Sveriges största kritiker listar årets bästa filmer

C-G Karlssons bästa filmer

Lilla mamma

Fransyskan Celine Sciammas passionsdrama Porträtt av en kvinna i brand var i mitt tycke 2019 års bästa film. Hennes uppföljare är mindre på alla plan: blott 72 minuter, en 8-årig flicka som huvudperson, ett stillsamt anslag och en lågmäld ton rakt igenom. Men SOM jag berördes av den diskret fantastiska berättelsen om en flicka och hennes mamma. Tänk Miyazaki möter Tillbaka till framtiden – fast på Sciammas alldeles eget, personliga vis.

The Father

Nej, det var ingen picknick att se Florian Zellers drama om turerna mellan en dotter (Oliva Colman) och hennes demenssjuke far (Anthony Hopkins). Jag var alldeles matt efteråt. Men också uppfylld av en sällsam och gripande film som, genom några geniala grepp, fick mig att, åtminstone ana, hur förvirrande världen ter sig genom den demenssjukes ögon. Och Hopkins – vars manér jag annars ibland tröttnar på – var här precis så fantastisk som alla sade.

C-G Karlssons bästa serier

Frayed säsong 2 (HBO max)

Det tog några avsnitt i den första säsongen innan jag var helt överens med den här märkliga australiensiska dramakomediserien. Sen föll jag. I andra säsongen lägger Sarah Kendall (skapare, huvudrollsinnehavare, geni) in ytterligare en växel och ger oss ännu mer sunk, skratt och – faktiskt – drama. Samt presenterar en underbar nykomling: den entusiastiska polisen Emily (Emma Harvie).

Hacks (HBO max)

Jean Smarts perfekta tajming (det kan vara en ögonbrynshöjning) upptäckte jag när hon spelade presidenthustrun Martha Logan i femte säsongen av 24. Jag njöt också av hennes insats som Kate Winslets mamma i den, i podden aningen omtvistade, Mare of Easttown. Men det här är GULD. En smart, intelligent och bitvis även känslig, serie om en stå-upp-veteran av Joan Rivers-typ, som gjort biljoner Vegas-shower men nu behöver fräscha upp sitt material. Hon prackas på en ung skämtförfattare (Hannah Einbinder) i behov av stålar.

Årets mest beroendeframkallande – En hederlig jul med Knyckertz (SVT Play)

Årets julkalender var så kul, spännande och späckad med färgstarka figurer att jag ibland kollade den redan kl 2 på natten, när nästa dags avsnitt lades ut. Castingen är briljant, varenda skådis har hamnat i exakt rätt roll och egentligen vill jag inte lyfta fram någon enskild. Men okej, unge Axel Adelöw har fattat precis hur han ska gestalta dilemmat i den hederlige och pressade förbrytarsonen Tures inre. Hur ska jag klara livet efter Knyckertz?

Årets roligaste magknip – När båtutflykten kapas i The White Lotus (HBO max)

Scenen när det unga paret Rachel och Jakes tänkt romantiska båtutflykt kapas av en både rörd och berusad Tanya, som ska strö sin mors aska i havet, var en av tv-årets roligaste stunder. Men den gav mig också magknip för att stämningen blev så extremt awkward. Jennifer ”Stifler’s mom” Coolidge är en lysande komedienne.

Årets minst igenkännliga – Jared Leto i House of Gucci

Jag såg hela filmen (ingen höjdare!) utan att fatta att Paulo Gucci (bror till Adam Drivers Maurizio) spelades av Leto. Eller kanske borde jag skriva överspelades av Leto? Men det kanske var meningen? Imponerande sminkjobb, hur som helst.

Göran Everdahls bästa filmer

Ammonite

Kärlek över klassgränserna är ett pålitligt ämne på bio, och återkommer i Ammonite när Mary (Kate Winslet), som försörjer sig på att leta fossiler på stranden, förälskar sig i den flotta mrs Murchison (Saoirse Ronan). Men huvudnumret här är Winslets rollinsats som den kärva Mary, vars liv består i att gräva efter sten i lermassor. Rollen är nästan stum, varje ord och gest får betydelse. Kate Winslet gör oss i publiken till en sorts fågelskådare: andlöst spanar vi efter människan bakom stenansiktet.

Världens vackraste pojke

Historien om Björn Andrésen som spelade huvudrollen i Viscontis Döden i Venedig och blev bestulen på sin barndom lever vidare i bakhuvudet långt efter att man sett klart dokumentären. Hur skulle hans liv ha sett ut om det inte hade kapats av filmen och världspressen? Kontrasten mellan dagens kantstötte Björn och den på ytan frimodiga tonåringen blir hjärtskärande. Och en påminnelse: för många kom metoo alldeles för sent.

Göran Everdahls bästa serier

Master of None - säsong 3 (Netflix)

Det snackas inte särskilt mycket om tredje säsongen av Master of None, en egensinnig parafras till Bergmans Scener ur ett äktenskap – men för mig överglänste den med lätthet den mer bokstavliga HBO-nyinspelningen. Azis Ansari lämnade över huvudrollen i Master of None till Lena Thwaite, och det som varit en komisk berättelse om en skådespelare på uppåtgång blev en gripande dramakomedi om ett kraschat förhållande mellan två kvinnor. Om du inte sett den – missa inte.

