Al Pacino om största misstaget i karriären: "jag fattade inte"
Berättar om sitt "museum med misstag"
Med en karriär som innehåller titlar som "Gudfadern", "En satans eftermiddag", "Panik i Needle Park"," Serpico", "Scarface", "nsomna", "Heat", "Donnie Brasco" och "Insider" är det svårt att tänka sig att Al Pacinos kaliber skulle ha någon karriärångest, men så är uppenbarligen fallet.
Få filmstjärnor har blivit lika hyllade som Al Pacino. Sedan filmdebuten med Jag, Nathalie (1969) har han medverkat i flera hyllade och uppmärksammade filmer. 1973 Oscarsnominerades han för första gången i sin roll som Michael Corleone i Francis Ford Coppolas Gudfadern och därefter har det blivit sju ytterligare nomineringar och en vinst (En kvinnas doft, 1992).
– Före Gudfadern, den första Gudfadern, ville ingen annan ha mig. Men Francis ville ha mig! Han ville bara ha mig och jag förstod det inte. Studiorna ville inte ha mig, ingen villa mig, ingen kände mig. Jag tror att när en regissör är intresserad, jag har en tendens att luta mig framåt istället för att backa. Du letar efter en risk du kan ta, en utmaning, det faktum att du faller och ställer dig upp och fortsätter, berättar Al Pacino i en intervju med The Talks.
Nu är den 83-årige skådespelaren aktuell med thrillern Sniff, i vilken han spelar mot Morgan Freeman, Helen Mirren och Danny DeVito, och Michael Radfords Shakespearefilmatisering King Lear, i vilken han ska spela den ikoniska titelrollen.
Al Pacino berättar om största misstaget i karriären – grundade sig i att han inte förstod manuset
Men trots erkännandet och de stora rullarna, finns det ett karriärval som hemsöker Al Pacino än i dag.
I samma intervju blev han nämligen fråga om han ångrat några av sina filmer: "Jag ångrar ingenting. Jag känner att jag har gjort vad jag kallar för misstag. Jag valde fel film eller så jagade jag inte en karaktär eller så spelade jag någon och gjorde några val… Men allt du gör är en del av dig. Och man får någonting av det. Jag menar idén och spänningen av att vara i dessa situationer och platser, de är mer än bara minnen, de säger något om ditt liv. Så jag ångrar ingenting."
Därefter var han sedan snabb med att tillägga:
– Star Wars. Jo, det var mitt första stora misstag. Ett av många misstag. De finns i ett museum med misstag! Alla dessa manus jag avvisade.
Rollen han pratar om var den som Han Solo i första Star Wars-filmen, något han utvecklade i ett samtal med LA Weekly:
– Jag fattade det inte. Jag förstod inte varför jag skulle göra det. [Han Solo] var min att ta, men jag förstod inte manuset. Så jag gav Harrison Ford sin karriär! Han är skyldig mig mycket! Jag ska få honom att betala tillbaka. Han ska få bygga mitt hus.
Andra filmer Al Pacino tackade nej till:
- Lenny (1974) – Gick till Dustin Hoffman, som Oscarsnominerades
- Närkontakt av tredje graden (1977) – Gick till Richard Dreyfuss
- Himmelska dagar (1978) – Gick till Richard Gere
- Hemkomsten (1978) – Gick till Jon Voight, som vann en Oscar
- Kramer vs Kramer (1979) – Gick till Dustin Hoffman, som vann en Oscar
- Apocalypse Now (1979) – Gick till Martin Sheen
- First Blood (1982) – Gick till Sylvester Stallone
- Snuten i Hollywood (1984) – Gick till Eddie Murphy
- Die Hard (1988) – Gick till Bruce Willis
- Född den fjärde juli (1989) – Gick till Tom Cruise, som Oscarsnominerades
- Pretty Woman (1990) – Gick till Richard Gere
Hade du kunnat tänka dig Al Pacino i rollen som Han Solo?