Lee Childs roliga historia om hur han skapade Jack Reacher: ”Hånfullt skämt”

Med över 200 miljoner sålda böcker är Lee Child en av de mest populära författarna genom tiderna. Intressant nog handlar alla hans romaner om samma man – Jack Reacher. Utöver 28 tegelstenar och två spelfilmer med Tom Cruise i titelrollen är Prime Video-serien Reacher tillbaka med sin andra säsong. Det är i samband med detta som jag pratar med Lee Child om hans skapelse.

Det är tydligt att vi har ett rutinerat intervjusubjekt att göra med. Han är skicklig med att roa oss journalister, samtidigt som han slungar om frågorna för att kunna ge svar som han vet går hem – på ett sätt så att det nästan, men bara nästan, upplevs som att man berättar något för första gången.

Lee Child berättar om hur han kom på namnet Jack Reacher

Nu var detta en rundbordsintervju, vilket innebär att en grupp journalister turas om att ställa frågor. Ett smidigt sätt att ge utrymme för mer press, men som också gör det väldigt svårt att ställa följdfrågor och att komma åt de där mer genuina svaren, som säkert även Lee Child ruvar på. Av hänsyn till mina journalistkollegor utgår den här texten endast av de frågor jag själv ställde.

När du jobbade med det första utkastet till den första Reacher-boken, hurdan var Jack Reacher då? Hade han något annat arbetsnamn, något annat jobb?

– Den första boken var skriven ur förstapersonsperspektiv så jag behövde inte ge honom ett namn förrän någon [karaktär] frågade om det. I det här fallet var det en polis. Så det var först efter tio sidor som jag behövde komma på något. Jag minns att det var ett väldigt viktigt beslut eftersom jag hoppades att det skulle bli en långgående bokserie och då skulle namnet hänga kvar i många år. Jag ville verkligen välja rätt, men ironiskt nog så är att komma på namn det som jag är absolut sämst på som författare. Jag finner det är riktigt, riktigt svårt.

– Namnet Reacher kom i själva verket från ett hånfullt skämt som min fru drog när vi var och handlade. Varje gång jag handlar så kommer det en liten, gammal tant som säger, "Du är en lång, kan du räcka [reach] mig den där kartongen?". Så min fru sa, "Om inte författandet funkar kan du alltid jobba som "reacher" på snabbköpet". Jag tyckte det lät som ett bra namn, så det är därifrån det kommer.

Om vilka böcker han vill se filmatiserade framöver

Vilken av dina böcker tycker du skulle bli en riktigt bra film eller TV-serie?

– Vet du vad, allihop. Nu är det TV som gäller. Jag är verkligen hänförd av streaming eftersom det ger dig så mycket tid till att berätta en historia samtidigt som tittaren inte behöver vänta en vecka mellan varje avsnitt. Vi kan konsumera TV på samma sätt som böcker, vill vi stanna uppe hela natten så kan vi det. Låt oss få allihop. Vissa av böckerna skulle vara väldigt svåra rent tekniskt eftersom det finns en viss skillnad mellan sida och bild, men de flesta skulle funka fint. Jag hoppas att vi filmar allihop, det skulle funka bra för mig.

Så du har inte någon favorit?

– Ehm, det är som att fråga om vilket som är ens favoritbarn. Faktum är att vi alla har det där favoritbarnet, i mina föräldrars fall så var det inte jag. Vissa böcker gillar jag mer än andra, och vissa vore omöjliga, men många går att få till. Det är alltid en spännande diskussion, vilken vi ska välja härnäst, vilken som vore bra eller vad som vore omöjligt. För det är verkligen en skillnad mellan bok och film som gör vissa saker omöjliga, andra lätta.

Från roman till roman byter Lee Child mellan första- och tredjepersonsperspektiv. Jag frågar honom hur han bestämmer sig för vilket som är rätt för en enskild historia:

– Det är riktigt svårt att välja, det är helt och hållet instinktivt. Jag bytte perspektiv medvetet mellan den första och andra boken eftersom jag kände att en författare kan hamna i ett fack. Så i de två första böckerna ville jag kartlägga territoriet. Första boken var ur förstapersonsperspektiv i en småstad, den andra boken var mer high concept och involverade FBI och Vita huset och berättades ur tredjepersonsperspektiv. På vis etablerade jag ett högerfält och ett vänsterfältet och kunde därefter använda området däremellan.

– Behöver jag visa skurkens perspektiv? Vill jag börja med skurken? I så fall så måste det bli tredjepersonsperspektiv eftersom Reacher inte vet någonting om den personen. Vill jag börja med att Reacher dyker upp någonstans? Då kan det lika gärna vara ur hans perspektiv. När du börjar en historia börjar du med oändligt av möjligheter. För varje steg du tar, smalnar du av alternativen.

Med det tackar vi Lee Child för pratstunden. ”Reacher” säsong 2 har premiär den 15 december på Prime Video.