Superhjältar – filmerna vi aldrig fick se
Somliga superhjältar fick skicka trikån till textilåtervinningen.
Tycker du att våra skärmar och biodukar svämmat över med kostymprydda hjältar de senaste åren? Det kunde faktiskt vara mycket värre. Idag listar vi på Filmtopp superhjälteprojekten som lades ned!
Att blockbustermarknaden mer eller mindre dominerats av superhjältar de senaste åren kan väl knappast ha undgått någon? Mantelbärande och förädlade übermänniskor visar gång på gång att superhjältarnas tid har kommit för att stanna, hur många retoriska pungsparkar som än riktas mot de trikåbeklädda skreven.
Dock kunde superfamiljerna varit betydligt större. Många projekt har fått smaka på köttyxans hänsynslösa kraft och lagts ned så idag vill jag ta med er, kära läsare, längst fallna superhjältars allé och beskåda vraken liggandes längst vägen. Idag listar jag nedlagda superhjältar – rullarna vi aldrig kommer att få se.
VIDARE LÄSNING:
The Amazing Spider-Man 3
Marc Webbs reboot-serie av väggkryparen möttes av blandad kritik där i synnerhet den andra filmen fick ta emot en hel del svidande cykelsparkar. Undertecknad älskade första filmen och tillhör en försvinnande liten minoritet som gillar den andra filmen också. Andrew Garfields psykiskt labila version av Peter Parker tilltalade mig starkt och Emma Stones Gwen Stacy var perfekt. I synnerhet första filmen kändes som en tonårsdoftande indie-rulle i superhjältedräkt.
Jag ville verkligen ha en tredje och avslutande del och drömmen om att se Garfield svinga sig mellan skyskraporna tillsammans med Iron Man, Hulk och Cap växte. Det blev inte så. Produktionen av del tre brakade ihop och Sony slöt avtal med Marvel Studios om ännu en reboot som bättre flöt samman i MCU:s komiska DNA. Slutet gott, allting gott? Ja, typ.
Darren Aronofskys Batman: Year One – den mörkaste av alla filmer om superhjältar?
Tycker du Zack Snyders mördande tolkning av Läderlappen är för eländig och mörk? Vänta bara tills du hör vad Darren Aronofksy (Reqiuem for a Dream, Black Swan) och Frank Miller (The Dark Knight Returns) smidde för planer för allas vår fladdermus.
I Aronofskys nedlagda tolkning blir Bruce Wayne utfattig och hemlös som barn efter att hans föräldrar går sitt sedvanliga öde till mötes i gränden. Inget bling bling för Bruce här inte! I rollen som Batmans ständiga samvete och pathos såg vi inte heller skymten av någon artig butler utan istället en snubbe vid namn Al som jobbade som bilmekaniker. Catwoman knegade som prostituerad dominatrix och allmänt elände rådde i Gotham City. En ganska bra bit från källmaterialet, eller hur?
Dödsstöten för produktionen sägs ha kommit när Aronofsky krävde att Joaquin Phoenix skulle iklä sig huvan och manteln. Studion var inte med på noterna och var mer sugna på 90-talsdrömmen Freddie Prince Jr. Dock löste det sig som bekant för Phoenix inom Batman-världen. Med filmen Joker har han blivit en milstolpe för alla superhjältar… och deras ärkefiender.
Superman Lives
Det ska erkännas direkt: jag är inget vidare fan av Stålmannen. Karaktären och jag har aldrig lyckats tala samma språk, men det skrotade Superman Lives-projektet är precis så bonkers att jag med enkelhet hade parkerat rumpan i filmfåtöljen.
Nicolas Cage + Tim Burton = Superman. Smaka på den ekvationen och säg mig om det inte vattnas i munnen. Superman Lives baserades på den ökända serien The Death of Superman där skurkarna Brainiac och Doomsday agerade domare och bödel. Att föreställa sig en ung Nicolas Cage i regi av en ännu inte kreativt slutkörd Tim Burton är en feberdröm jag önskar att jag fick insjukna i. Den brokiga produktionen har dessutom dokumenterats i filmen The Death of Superman Lives – värt att spana in för den nyfikne.
