Filmen bättre än boken

Populära böcker är tacksamma att filmatisera. Många kommer känna igen titeln och de som gillat böckerna kommer, med stor sannolikhet, vilja se filmen. Detta slutar också ofta i att de största beundrarna av böckerna blir missnöjda. För det är sällan en boks komplexitet kan föras över till en film på två timmar. För att inte tala om att alla upplever böcker på olika vis; om det inte alls ser ut som man föreställt sig, är det upplagt för besvikelse.

Personligen var jag väldigt besviken när jag såg filmatiseringen av "Tidvattnets furste". Boken handlar om en man som träffar sin systers psykiatriker efter systern försökt begå självmord. Han berättar sedan om sin uppväxt, som var fylld av god mat, vackra miljöer, galna upptåg och mörka familjehemligheter. När Barbara Streisand gjorde filmen, som hon både regisserade och spelade huvudrollen i, lade hon nästan allt fokus på kärleksaffären mellan psykiatrikern och mannen. Jag tror aldrig jag kommer förlåta henne för det.

Ibland händer det dock att skickliga regissörer bestämmer sig för att göra egna tolkningar av böcker. Och då kan det faktiskt hända att filmen överglänser boken. Det är alltså dessa filmer som denna lista handlar om. Ibland är det en dålig bok som blivit en bra film. Andra gånger är det en bra bok som blivit en ännu bättre film.

För enkelhetens skull har jag bara utgått från romanförlagor. Detta utesluter exempelvis serietidningsförlagor, som används flitigt för superhjältefilmer. Detta är ingen topplista, utan en lista med bra filmer som överglänser sin romanförlaga.

Som alltid med listor, är detta högst personliga åsikter. Jag har utgått från böcker jag läst och filmer jag sett. Ni, kära läsare, kommer troligtvis tycka att jag har fel på åtminstone en punkt. Som alltid, är ni välkomna att kritisera, skälla och skrika från hustaken att jag har HELT FEL.

För enkelhetens skull är listan kronologiskt ordnad, med utgångspunkt från filmens produktionsår.

1. Hajen (1975)

Författare: Peter Benchley

Regissör: Steven Spielberg

Handling

En glupsk vithaj terroriserar en ö under högsäsongen. Tillsammans med en oceanograf och en kufisk fiskare måste öns nya sheriff sätta stopp för hajens terrorvälde.

Filmen

Steven Spielberg slog igenom med Hajen. Redan här var han i toppform som regissör. Med en kombination av John Williams nu välkända ledmotiv, kameravinklar och dramatisk uppbyggnad skapar han skräck utan att ens visa hajen. Vi får se den stora besten först i sista akten. Vid det laget har spänningen byggts upp till en sådan grad att vi knappt bryr oss om att det uppenbarligen är en robot. Sista timmen av filmen är en kamp mellan människan och naturen. Filmen utforskar även manligt socialt beteende, på både lustiga och intressanta vis.

Boken

Till skillnad från hur det brukar vara, är boken mindre nyanserad när det kommer till huvudkaraktärerna. Spielberg har till och med uppgett att han hejade på hajen när han läste boken för att karaktärerna var så osympatiska. Men det problemet löste han alltså.

2. Apocalypse Now/Heart of Darkness (1979)

Författare: Joseph Conrad

Regissör: Francis Ford Coppola

Handling

En man ger sig av på en resa för att hitta den galne Kurtz, som är både fruktad och avgudad av infödingarna.

Filmen

Francis Ford Coppola har, med Apocalypse Now, gjort en av tidernas bästa antikrigsfilmer. Ramen för berättelsen är sökandet efter överste Kurtz (Marlon Brando). Egentligen handlar filmen dock om hur filmens antihjälte, Willard (Martin Sheen) upplever krigets vanvett och så småningom måste ifrågasätta allt, inklusive sig själv. Det är en film som är snygg, spännande, explosiv och, framför allt, skrämmande.

Boken

I boken, som heter Heart of Darkness, skriven av Joseph Conrad, är det imperialism och rasism som är fokus. Det var en rätt vågad bok när den skrevs 1899. Visst är det en intressant bok, som har sin plats i litteraturhistorien. Conrad arbetar med små nyanser och lämnar tolkningen till läsaren. Personligen tyckte jag det var en rätt tråkig bok. Jag föredrar lite modernare och framför allt tydligare, gestaltningar av mina karaktärer och budskap.

