Guide till SVT Plays film noir-satsning

Till och med 25 januari visas 18 noirfilmer på SVT Play. Några av dem är välkända klassiker, men påfallande många är rätt okända och mycket sevärda B-filmer som antingen varit svåra att se eller bara har funnits tillgängliga i bedrövliga kopior på YouTube. Här har alltså även den som sett rätt mycket film noir möjlighet att göra nya upptäckter.

Obs! Jag använder ordet B-film i dess ursprungliga betydelse: en film med låg budget, oftast under 90 minuter lång, avsedd att visas på biografer som en del av en dubbelföreställning. Det har ingenting med filmernas kvalitet att göra, som genomgående är hög.

4 maskerade män/Kansas City Confidential (1952)

Phil Karlson är nog närmast okänd nuförtiden, men han var en begåvad regissör som gjorde flera mycket bra noirfilmer på 1950-talet (99 River Street, Scandal Sheet och The Phenix City Story är alla värda att kolla upp). Den här spännande historian om ett bankrån och dess följder är en B-film med minimal budget, men det vägs mer än väl upp av ett mycket välskrivet manus och fantastiska insatser av några Hollywoods bästa karaktärsskådespelare. Håll speciellt utkik efter Lee Van Cleef och Jack Elam i minnesvärd biroller.

Bilrånaren/The Hitch Hiker (1953)

Två kompisar (Edmond O'Brien och Frank Lovejoy, båda mycket bra) ger sig av för att fiska i Mexiko men  får sin bil kapad av en mordgalen lösdrivare (William Talman). Efter sin karriär som skådespelare gick Ida Lupino över till att regissera lågbudgetfilmer. Bilrånaren, den enda klassiska noir-filmen regisserad av en kvinna, är ännu en B-film som visar vad en bra regissör kan åstadkomma med små medel.

Chinatown (1974)

Roman Polanskis desillusionerade syn på livet passar bra när han hyllar de gamla noirfilmerna tjugo, trettio år efter genrens storhetstid. Både Jack Nicholson och Faye Dunaway är i toppform och Robert Towne fick en Oscar för sitt manus om korrupta politiker som krigar om Los Angeles vattentillgångar på 1930-talet.

Fallet Martha Ivers/The Strange Love of Martha Ivers (1946)

Lewis Milestone var inte en B-filmsregissör och denna påkostade, mörkt melodramatiska film är inte en typisk noir om brottslingar på samhällets botten. Martha (Barbara Stanwyck) kommer från en rik, respekterad familj in den lilla industristaden Iverstown. Men på många sätt passar filmen ändå in i genren. Stämningen är cynisk och pessimistisk och det svartvita fotot är uttrycksfullt. Rollfigurerna är fångade av hemligheter ur det förflutna och deras längtan efter kärlek övertrumfas av en ännu större hunger efter pengar och makt. Kirk Douglas gör sin filmdebut som Marthas alkoholiserade, ryggradslösa make.

Farlig omväg/Detour (1945)

Numera rätt välkänd och av många ansedd som en av de allra bästa noirfilmerna. Edgar G. Ulmer kan inte heller kallas för en B-filmsregissör – så stora budgetar fick han nästan aldrig, allra minst i denna 69 minuter korta film som spelades in mycket snabbt för nästan inga pengar alls.

Farlig omväg handlar om pianisten Al Roberts (Tom Neal) som försöker ta sig till Los Angeles för att återförenas med sin flickvän, sångerskan Sue (Claudia Drake). Men i stället för att åka raka vägen dit plockar han upp en liftare vid namn Vera (Ann Svage), förmodligen den allra mest samvetslösa och farliga kvinnan i noirfilmens historia, vilket säger en hel del. De många tekniska bristerna till trots så har Farlig omväg en undergångsstämning som biter sig fast långt efter att man sett filmen.

Fallgropen/Pitfall (1948)

En skitig (i ordets bästa bemärkelse) lågbugetfilm regisserad av André de Toth. Dick Powell spelar Johnny Forbes, en rätt ordinär familjefar, anställd på ett försäkringsbolag. Han har ett helt okej liv, men känner sig uttråkad och inleder en kortvarig utomäktenskaplig affär med en modell (Lizabeth Scott), som i sin tur är flickvän till en gangster som sitter i fängelse. Plötsligt är hela Johnnys tillvaro på väg att spåra ur och han riskerar att förlora både frun och jobbet. Har funnits tillgänglig på DVD i flera omgångar, men är nog ändå en film som många har missat.