Hellboy 3
"Hellboy 3" är ett tvättäkta sorgebarn för undertecknad. Visionären Guillermo Del Toros två första Hellboy-rullar är urskoj fantasy – en ockult sammansvetsning av Men in Black och X-Men. Del Toros pigga och sprudlande grepp ger energi till varenda bildruta och för monsterdiggaren fanns nästan oändligt av skatter att gräva i. Givetvis väntade jag ivrigt på en bombastisk och charmig trilogi-avslutare.
Dock slutade inte den här sagan vackert. Jag, och många fans med mig, fick aldrig någon tredje del utan serverades istället en själlös reboot signerad Hollywoods cyniska maskineri. Tragedin var ett faktum. Tack och lov finns det fler superhjältar där ute att följa med spänning…
Spider-Man 4
Sam Raimis "Spider-Man" var den första film jag såg upprepade gånger på bio. Fyra gånger blev det och den traditionen fortsatte jag genom hela trilogin. Hype-mätaren var skrämmande hög inför del fyra som ryktades innehålla John Malcovich tolkning av fjäderfäet, tillika superskurken, Vulture. Skulle Raimi få avsluta med flaggan i topp efter treans kyliga mottagande?
Nej. Istället brakade bygget ihop. Partnerna kunde inte enas om ett tillräckligt vasst manus eller kreativ riktning och Raimi, som var extremt missnöjd med Spider-Man 3, nöjde sig inte med några kompromisser. "Spider-Man 4" skrotades 2010 men kanske får vi återse Maguires tolkning inom en snar framtid? Vem vet?
Batman: Continues (aka Burtons tredje Batman)
Jag älskar "Batman: Returns". Jag älskar den oändligt mycket mer än originalet och jag njuter av den Burtonska estetikens crescendo i denna mustiga, mörka uppföljare. Burton hann påbörja arbetet med sitt tredje äventyr om fladdermusen kallad Batman: Continues, som sades bli den mest gotiska och mörka hittills.
Detta skedde som bekant inte. "Batman: Returns" nåddes av en hel del sura miner för sin gotiska approach vilket gjorde att Warner Bros genast började spana efter nästa kreativa ledstjärna på superhjälte-himmeln. Gotham skulle fortsättningsvis bli en neondränkt skådeplats signerad Joel Schumacher och lämna bazooka-armerade pingviner bakom sig. Michael Keaton valde att lägga manteln på hyllan efter denna kreativa u-sväng och resten är historia. "Batman: Continues" blev "Batman: Forever". Men vem vet, kanske får vi återse honom i kommande multiverse-sagan The Flash?
X-Men Origins: Magneto – Djupdykning i favoritskurk blev istället ännu en film om muterade superhjältar.
"X-Men Origins" höll på att ta schwung under 2000-talet och bli en egen serie av X-Men prologer. Vi skulle få bevittna ursprungshistorierna från våra favoritmutanter i alldeles egna filmer och en som jag verkligen såg fram emot var X-Men Origins: Magneto
X-Men var en av få superhjälterullar där skurken faktiskt nyttjade en kristallklar ideologi. Han hade suttit i koncentrationsläger under andra världskriget vilket, fullt förståeligt, påverkade hans sätt att filtrera sin omvärld. Att få se ett djupdyk i detta kittlade sannerligen mina cinematiska smaklökar. Tyvärr gick projektet i stöpet och skulpterades om till "X-Men: Frist Class" där vi får följa hela mutantgängets ursprung. Men dessa superhjältar tackar man väl inte nej till direkt.
Justice League: Mortal
Det är mycket liv kring rättvise-ligan för tillfället. Zack Snyders ofiltrerade tolkning nådde nyligen en stormförtjust publik men det har stormat kreativa schismer kring ligan tidigare.
2009 var ingen mindre än George Miller (Mad Max) i startgroparna att ingjuta cinematiskt liv åt Justice League. I Millers Justice League skulle vi få beskåda ligan gå i fullskaligt krig med s.k. OMAC, människor som blivit infekterade av OMAC-viruset som superskurken Maxwell Lord planterat i snabbmat (!). Storyn låter fullkomligt vansinnig men tillräckligt dum för att jag sörjer över att jag aldrig kommer få beskåda eländet.
Detta var mina skrotade superhjältar som vi aldrig kommer att få se. Istället får vi streama superhjältefilmer på Netflix, Disney+ och de andra streamingtjänsterna. Har du några nerlagda spandexbyxor som du sörjer lite extra?