-serier. Själv anser jag att skaparna av serien har tagit beprövade koncept och gjort dem bättre. För det första händer det lika mycket under den åtta avsnitt långa säsongen som det tar amerikanska serier tre långa säsonger att ta sig igenom. På dessa avsnitt hinner den lilla gruppen ungdomar hamna hos en mystisk svensk sekt, uppleva det mordiska kaoset i Köpenhamn och få reda på hemligheterna bakom världens tillstånd.
Room 104
Handling: Premissen är med andra ord väldigt enkel, varje nytt avsnitt är fristående från det föregående. Det som händer på rummet, under de 30 minuter varje manusförfattare fått att leka med under sitt specifika avsnitt, varierar däremot stort i både ambition och kvalitet. Oftast (tack och lov) resulterar det i att vi får ta del av innovativa, spännande och många gånger även gripande livsöden.
Motivering: Även fast långtråkiga Woman in the Wall och förutsägbara FOMO drar ned mitt personliga helhetsbetyg, är många av de andra avsnitten så genialiskt grymma att jag hoppas på många fler säsonger av Duplassbrödernas lite ovanliga antologiserie. Den andra säsongen kommer att släppa två nya avsnitt varje helg, där de första två redan finns att ta del av.
Sharp Objects (säsong 1)
Handling: I Sharp Objects, baserad på boken med samma namn av Gone Girl-författarinnan Gillian Flynn, spelar Amy Adams reportern Camille Preaker som undersöker ett brutalt mord på två flickor i hennes hemort. Nyligen utskriven från psyket börjar hennes förflutna successivt komma upp till ytan.Omdöme:De mörka färgerna är skickligt iscensatta och ger en stämningsfull, men obehaglig, känsla och bildar tillsammans med alla lampor och lysrör, en estetisk kontrast. Amy Adams är Amy Adams-bra och ger ett tillsynes lågmält intryck, men spelar sin karaktär med stort självförtroende. Emmyn lurar runt hörnet.
Sacred Games (säsong 1) – En av de bästa serierna 2018
Handling: Ganesh Gaitonde (Siddiqui) är en legendarisk gangster, fruktad av hela Mumbai. Han har inte synts till på femton år när han en natt ringer kriminalinspektör Sartaj Singh (Khan), en kraftigt underpresterande polis. Gaitonde börjar berätta sin livshistoria och avslutar med att säga att ”alla” kommer att dö om 25 dagar. Singh motarbetas ständigt i sin utredning, eftersom Gaitonde hade kopplingar till inte bara kriminella utan även politiker, filmstjärnor och poliser.
Omdöme: Religionsaspekten av Sacred Games är väldigt intressant. Motsättningarna mellan hinduer och muslimer har alltid varit problematisk i Indien. Vid flera tillfällen har den gett upphov till våldsamma konflikter. Den undre världen är inget undantag. Det är därför spännande att det är just en sikh (varken hindu eller muslim), som leder utredningen. Sartaj Singh förkroppsligar en religiös konflikt i sig. Han har på sig den traditionella turbanen och har skägg. Samtidigt dricker han och kan inte sova utan att ta ångestdämpande. Singh är en utmärkt antihjälte för en noir-historia.
Sthlm Rekviem
Handling: När serien tar vid har Fredrika precis börjat jobba som ”civilare” inom Stockholmspolisen där hon mottags kyligt av sina nya kollegorna. Jonas Karlsson ser vi i rollen som kommissarie Alex Recht och Alexej Manvelov som polisen Peder Rydh. Trots deras skepsis visar Fredrika snabbt att hon kan tillföra något nytt till gruppen, vilket tvingar dem att se saker ur ett nytt perspektiv.
Motivering: Ibland kan avsnitten vara något för självständiga och en mer övergripande röd tråd hade gynnat berättelsen och drivet framåt. Gärningsmännen kan även kännas överdrivna och på gränsen till parodiska. Men serien är väldigt spännande och det är svår att sluta titta när en väl har börjat.
Svartsjön (säsong 2)
Handling: Den andra säsongen av Svartsjön är en prequel till seriens första, där den enda (förutom två väldigt korta inhopp) karaktären vi känner igen sedan tidigare är Johan (Filip Berg). Det går med andra ord alldeles utmärkt att skippa den första säsongen och hoppa rakt på den nya, vilket var vad jag själv gjorde.
Motivering: Det som lyfter Svartsjön högre än många andra svenska serier är hur välcastad säsongen känns. Samtliga skådespelare är verkligen perfekta i sina roller, även om Hedda Stiernstedts (Vår tid är nu) prestation överglänser de andras. Något som delvis beror på att hon har fått den mest intressanta och krävande rollen att arbeta med.
Westworld (säsong 2)
Handling: Det är ombytta roller när värdarna kallblodigt jagar ner människorna. ”Man in Black” (Ed Harris) får äntligen uppleva parken som han tycker att den ska upplevas; med riktiga konsekvenser. Medan alla andra springer för livet, omfamnar han parkens nya regler.
Omdöme: Allt är sig likt i Westworld, men den här gången är det på riktigt. Det är en mästerlig fortsättning. Samtidigt tar handlingen, karaktärerna och mystiken ut nya riktningar. Och det ska bli riktigt spännande att se vad som händer.