3. Blade Runner/ Do Androids Dream of Electric Sheep (1982)

Författare: Philip K. Dick

Regissör: Ridley Scott

Handling

Deckard är en så kallad Blade Runner, en polis som jagar och ”pensionerar” (=dödar) replikanter, biologiska maskiner som ser ut som människor, som rymt. Han ställs inför sin svåraste utmaning hittills när han ska jaga efter ett gäng replikanter som gömmer sig på Jorden. De leds av den karismatiske och intelligente replikanten Roy Batty.

Filmen

I Blade Runner ifrågasätts olika aspekter av mänskligheten. Den stora frågan är egentligen: Vad innebär det att vara mänsklig? Replikanterna må ha den emotionella mogenheten hos ett barn, men det enda de vill är att leva egentligen. Detta ställs dessutom mot att människan som jagar dem kan skjuta ner dem på öppen gata. Det hela kompliceras av att den alkoholiserade Deckard uppenbarligen inte mår bra. Detta är filosofisk science fiction när den är som bäst.

Boken

Science fiction-författaren Philip K. Dick skrev ett antal verk som blivit populära filmer. Utöver Blade Runner har han även skrivit förlagorna till bland annat Minority Report, Total Recall och The Adjustment Bureau. Han har en rätt torr prosa och verkar alltid mer intresserad av att utforska de koncept han lägger fram än av att ge oss en djupare inblick i karaktärerna, som oftast är rätt platta. Detta är fallet även med Do Androids Dream of Electric Sheep?, som boken heter. Ridley Scott har blåst ordentligt med liv i Dicks torftiga karaktärer och gett replikanterna mer mänsklighet.

4. Die Hard/ Nothing Lasts Forever (1988)

Författare: Frederick Thorp

Regissör: John McTiernan

Handling

En polis från New York är på besök i Los Angeles. Mitt under en julfest i en toppmodern skyskrapa tar en grupp terrorister alla anställda som gisslan. Nu är det upp till polisen, endast beväpnad med sitt tjänstevapen, att ta sig an terroristerna och rädda dagen.

Filmen

Die Hard är kanske den största actionklassikern som finns. Den har inspirerat en rad actionfilmer som använde samma tema, med en ensam hjälte, i en avgränsad miljö, som tar sig an ett gäng skurkar. Men få filmer, om någon, kan leva upp till denna klassiker. Bruce Willis är lika rapp i käften som han är blodig och smutsig i sista akten. Skurken spelas av den karismatiske Alan Rickman, som faktiskt gjorde sin långfilmsdebut med Die Hard. Det blir spännande, blodigt och svettigt när John McClane (Willis) måste ta sig an de skickliga terroristerna. Filmen utmärker sig lite gentemot samtida actionfilmer genom att vår hjälte inte bara kan gå in i ett rum och meja ner alla skurkarna, utan även måste utnyttja sin list.

Boken

Det är kanske inte så många som vet att denna actionklassiker är baserad på en bok som heter Nothing Lasts Forever. Det är en deckare skriven av Fredrick Thorp. Boken har, utöver sitt koncept, inte vidare mycket att erbjuda. Karaktärerna är stela och stereotypiska medan handlingen släpar sig fram. Men jag är ju tacksam att denna bok finns; annars hade vi ju aldrig fått Die Hard!

5. När lammen tystnar (1991)

Författare: Thomas Harris

Regissör: Jonathan Demme

Handling

En seriemördare kallad Buffalo Bill kidnappar och flår ett antal unga kvinnor. För att öka möjligheterna att hitta mördaren bestämmer sig FBI för att ta hjälp av den inspärrade Hannibal Lecter, en ökänd seriemördare, som mördade och åt upp sina offer. Den unga FBI-aspiranten Clarice Starling skickas för att prata med den högintelligente kannibalen. För att få hjälp med fallet måste Starling släppa Lecter in på livet. Frågan är om det är värt priset.