The Good Fight (HBO max)

Kan det vara sant? Säsong 5? Spinoffserien till The Good Wife börjar bli en modern klassiker, och i somras lyckades den mot alla odds förnya sig. Jag trodde att saknaden efter Delroy Lindo och Cush Jumbo, som båda hoppade av serien, skulle bli stor men så fel jag hade. The Good Fight ångade bara vidare med sin satir över vår skenande samtid, denna gång med vinkel på covid och post-Trump-konflikter. Extra guldstjärna för Mandy Patinkin som stollig domare,  ljusår från hans roll som den pålitlige Saul i Homeland.

Årets ondska – You säsong 3 (Netflix)

Det finns många förbisedda kvalitetsserier på streamingplattformer som HBO Max och Amazon Prime. Den glassiga thrillersåpan You är inte en av dem men har sin egen, märkligt surmagade karisma. Vi uppmuntras att identifiera oss med stalkern och mördaren Joe (Penn Badgley) samtidigt som han inför sig själv och oss i publiken försöker motivera sina allt gräsligare våldsdåd. Säsong 3 höjde insatsen genom att satirisera internetinfluencers och kvalmigt familjeliv i förorten. Öppet mål kan man tycka – men också skamligt underhållande.

Årets monark – Staffan Göthe som Gustav V i En kunglig affär

SVT:s julsatsning En kunglig affär har sina skavanker – exempelvis det makliga tempot – men för mig blev Staffan Göthe, i rollen som V-Gurra, den tysksympatiserande tenniskungen,  en av årets överraskningar. Vem var Gustav V egentligen bakom den stenhårt kontrollerade, officiella fasaden? Det vet vi nästan inget om – men Göthe skapar en möjlig människa därinne, kanske inte direkt tragisk men ensam och på sitt sätt utsatt. Bra jobbat med en historisk personlighet som i dag nästan reducerats till en skämtteckning.

Johan Andreassons bästa filmer

First Cow

Utan kor inga cowboys, och här känns det som att vi får se västernfilmens födelse när den första kon anländer till ett nybyggarsamhälle i Oregon på 1820-talet. Rolig, spännande och lite rörande historia om vänskapen mellan två aningen udda men rätt reko outsiders bland inhemska flåbusar och en och annan korrumperad brittisk kolonialtjänsteman.

Världens värsta människa

Bästa filmen om serietecknare sen American Splendor från 2003 och den roligaste romantiska komedin på nästan lika länge. Renate Rensvei i huvudrollen vann mycket välförtjänt det kvinnliga skådespelarpriset på årets filmfestival i Cannes.

Johans bästa serier

The White Lotus (HBO max)

En av de för tidigt nerlagda tv-serier jag allra helst hade sett mer av är Mike Whites Enlightened som sändes 2011–13 och sågs av en liten men mycket entusiastisk publik. I år fick White ett brett genombrott med The White Lotus, en satir om odrägliga, snuskigt rika amerikaner som gör livet surt för den Basil Fawlty-liknade hotellchefen och hans plågade anställda på en lyxresort på Hawaii. Förhoppningsvis behöver vi inte vänta nästan tio år på nästa White-serie.

Reservation Dogs (Disney+)

Komediserie om ett gäng ungdomar från den amerikanska ursprungsbefolkningen som drömmer om att kunna skrapa ihop tillräckligt med pengar för att ta sig bort från den hopplösa hålan där de bor. En sällsynt lyckad kombination av det välbekanta (träffsäker, lika delar rolig och sorglig, uppväxtskildring) och nånting man aldrig sett förut (den bottenlösa sunkigheten på ett reservat i Oklahoma).

Årets varningsskylt – Filmbolaget A24:s logotyp

Missförstå mig inte — jag gillar flera av bolagets filmer och A24-produktionen First Cow är en av mina favoriter från i år, men det finns få saker som är segare att ta sig igenom än de art house-skräckisar som har blivit A24:s kännemärke, och bolagets övriga produktioner har en oroväckande tendens att bli lika trögflytande. Jag är fortfarande förvånad över att The Green Knight faktiskt tog slut (så kändes det inte under visningen). Och se upp för tidernas sömnigaste Macbeth på Apple TV+!

Årets målgång – Ring min agent (Netflix)

De senaste årens bästa komediserie höll stilen ända in i kaklet med den femte och avslutande säsongen.

Årets Pinocchio

Dockan Annette från filmen med samma namn. Allt blir plötsligt begripligt när den gåtfulle franske regissören Leos Carax äntligen gör vad han alltid borde ha gjort: en musikal. Utom valet av ”skådespelare” när Adam Driver och Marion Cotillard får barn. Att dottern Annette utan någon som helst förklaring spelas av en rad ganska illa gjorda trädockor ger höga poäng för excentricitet.

Om podcasten Everdahl & Karlssons film TV

När de inte pratar film för svenska folket i TV driver C-G Karlsson och Göran Everdahl filmpodden Everdahl & Karlssons film TV tillsammans med popkulturexperten Johan Andreasson. Och när det inte poddas bjuds det på artiklar och filmtips på Filmtopp.se.

OM PODCASTEN: I en värld sprängfull av streamingsajter, kabelkanaler och biografer med femton dukar behövs guider som Göran Everdahl och C-G Karlsson, kritiker kända från TV, och Johan Andreasson, tecknare och popkulturexpert.

De ser allt, hela tiden, och tipsar tipsar tipsar – så du kan plocka ut guldkornen. Plus trams, allvar, anekdoter. Och mer tips! 

Everdahl & Karlssons Film TV: podcasten som är DIN ENDA VÄN i film och streamingdjungeln!