Topp 5 förtexter – Några av de snyggaste förtexterna!
Förtexterna som du faktiskt vill titta på.
Förtexten bär ett tungt ansvar på sina axlar för filmupplevelsen. Den vaggar tittaren varsamt bort till en fiktiv värld och lyckas den är vederbörande försatt i trans.
Mitt luttrade filmälskar-hjärta är på inget vis något undantag. När filmkreatörernas namn passerar på en högupplöst skärm skrubbas min annars ängsliga och stressiga vardag bort med svinto – nu väntas en filmupplevelse! Tillvarons trötta förtretligheter och irritationer flyr sin kos likt en myrsvärm – nu ska jag sugas in i ett berättande medium.
Det är av den anledningen som förtexten är avgörande. Det är närkontakt av första graden. Filmens första försök att få dig att falla pladask för den. Detta är min topplista när jag föll som hårdast. Detta är topp 5 förtexter:
5. Deadpool (2016)
Fox Studios Dödspool är första man ut på listan. Ryan Reynolds odödliga anti-hjälte med fäblessen för det grövre vokabuläret, handgemäng och diverse knallpuffror tog mig – och en hel biovärld – med fullständig storm från första bildrutan! Filmen är en fullkomligt livsfarlig tornado av övervåld, barnslig humor och ett underbart jonglerande med superhjälteformatet. Förtexten cementerar denna unika ton från sekund nummer ett.
Filmens kreatörer skymtar förbi i en sorts "honest trailer"-tappning. Ironiska versioner av aktörer, manusförfattare och regissör skymtar förbi skärmen. Som åskådare förstår jag genast att detta är en unik superhjälte-upplevelse jag ska få beskåda. Förtexten kapslar in vad som väntar de kommande dryga 100 minuterna – det är meta, det är infantilt och jag, jag myser storskaligt.
4. Almost Famous (2000)
Livet som aspirerande musikjournalist är sannerligen inte enkelt. Efter att ha fått avnjuta Cameron Crowes Almost Famous är det något som jag kan satsa min slitna blu-ray spelare på. Vi får slå följe med femtonårige William, som har högt svävande drömmar. Drömmar om att en dag bli rockjournalist! Förtexten berättar detta effektivt och ungdomligt, med en teknik som fullständigt sprakar av kreativitet.
Upphovsmännen till Almost Famous gör sitt intåg på TV-skärmen på ett gulnande och förmodligen välanvänt anteckningsblock. En person, som vi kan anta är huvudpersonen, skriver med blyertspenna i detta – och tada! Vi har en oerhört originell titelsekvens med stadig grund i huvudkaraktärens motivation och drivkraft. Denna sällsynta öppning masserar och preparerar våra sinnen för två utsökta timmar av den ljuva och barnförbjudna rock & roll-drömmen.
3. Se7en (1995)
En riktig thriller-titan äntrar min listas hittills muntra och spralliga atmosfär – David Finchers Se7en. Sju olika dödssynder, sju vitt olika vis för mig att ynkligt krypa ihop i tv-fåtöljen. David Fincher spänner sina thriller-biceps till bristningsgränsen till min stackars urinblåsas stora förtret. Poliserna William Somerset och David Mills får det oglamorösa uppdraget att utreda en rad groteska, om än väldigt originella, mord. Morden visar sig följa ett bestämt mönster – katolska kyrkans sju dödssynder.
Som åskådare får vi insupa en ordentligt ruggig, vidrig och lortig atmosfär redan i förtexten. Vi kan ana att det är en vriden gestalt vi beskådar, mördaren kanske rentutav? Fincher punkterar alla tvivel från den mediokra upplevelsen Alien 3 med en suggestiv, våldsam tour dé force som får sitt startskott i denna förtvivlat mörka och kraftigt stiliserade titelsekvens. Howard Shores musik arbetar i symbios med flödet av ruskiga bilder som presenteras. Titelsekvensen agerar startgrop för en thrillerklassiker som bjuder på explicit våld, utan att halka in på våldsporr. En ruggig klassiker av råge, helt enkelt.
2. Alien (1979)
Fraktskeppet Nostromo får en åttonde passagerare när de plockar upp en okänd livform från en ännu mer okänd planet. En efter en av skeppets besättning mördas av den nypåstigna gästen som gömmer sig någonstans ombord Nostomos alla becksvarta skrymslen och retro-futuristiska vrår.
Titelsekvensen fångar atmosfären i Scotts stalker-skräckis ypperligt. En nervös, gnagande stämning sprider sig som en termitsvärm från helvetet genom mitt centrala nervsystem för varje bokstav som tar form på skärmen ackompanjerat till ett ruggigt sus direktimporterat från mina mardrömmar.
Scott spelar på mina känslotangenter med enormt självförtroende filmen igenom, och detta har sitt ursprung i denna suveräna öppning. Aliens ess i rockärmen är den långsamma uppbyggnaden sammansvetsat med en suggestiv stämning, så kondenserad att jag nästan får andningsstillestånd i takt med filmens spektakulära klimax. Dessa frön planteras i förtexten. Titelsekvensen är den bärande balk som förbereder tittaren på en mardrömslik stalker-kavalkad - där ingen kan höra dig skrika.
1. The Pink Panther (1963)
Solklar vinnare är Peter Sellers fumliga konstapel Jacques Clouseau! Klantarslet Clouseau får det ärofyllda uppdraget att tillfångata juveltjuven "The Phantom" innan han lägger sina lortiga vantar på världens mest dyrbara juvel - den rosa pantern.
Termen "ikonisk" är en inte tillräckligt beskrivande term för förtexten till Blake Edwards komedi-klassiker. Det är vedertagen kännedom. Rosa Pantern bär oerhört nostalgiska och ljuva minnen hos mig. Jag och min kära mor stannade uppe sent för att avnjuta Sellers komiska kraftuppvisningar när filmerna sändes på TV. Kärleken var omedelbar mellan mig och pantern, och vårt äktenskap lever och frodas än idag. Introt snärjde mig som parvel och det visar inga synbara tecken på att lätta sitt grepp.