Filmen

När lammen tystnar är en tidernas bästa filmer i thriller-genren. Det är en film som är intim på det mest obehagliga vis. Buffalo Bill kommer bokstavligt in under skinnet på sina offer. Hannibal Lecter kommer mer bildligt talat in under skinnet på Clarice Starling. Lecter är den värre av de två. Utan tvekan. Det finns en sekvens mot slutet av filmen som är så spännande och skrämmande att jag inte vet om jag vill titta. Men jag kan inte låta bli. Den talangfulle Anthony Hopkins gjorde sitt livs roll som Lecter och vann en Oscar för sin insats.

Boken

Thomas Harris är ett stort namn inom deckargenren, mest på grund av böckerna med och om Hannibal Lecter. Han är en duktig författare, med nyanserade och intelligenta karaktärer. Boken ger dessutom karaktärerna lite mer djup. Men faktum är att boken må vara bra, men filmen är ett mästerverk.

6. Jurassic Park (1993)

Författare: Michael Crichton

Regissör: Steven Spielberg

Handling

En excentrisk miljardär har lyckats klona dinosaurier och planerar att öppna en park på en ö. Innan parken öppnas får ett antal experter besöka ön för att bedöma parken. Det hela slutar i kaos och ond bråd död när säkerheten sätts ur spel och dinosaurierna löper amok på ön.

Filmen

Detta är Steven Spielberg när han är som bäst. Vi får uppleva den fantastiska parken som ur ett barns ögon när vi, genom filmens huvudkaraktärer, får träffa varelser som varit utdöda i 65 miljoner år. Det blir sedan oerhört spännande när våra hjältar måste fly från de glupska dinosaurierna. Karaktärerna i filmen är, med ett fåtal undantag, sympatiska, intressanta och utformade med ett par enkla penseldrag från Spielberg.

Boken

Michael Crichton har ofta kritiserats för att fokusera alltför mycket på sina böckers tekniska aspekter och för lite på att fördjupa sina karaktärer. Även om jag tycker om hans böcker, kan jag inte annat än hålla med. Boken är rätt spännande och intressant läsning. Men den kan inte mäta sig med filmen Spielberg gjort.

7. Starship Troopers (1997)

Författare: Robert A. Heinlein

Regissör: Paul Verhoeven

Handling

Människan är i krig med en utomjordisk ras. Vi får följa soldaten Johnny Rico, som är en del av det mobila infanteriet, som får vara med om de mest intensiva striderna.

Filmen

Paul Verhoeven måste nog anses vara en auteur, alltså en regissör med en speciell stil. Han gjorde tre science fiction-filmer som alla utspelar sig i en dystopisk framtid; Robocop (1987), Total Recall (1990) och Starship Troopers. Alla filmerna är satirer på fascistiska och mediecentrerade samhällen. Vi får se nyhetsinslag och reklamer som bygger på en nattsvart humor. Starship Troopers skulle jag vilja påstå är den av dessa tre filmer som är den skarpaste satiren. Filmen kritiserar våld genom att innehålla så mycket grafiskt våld det bara går. Den kritiserar även den amerikanska militären och driver hej vilt med high school-filmer. Verhoeven verkar dessutom ha låtit bli att tala om för sina skådespelare, som alla är snygga ungdomar som främst setts i ungdomsserier tidigare, att filmen är en satir. Så de är alla gravallvarliga, vilket bara gör filmen ännu roligare.

Boken

Romanförlagan kan sägas vara raka motsatsen till filmen, då den glorifierar militären och att lösa konflikter genom våld. Heinlein ville lyfta fram infanterister, som han tyckte fick för lite uppskattning. Det finns visst utrymme för reflektion över krigets fasor och det tunga ansvar som soldater har. Men jag föredrar definitivt Verhoevens satir.

8. Runaway Jury (2003)

Författare: John Grisham

Regissör: Gary Fleder

Handling

Ett avgörande rättsfall står och faller på en korrupt jurykonsult och en man med dolda motiv som infiltrerat juryn.

