Svenska skräckfilmer som faktiskt är bra
Axplock svensk kvalité i skräckfilmsgenren
Skräckfilm och Sverige i samma mening brukar inte generera namedropping av filmtitlar av högsta kvalitet. Men det går det att hitta en del pärlor. Här är några svenska skräckfilmer som faktiskt är bra!
Med tanke på att det snart är premiär för Joakim Lundells skräckfilm "Feed" snart har premiär passar vi på Filmtopp på att tipsa om några svenska skräckfilmer som faktiskt är värda din tid.
Svenska skräckfilmer som faktiskt är bra
Konferensen (2023)
På Netflix kan du hitta en av de bästa svenska skräckfilmerna, Konferensen av Patrik Eklund, som bygger på Mats Strandbergs bok med samma namn. Filmen följer en grupp kommunalarbetare som ska fira invigningen av en ny satsning. På teambuilding-konferensen, som hålls ute i skogen, börjar det dock knaka i fogarna mellan kollegorna samtidigt som en våldsam mördare härjar i krokarna.
Konferensen är visuellt stilistisk och lekfull, och bjuder på renodlad slasher. Detta kombineras med en hel mängd humor, vilket knappast tillhör vanligheterna på den svenska filmscenen. Det är vår starkaste rekommendation att du ser den på Netflix.
Knackningar (2021)
När Molly flyttar in i en ny lägenhet börjar hon höra knackningar från våningen ovanför. Sakta blir hon övertygad om att någon i huset är instängd mot sin vilja. Molly konfronterar sina grannar men ingen verkar höra det hon hör. I sin jakt på sanningen inser hon snart att ingen tror på henne, och börjar själv tvivla på vad hon hört.
Svenska rysaren Knackningar är regisserad av Frida Kempff med manus av Emma Broström baserad på Johan Theorins novell med samma namn. Filmen har fått ett gott mottagande bland kritiker. Filmtopps Nathalie Leth liknar den vid Side Effects (2013) och Unsane (2018) och skriver att “tanken om just knackningarna och dess ursprung är spännande och tilltalar mig…”
Andra sidan (2020)
Shirin har just flyttat till ett parhus utanför stan med sin sambo Fredrik och hans son Lucas. När Fredrik är bortrest på jobb, börjar märkliga ljud komma från husets andra, obebodda del. Och Lucas har från ingenstans fått en ny bästa vän. Kusligt och bitvis väldigt spännande!
Gräns (2018)
Tina är tullpolis med ett sjätte sinne för att peka ut smugglare, men när den mystiska Vore kliver av färjan tvivlar hon för första gången på sin instinkt. Hon anar att han döljer något, men kan inte sätta fingret på vad. De inleder en relation som får henne att inse att hela hennes liv är byggt på en stor lögn. Tina tvingas välja – att fortsätta leva i lögnen eller omfamna sanningen.
Gräns är vårt första tips på denna lista som är baserat på något av John Ajvide Lindqvists verk. Filmen som är regisserad av Ali Abbasi fick stor uppmärksamhet och drog ögonen till sig internationellt.
Shelley (2016)
Ali Ababasis debutlångfilm är en kuslig historia om en rumänsk kvinna som, desperat efter pengar, blir en surrogatmamma för ett märkligt par. Ju längre graviditeten går, desto kusligare blir det. Som en svenskdansk Rosemary's Baby får vi här fråga oss vad det egentligen är som pågår. Flera ruggiga scener utlovas!
Låt den rätte komma in (2008)
Oskar är 12 år och mobbad. Han blir kär i Eli, en märklig flicka. Hon är vanvårdad och mager men ändå så vacker. Eli ger Oskar styrkan att slå tillbaks. Men hon är inte som andra - hon tål inte solen, hon äter inte mat och för att komma in i ett rum behöver Eli bli inbjuden. Hon måste dricka människors blod för att leva. Eli är vampyr.
Tomas Alfredsons tolkning på John Ajvide Lindqvists skräckroman med samma namn är minst sagt läskig. Och riktigt bra! Sverige är inte kända för att spotta ut skräckfilmer men Låt den rätte komma in fick stor internationell uppmärksamhet och visades på filmfestivaler världen över. En amerikansk tappning släpptes två år senare med titel Let Me In med Chloë Grace Moretz.
Besökarna (1988)
Med Kjell Bergqvist i spetsen har vi den här kusliga (och bitvis rätt fåniga) kultklassiker om en familj som får oväntat spökbesök i sitt nya hem. Bitvis är den faktiskt rätt bra, men sen har vi också de ganska så dåliga bitarna med Johannas Brost som en sorts svensk "Ghostbuster". Trots allt klart värd en chans! Man kan ju alltid roas åt den sköna 80-talsviben, om inte annat.
Vargtimmen (1968)
På en enslig ö hemsöks en konstnär (Max von Sydow) av sitt förflutna i sina mardrömmar. Han berättar om dessa för sin fru (Liv Ullman), som tycks börja uppleva dem tillsammans med honom. De båda förföljas av ett gäng demoner, men som tittare är man emellertid aldrig helt säker över huruvida dessa demoner verkligen existerar eller om de bara är produkter av en sjuk människas fantasi. Med demoner och symbolik gestaltar Ingmar Bergman en av de mest skrämmande källorna till skräck: människans psyke.
Vaxdockan (1962)
En ensam nattvakt på ett varuhus utvecklar en fixering vid en av butikens skyltdockor. Han stjäl henne snart och för henne till sitt hem, där han kan vara med henne hela tiden. En dag vaknar hon till liv…
Per Oscarsson gör huvudrollen som nattvakten Lundgren och det är en sorglig historia om ensamhet och sökandet efter acceptans – som har gått över gränsen.
Jungfrukällan (1960)
Tore och Märta har en dotter, Karin, som med sitt gyllene hår och blåa ögon charmar de flesta i sin närhet. En morgon när rider Karin till kyrkan möter hon tre vallare. Karin erbjuder dem att dela hennes lunch, men de nöjer sig inte bara med maten… Hon blir överfallen, skändad och dödad. De stjäl även hennes vackra kläder. När ett oväder kommer söker de skydd hos hennes föräldrar som snart inser vad som har skett.
Ingmar Bergmans Jungfrukällan mer eller mindre grundade skräckfilmsgenren “rape and revange” och är baserad på medeltidsballaden Per Tyrssons döttrar. Denna svenska rysare är en av de mer internationellt erkända svenska rysarna och har belönats både med en Oscar och Golden Globe för bästa utländska film. Inte bara det, den utgör också inspirationen till Wes Cravens kultskräckis The Last House on the Left (1972).
Körkarlen (1921)
Den äldsta titeln på listan är också den bästa – åtminstone om du frågar Sveriges kritiker. I FLM:s sammanställning över de bästa svenska filmerna röstades nämligen denna stumfilm fram till tidernas starkaste kort. Att ta sig an en stumfilm kan (passande nog?) för många ses som en total mardröm, men detta är faktiskt en njutbar film att ta del av.
Baserad på en historia av självaste Sema Lagerlöf spelar Victor Sjöström en alkad man som dör under nyårsnatten. Han får då i uppdrag att köra den vagn som hämtar upp de döda och tar dem vidare från jordlivet under ett års tid – som känns som en evighet. Kan han på något vis bryta förbannelsen? Kul att veta är att filmen har en scen som var en direkt inspiration till Jack Nicholsons yx-scen i Stanely Kubricks The Shining.