10 fantastiska Vampyrfilmer

En vampyrs bekännelse (Interview with the Vampire, Neil Jordan, 1994)

Anne Rices bokserie Vampyrkrönikan (The Vampire Chronicles) blev ett stort kulturfenomen och den första boken filmatiserades 1994 med Brad Pitt och Tom Cruise i huvudrollerna. Rice var initialt skeptisk till Cruise, men ändrade sig efter att hon såg det slutliga resultatet och sa att han var helt perfekt i rollen.

Louis (Pitt) berättar om sitt liv för reportern Daniel (Christian Slater) och hur han blev vampyr. Det var för 200 år sedan, då han träffade på Lestat (Cruise), som attackerade honom men gav honom ett val, att dö eller leva för evigt. Elvaåriga Kirsten Dunst debuterar starkt med sin gestatlning av Claudia, som mer eller mindre blir Louis och Lestats adoptivdotter.

Filmen fick en uppföljare, De fördömdas drottning (Queen of the Damned, Michael Rymer, 2002), som du nog gör bäst i att skippa…

Draculas dotter (Dracula’s Daughter, Lambert Hillyer, 1936)

En ibland förbisedd uppföljare till Mysteriet Dracula som tar till vida strax efter att föregången slutade. Dracula har precis blivit utplånad och Von Helsing (Edward van Sloan) förklarar för Scotland Yard hur han inte kan bli anklagad för mord eftersom offret redan varit död i över 500 år. Under tiden så har Draculas dotter, Marya (Gloria Holden), stulit tillbaka sin faders kropp och bränner den i en ritual för att försöka upphäva sin egen förbannelse. Men det hjälper inte och hon måste snart ge sig ut på jakt i natten för att släcka sin törst.

En del av scenerna synades i sömmarna av censuren men det lesbiska temat lyser ändå igenom. Det var dessutom vampyrerna i den här filmen som inspirerade de i Anne Rices Vampyrkrönikan.

The Lost Boys (Joel Schumacher, 1987)

Vi fortsätter på det homoerotiska temat, vampyrer har ju en tendens att gå över gränser på många sätt och sexualitet är en av dem. En mamma och två söner flyttar till den lilla staden Santa Carla i Kalifornien. Vad de inte vet är att staden har drabbats av flera mystiska dödsfall. Den äldre brodern Michael (Jason Patric) blir intresserad av tjejen Star (Jami Bertz) men hon är tillsammans med ledaren av ett bråkigt motorcykelgäng, David (en fantastisk Kiefer Sutherland). Den yngre brodern Sam (Corey Haim) träffat två nya vänner i en serietidningsaffär som berättar deras teori om att morden i Santa Carla begåtts av vampyrer.

The Lost Boys blandar drama, skräck och komedi på ett sätt som inte alltid går ihop, men som ändå berättar en underhållande historia fylld av 80-tals estetik med inoljade magrutor, hårdrock och hockeyfrillor.

I Draculas klor (Dracula, Terence Fisher, 1958)

Jonathan Harker (John van Eyssen) anländer till Greve Draculas (Christopher Lee) slott för att arbeta som bibliotekarie. Men snart får vi reda på Harkers verkliga intentioner, han är en vampyrjägare som är där för att göra slut på Greven!

Filmen är en lite annorlunda adaption av Dracula, mer medveten om samtiden och ursprungsmaterialet, och fick inte mindre än sju uppföljare! Den var också den första Dracula filmen i färg och som behandlade Grevens sexuella utstrålning mer öppet. Det är dessutom Christopher Lees kanske mest ikoniska roll (som han såklart spelar till perfektion) som han till sitt förtret blev tvungen att spela sex gånger till innan hans kontrakt tog slut.

What We Do In The Shadows (Taika Waititi, 2014)

Taika Waititi har både skådespelat, regisserat, skrivit och producerat den här fiktiva dokumentären om ett gäng vampyrer som bor ihop i Wellington på Nya Zeeland. Med en mörk och krass humor så får vi se in i vampyrernas liv när de försöker få vardagen att gå ihop, bland annat genom att bråka om hyran och upptäcka Youtube.com. Det är ju inte så lätt när man varit död i flera hundra år att hänga med i det moderna samhället.

Filmen blev prisad när den kom och platsar på Rottentomatoes.com topp 100 lista över de bästa komedierna. En uppföljare är planerad, den kommer också vara en fiktiv dokumentär men handla om varulvar istället. Waititis skicklighet och framgång gav honom sedan möjligheten att regissera Marvels Thor: Ragnarök (Thor: Ragnarok, 2017).

