”Severance”-skaparen pekar ut seriens bästa detalj: ”jag älskar den”

Just nu pågår den andra säsongen av Dan Ericksons TV-serie Severance på Apple TV+. Med ett originellt manus, skickliga skådespelare och en ordentlig budget har Erickson skapat en av de senaste årens mest uppskrivna TV-dramer. Men någonstans är Severance mer än ”bara” ett drama, det är också ett tydligt inlägg i den urgamla frågan om meningen med livet.

Intervju: Patricia Arquette om ”undertryckta vreden” i ”Severance”

I min recension av den andra säsongens första sex avsnitt, beskrev jag känslan av Ericksons kontorsserie som om ”Kafka skrev Dilbert”. I Severance följer vi en grupp medarbetare på det mäktiga företaget Lumen, som dag ut och dag in jobbar med ett arbete vars syfte de själva in ens förstår. Dessutom har de genomgått en unik hjärnoperation som delar upp deras ”arbets-jag” (deras ”innie”) med deras privata jag (deras ”outie”). Effekten av detta är att de utanför arbetsplatsen vet absolut ingenting om vad de jobbar med och att de på jobbet inte har någon aning om vilka de är på utanför byggnadens väggar.

Från religion till meningslösa ting

Förutom att väcka den självklara frågan om vad Lumen egentligen tillverkar som kräver denna form av absurda sekretess, har Erickson verkligen lagt energi på att fundera på hur denna personlighetsklyvning påverkar människor och vilka som faktiskt skulle vara villiga att genomgå den.

Exempel: eftersom din ”innie” inte har någon vetskap om någonting utanför företagets lokaler kretsar dennes liv runt ett arbete som hen aldrig kommer skörda frukten av. Så fort ”innien” lämnar lokalen har den inga minnen vad som sker utanför och upplever därför att den omedelbart, på sekunden, återvänder till arbetsplatsen dagen efteråt. Lönen går dessutom till ens ”outie” så hur ska Lumen hålla sina ”innies” motiverade? Ge mening åt deras liv? De som bara har sett kontorets vita väggar. De som bara känner till sitt mycket begränsade arbetslag.

Intervju: John Turturro till Filmtopp om ”Severance”: ”Piss off”

För att göra detta sprider Lumen bl.a. myter om företagets grundare som om han vore en gud. De ger också alla ”innies” till synes helt värdelösa gåvor för deras prestationer, men för en ”innie”, som knappast har någon nytta av pengar, fungerar dessa, många gånger fåniga objekt, som en motivator.

”Jag älskar att vi kunde besvara den här riktigt sorgliga frågan”

I en rundbordsintervju med Dan Erickson, som själv berättar att han har varit rätt värdelös på sina tidigare jobb och aldrig lyckats behålla något längre än det han har nu med att utveckla Severance, passar jag på att fråga honom om vilka av alla dessa detaljer han själv tycker mest om.

– Utmärkt fråga, säger Dan och tänker efter. Jag tycker att sökandet efter personlig mening verkligen är det centrala i serien och en av dess roligaste och sorgligaste element. Vi [författarna] pratar om de olika karaktärerna och hur de försöker finna mening på olika sätt. Att Irving söker efter svar i Lumens mytologi och ser Eganfamiljen [grundarna] nästan som en sorts religion. Att Dylan fokuserar mer på de konkreta och fysiska belöningarna som ska symbolisera ens prestation.

– Min favoritdetalj måste vara fingerfällorna och hur de, åtminstone till en början, är det viktigaste för Dylan. För honom är en fingerfälla det viktigaste i världen, vilket också är roligt eftersom det bokstavligen är en fälla. Jag älskar att vi kunde göra det, att besvara den här riktigt sorgliga frågan om hur människor artificiellt skapar mening för sig själva, men också göra det på ett sätt som var både roligt och absurt.

Själv är jag beredd att hålla med. Just fingerfällan var nämligen en av mina egna favoritdetaljer i ”Severance”, även om det finns många fler underbara inslag att njuta av. Missa inte serien nu när den går på Apple TV+.