Filmen

I filmen är det en vapentillverkare som stäms efter att en man blivit nedskjuten i en massaker. Vapenrätten är ett hett ämne i USA. Filmen fegar dock inte ur, utan tar ställning. Till skillnad från mer traditionella rättegångsdraman utspelar sig denna film huvudsakligen utanför rättegångssalen. Vi får dels följa jurymedlemmen Nicholas (John Cusack), som använder sitt inflytande i juryn för att påverka domen i den riktning han vill. Vi får även följa den rättrådige advokaten Wendell Rohr (Dustin Hoffman) och den korrupte jurykonsulten Rankin Fitch (Gene Hackman). Det blir oerhört spännande att följa rättegångskampen när det står klart precis hur stort inflytande Nicholas har på juryn. De före detta rumskompisarna Hoffman och Hackman, som hade varit i branschen i trettio år vid det här laget utan att spela mot varandra, fick en scen speciellt skriven för dem. Och den är magnifik.

Boken

Grisham är en väldigt duktig författare. Han har skrivit ett antal böcker som ofta handlar om etiska och moraliska dilemman. Han är lite för cynisk för min smak. I boken är det cigarettindustrin som kallats inför rätta. I vanlig ordning, när det kommer till Grisham, är alla karaktärerna skrupellösa. Det blir en skarpare kommentar på rättsväsendet i USA. Men jag föredrar filmen, som är lite mer svartvit i sitt ställningstagande till vad som är rätt och fel. Ibland vill jag bara ha en hjälte att heja på.

9. Casino Royale (2006)

Författare: Ian Fleming

Regissör: Michael Campbell

Handling

James Bond dras in i en internationell härva av terrorism och pengatvättande. För att få tillgång till viktig information måste han spela kort mot Le Chiffre, som tvättar pengar åt en organisation den brittiska underrättelsetjänsten vill komma åt.

Filmen

Casino Royale var en slags reboot på hela Bond-franchiset. James Bond (Daniel Craig) har nu nyligen fått sin 00-status. Han är cynisk och härjad, men, till skillnad från tidigare inkarnationer av karaktären, har karaktären ett emotionellt djup, som utforskas filmen igenom, främst genom hans relation till Vesper Lynd (Eva Green). I vanlig ordning bjuds vi på högkvalitativ action. Danske Mads Mikkelsen, som Le Chiffre, är en av de bästa Bond-skurkarna genom tiderna.

Boken

Ian Fleming verkade inom flottans underrättelsetjänst under andra världskriget. Denna kunskap använde han som grund för att skapa den värld James Bond lever och verkar i. Om detta gör James Bond till en mer trovärdig underrättelseagent eller inte, vet jag inte. Flemings litterära stil är dock inte vidare raffinerad. James Bond är en duktig underrättelse-agent. Han röker och dricker mycket. Kvinnor är erövringar. Därmed är gestaltningen av karaktären färdig. I och med att filmversionens främsta styrka är en huvudkaraktär med mer djup, känns förlagan oerhört platt.

10. Limitless/ Dark Fields (2011)

Författare: Alan Glynn

Regissör: Neil Burger

Handling

Eddie är en loser-figur som lever en mållös tillvaro. Han har ett kontrakt på att skriva en bok, men har fått skrivkramp. En dag träffar han en gammal bekant som presenterar honom för en experimentell drog som ger användaren tillgång till större delar av hjärnan. Snart har Eddie skrivit färdig sin bok och lever ett väldigt produktivt liv. Då upptäcker han drogens baksida. Samtidigt jagas han av mystiska människor, som är ute efter drogen.

Filmen

Limitless är en film som gör det mesta av sitt koncept. Regin, av Burger, kan beskrivas som flink. Han gestaltar Eddies höjda intelligens genom tjusiga klipp och en berättarröst. Precis som konceptet börjar bli lite utslitet, växlar Burger om till thriller. Sista halvan av filmen är snårig som en film noir. Upplösningen är lite abrupt, men samtidigt effektiv.

Boken

Boken, som heter Dark Fields, och är skriven av Alan Glynn, är en väldigt babblig historia. Där filmen förklarar komplicerade aspekter av börsmarknaden på ett effektivt och enkelt sätt, gräver boken ner sig i detaljer som ingen som inte arbetar med aktier förstår. Eller bryr sig om. Reflektionerna mot slutet av filmen är inte mycket intressantare att läsa. Slutet är så intetsägande att jag kände mig lurad på konfekten.

Har jag rätt eller fel i mina bedömningar i dessa fall; Är filmen bättre än boken? Har du läst några böcker som sedan blev ännu bättre filmer? Kommentera gärna!