Flykten till Havanna/The Chase (1946)

Jag avstår från att säga något om handlingen, mer än att vi får följa en hemvändande soldat som råkar illa ut (och den svenska titeln säger naturligtvis en del), eftersom filmen i så hög grad bygger på överraskningar. Flykten till Havanna är en av de mest okända och märkliga filmerna I den här samlingen, men på sin tid var den något av en storsatsning – Peter Lorre, Michèle Morgan och de övriga skådisarna är av toppklass och det har inte snålats på budgeten.

Trots att den kanske inte håller hela vägen till slutet så är det här en mycket frisk satsning av regissören Arthur Ripley och genom hela filmen är det näst intill omöjligt att gissa vad som kommer att hända härnäst. Det finns många udda och häpnadsväckande noirfilmer, men få som kan jämföras med den här.

Hämndens skugga/The Big Combo (1955)

En polis som är besatt av ett gammalt fall som länge har gäckat honom, en gangster som alltid tycks ha ett vattentätt alibi, en vacker kvinna som är gangsterns halvt motvilliga trofé och som polisen blir förälskad i. Om den intrigen känns välbekant så är det för att den oftast fungerar. Och lägg till en effektivt och mycket originellt iscensatt slutsekvens med skottlossning i en omväxlande dimmig och starkt upplyst gränd så har vi en riktigt lyckad film noir. Regissören Joseph H. Lewis är mest känd för Gun Crazy, men The Big Combo ligger inte långt efter.

Jakten till gränsen/Borderline (1950)

Här finns många av de ingredienser man väntar sig i en noirfilm: mord, knarksmuggling över gränsen mellan USA och Mexiko, poliser och FBI-agenter som arbetar undercover. Dessutom var Claire Trevor, Raymond Burr och Fred MacMurray alla veteraner inom film noir när Jakten till gränsen hade premiär 1950. Men filmen har en kärlekshistoria som avviker starkt från genrens konventioner – hur ska naturligtvis inte avslöjas här!

En ledtråd till den filmhistoriskt intresserade: Jakten till gränsen har kallats för noirfilmens motsvarighet till Det hände en natt, Frank Capras stilbildande romantiska komedi från 1934.

Kvinna i rött/Scarlet Street (1945)

Ytterligare en av de relativt få välkända filmerna här. Den medelålders amatörmålaren Chris (Edward G. Robinson) räddar den prostituerade Kitty (Joan Bennett) från att bli misshandlad, men förstår inte att angriparen är hennes hallick (Dan Duryea). Snart är Chris fast i en hopplös härva av konstförfalskning, hämnd och till slut mord. Fritz Langs nyinspelning av Jean Renoirs La Chienne är ovanligt deprimerande och cynisk till och med i jämförelse med andra noirfilmer.

L.A. Konfidentiellt (1997)

Tre hjälpligt hederliga poliser, den brutala Bud White (Russell Crowe), den smarta kändisdetektiven Jack Vincennes (Kevin Spacey) och den principfasta paragrafryttaren Edmund Exley (Guy Pearce), upptäcker att andra, mer korrumperade, kollegor har börjat langa heroin i stor skala och försöker ställa saker och ting till rätta. Regissörens Curtis Hansons sofistikerade, komplexa thriller står skuldra vid skuldra med klassikerna från 1940- och 50-talet. Kanske det mest lyckade försöket att göra en film noir i modern tid.

Lysande gift/D.O.A. (1950)

Ännu en relativt välkänd film, åtminstone så välkänd att det gjordes en helt okej nyinspelning 1988. Originalet från 1950 handlar om skattejuristen Frank Bigelow (Edmond O'Brien) från en småstad i Kalifornien som åker till San Francisco på några dagars semester. På en bar utsätts han först för oerhört störig jazzmusik och därefter spetsar någon hans drink. Dagen efter känner han sig illamående och får beskedet av en läkare att han har blivit förgiftad och bara har några dagar kvar att leva. Han ägnar den begränsade tiden åt att desperat försöka ta reda på vem som vill mörda honom och varför.

Med berått mod/Too Late for Tears (1949)

Jane Palmer (Lizabeth Scott) och hennes man Alan (Arthur Kennedy) är på väg till en tråkig fest och grälar om ifall de ska fortsätta dit eller vända om och köra hem. Då kastar någon i en förbipasserande bil plötsligt en väska full med pengar till dem. Det har uppenbarligen skett ett misstag och Alan vill ge pengarna till polisen medan Jane vill behålla dem. Alan ger sig inte, men det visar sig vara en mycket dålig idé att försöka komma emellan Jane och pengarna. Nästan ingen skådespelare hade fler roller i noirfilmer än Lizabeth Scott, och när man ser hennes gestaltning av iskall girighet här så är det mycket lätt att förstå varför.