Nosferatu (Nosferatu, eine Symphonie des Grauens, F.W. Murnau, 1922)

Murnau ville göra sin egen version av Dracula men lyckades inte få rättigheterna till Bram Stokers bok. Men han gjorde sin film ändå och ändrade för det mesta bara namnet. Greve Dracula blev Greve Orlock (Max Schreck) och Mina Harker blev Ellen Hutter (Greta Schröder). Annars följer filmen den välkända historien ganska troget, med skillnaden att Orlock bara dödar sina offer och inte förvandlar dom till vampyrer. Med en kusligt atmosfär och Schrecks stirrande ögon så är det lätt att förstå varför Nosferatu räknas som en utav Dracula klassikerna inom film.

Efter att filmen haft premiär stämde dock Stokers änka produktionsbolaget som gick i konkurs då hon vann. Filmen skulle sedan förstöras, men eftersom den redan hunnit spridas utomlands så överlevde den som tur är som kopior som finns kvar än idag.

Shadow of the Vampire (E. Elias Merhige, 2000)

Att bero på Nosferatu kom Shadow of the vampire sjuttioåtta år senare, och är en semi-fiktionell dokumentär om inspelningen av Murnaus klassiska film. Willem Dafoe spelar Max Schreck som tar sin roll som Greve Orlock på lite för stort allvar, han dyker alltid upp på filminspelningen i full make up och bryter aldrig karaktär. Efter att ha filmat klart i studion flyttar teamet ut till ett avlägset värdshus för att fortsätta spela in. Men inspelningen börjar spåra ur, en flaska med äkta blod finns bland matförrådet och Murnau (John Malkovich) smiter iväg med en iller i bur mitt i natten.

En annorlunda och fiktiv berättelse om en verklig händelse som driver allt till sin spets. Och eftersom filmen redan har gått ifrån verkligheten så kan den sluta precis hur som helst.

A Girl Walks Home Alone at Night (Dokhtari dar šab tanhâ be xâne miravad, Ana Lily Amirpour, 2014)

“Den först iranska vampyr-western” titulerar sig den här svartvita filmen. En elak knarklangare som heter Saeed (Dominic Rains) möter en ensam kvinna (Sheila Vand) på de öde gatorna i “Bad City”. Han tror hon är prostituerad och tar med henne hem till sig. Men väl där visar hon att hon inte är den han tror hon är, och offer och gärningsman byter plats.

Ana Lily Amirpour gjorde 2011 en kortfilm med samma namn som visades på olika festivaler, innan hon tog hjälp av crowfunding för att få ihop pengar till en långfilmsversion.

Törst (Bakwji, Park Chan-wook, 2009)

Sang-hyun (Song Kang-ho) är en katolsk präst som bland annat volontärarbetar på ett sjukhus. Han går med på att vara med i ett experiment för att hitta ett vaccin till det dödliga Emmanuel viruset. Men experimentet misslyckas och allt ser ut att vara över, när Sang-hyun plötsligt blir helt återställd efter en blodtransfusion. Men plötsligt börjar han förändras, han klarar inte av solljus länge och han börjat sukta efter blod.

Chan-wook är nog Sydkoreas mest kända skräckfilmsregissör och han har har gjort många prisade filmer, såsom Oldboy (2003) och The Handmaiden (Agassi, 2016).

Låt den rätte komma in (Tomas Alfredson, 2008)

Låt den rätte komma in är kanske den bästa vampyrfilmen i hela världen. Vem hade kunnat ana att en svensk produktion skulle vara det? Den är dessutom en av de bästa skandinaviska skräckisarna någonsin.

Baserad på boken med samma namn av John Ajvide Lindqvist (som dessutom skrivit manuset) utspelar sig filmen i Stockholmsförorten Blackeberg under 1982. Den mobbade Oskar (Kåre Hedebrant) drömmer om hämnd på sina plågoandar när den nya flickan Eli (Lina Leandersson) flyttar in i hans hyreshus. Men något är annorlunda med Eli, hon går inte i skolan eller använder jacka fast det är mitt i vintern. Och hon går bara ut på natten.

Filmen blev tokhyllad när den kom ut och vann bland annat fem guldbaggar. Och passa också på att läsa boken som är minst lika bra som filmatiseringen.

Kanske fann du något guldkorn i denna lista på vampyrfilmer? Kanske har du något tips? Känn dig fri att tipsa oss på Filmtopp om bra film!