Mord i panik/The Man who Cheated Himself (1950)

Nästa i raden av riktigt bra okända B-filmer som förmodligen inte många har sett eller ens hört talas om. Howard Frazer (Harlan Warde) planerar att iscensätta ett inbrott för att döda sin fru Lois (Jane Wyman), men hon hittar hans vapen och ringer sin älskare, polisen Ed Cullen (Lee J. Cobb). Allt går dock fel när han kommer dit och det blir istället Lois som skjuter sin man. Gör Ed sitt jobb och arresterar henne? Naturligtvis inte, det här är ju en film noir. Istället hjälper han henne att göra sig av med kroppen. När han själv får i uppdrag att utreda mordet verkar det för bra för att vara sant, och det är det naturligtvis också …

Mysteriet Williams/Impact (1949)

Företagsledaren Walter Williams (Brian Donlevy), från San Francisco, är gift med den betydligt yngre kvinnan Irene (Helen Walker). När Walter och Irene ska köra till Lake Tahoe låtsas Irene vara sjuk och ber Walter att istället ge en man vid namn Torrence, som låtsas vara hennes kusin, lift till Denver. Torrence är, föga oväntat, Irenes älskare och deras plan är att han ska mörda Walter på vägen. Men planen går snett och när Torrence försöker fly från platsen i Williams bil så dör han i en frontalkrock med en tankbil. Torrences kropp identifieras av misstag som Williams. Den skadade, omtumlade Williams lägger sig och sover i en parkerad flyttbil och när han vaknar har han hamnat i en småstad i Idaho. Där får han jobb på en bensinmack och blir förälskad i kvinnan som äger macken. Samtidigt blir Irene misstänkt för mordet på Williams, som alla ju tror är död. Ska alla dessa missförstånd gå att reda ut? Ja, det mesta ordnar sig faktiskt i denna underhållande och otypiskt optimistiska film noir.

Nattmänniskan/He Walked by Night (1948)

Lågbudget-thriller om en galen polismördare som jagas av Los Angeles-polisen. I förtexterna står det att regissören är Alfred Werker, men en stor del av regin gjordes i själva verket av den betydligt mer välkände Anthony Mann, med många noir- och västernklassiker på meritlistan. Det blir särskilt tydligt i den spektakulära jakten genom kloaksystemet som avslutar filmen. Lysande foto av John Alton, som samarbetade med Mann på många av dennes bästa filmer.

Vittnet som försvann/Woman on the Run (1950)

Filmen är huvudsakligen inspelad på plats i San Francisco och den stora behållningen är de fantastiskt fina miljöerna (man ser även skymtar av Los Angeles och piren i Santa Monica). Vittnet som försvann börjar med att Frank Johnson (Ross Elliott) går ut med hunden och råkar bli vittne till ett mord. När polisen anländer säger de till honom att han måste vittna, vilket får den vettskrämde Frank att fly. De får tag i Franks fru, Eleanor (Ann Sheridan). Hon har lämnat sin man, men är ändå ovillig att hjälpa polisen hitta Frank, som då riskerar att bli utsatt för mördarens hämnd. En reporter dyker upp och erbjuder sig att hjälpa Eleanor, men beter sig så märkligt att hon börjar ana oråd …

Ärret/Hollow Triumph (1948)

Handlingen är ganska förutsägbar, men glädjen ligger i att se hur det hela utvecklar sig. Regissören Steve Sekely har fått till noir-stilen helt rätt, med skeva kameravinklar och hotfulla skuggor. Paul Henreid (mest känd från Casablanca) spelar huvudrollen som den arroganta gangstern John Muller. Han har nyss avtjänat ett fängelsestraff men börjar genast planera ett rån tillsammans med några gamla kumpaner. Rånet går fel, varpå Johnny måste gå under jorden. Av en slump får han veta att han har en dubbelgångare, en psykoanalytiker vid namn Bartok. Därefter följer dubbelspel och romantiska förvecklingar.

Om podcasten Everdahl & Karlssons film TV

När de inte pratar film för svenska folket i TV driver C-G Karlsson och Göran Everdahl filmpodden Everdahl & Karlssons film TV tillsammans med popkulturexperten Johan Andreasson. Och när det inte poddas bjuds det på artiklar och filmtips på Filmtopp.se.

OM PODCASTEN: I en värld sprängfull av streamingsajter, kabelkanaler och biografer med femton dukar behövs guider som Göran Everdahl och C-G Karlsson, kritiker kända från TV, och Johan Andreasson, tecknare och popkulturexpert.

De ser allt, hela tiden, och tipsar tipsar tipsar – så du kan plocka ut guldkornen. Plus trams, allvar, anekdoter. Och mer tips! 

Everdahl & Karlssons Film TV: podcasten som är DIN ENDA VÄN i film och streamingdjungeln!