Spanska filmtips för sommaren

Neruda (2016) - Chile

Regi: Pablo Larraín
Längd: 107 min

Biografiskt drama med inslag av mystik från Chile.

Neruda handlar om poeten och författaren Pablo Neuruda (Luis Gnecco), som 1945 väljs in i den chilenska senaten för kommunistpartiet, men som efter att ha kritiserat president Gabriel González tvingas gå under jorden, fly och till slut gå i exil. Som publik får vi följa poetens liv, karriär, kärlek samt tankar och reflektioner under sin flykt. Vi får även privilegiet att vara med poliskommissarien Óscar (Gael García Bernal) i dennes jakt efter poeten i fråga, dennes övertygelser och slutliga konflikt.

Enligt regissören Pablo Larraín innehar den Nobelprisbelönade Neuruda en särskild betydelse för Chiles historia.

– Varje land har sina personer som kan beskriva vilka vi är och hur vi tog oss dit vi är, och i Latinamerika och speciellt i Chile är det våra poeter som format oss. Och i Chile finns Neruda i allt, inte bara i sina böcker, utan i träden och i luften vi andas, sa regissören Larraín till SVT Kulturnyheter under Stockholms filmfestival 2017.

Jag såg den här filmen i samband med premiären på Hagabion i Göteborg tillsammans med en vän efter att vi druckit varsitt glas rött. Jag minns den som en estetisk tillfredsställelse, oförutsägbar och med ett tilltalande narrativ. Det finns en mystisk kemi mellan de två båda huvudkaraktärerna - polisen och poeten -  som skapar en enorm längtan efter att få se dem båda männen mötas.

El secreto de sus ojos (2009) - Argentina

Regi: Juan José Campanella
Längd: 129 min

Sensationellt kriminaldrama från Argentina rik på symbolism, känsla och historia. Det här kan mycket väl vara den starkaste filmen från Sydamerika någonsin, jag kan inte rekommendera El secreto de sus ojos nog.

Den pensionerade utredaren Benjamin Esposito (Ricardo Darín) börjar skriva på en roman om ett fall från det förflutna. En ung kvinna våldtogs och mördades 1974 men trots en utpekad gärningsman löstes aldrig fallet. Till sin hjälp har Benjamin den alkoholiserade avdelningschefen Pablo (Guillermo Francella), som också han kommer att bli alltför involverade i detta svåra fall. Våldet och den statliga terrorismen från högerdiktaturen i Argentina 1976 till 83 kastar en mörk skugga över fallet och gör förutsättningarna ännu svårare för Pablo och Benjamin, som trots fara är fast beslutna att finna sanningen.

El secreto de sus ojos är blev en internationell succé som tog hem Oscar för bästa utländska film för Argentina vid Oscarsgalan 2010. Bland flera erkännanden finns El secreto de sus ojos med på BBC:s lista över de hundra bästa filmerna från 2000-talet.

Che: El argentino (2008) - USA/Frankrike/Spanien

Regi: Steven Soderbergh
Tid: 134 min

Den första filmen av den tvådelade amerikanska produktionen om argentinaren och revolutionären Ernesto ”Che” Guevara porträtterad av Benicio del Toro.

Från det första mötet med Fidel Castro (Demián Bichir) en kväll på en balkong i Mexiko City, till striderna under kubanska revolutionen till slutet av filmens första del då Che berättar för Fidel att han vill fortsätta kampen på den latinamerikanska kontinenten.

Utan vidare reservationer kan jag konstatera att det här är Benicio del Toros starkaste insats som skådespelare, det är helt enkelt en roll han är ämnad för att spela. Hans talang förenad med vad jag misstänker vara en stark personlig karaktärsstudie - som korrelerar utmärk med imitation -  leder till ett skådespel lika självklart, lika briljant som Jamie Foxx i Ray eller Emma Corrin i The Crown.

Trots att det rör sig om en Hollywoodfilm skiftar filmens dialogspråk beroende vem som talar, vilket  levererar en äkthetskänsla där ingenting försvinner i löjlig översättning. All heder till Steven Soderbergh, som trots påtryckningar från produktionsbolag och varningar om minskade intäkter inte vek sig i sin övertygelse om att Che: El argentino skulle vara på spanska.

”Du kan inte göra en film med trovärdighet i det här fallet om det inte är på spanska”, sa Soderbergh i en intervju i samband med filmfestivalen i Cannes 2008 och tillade att, ”Jag hoppas att dagarna av den sortens kulturell imperialism har nått ett slut”.

Amores perros (2000) - Mexiko

Regi: Alejandro González Iñárritu
Längd: 153 min

Amores Perros är den första delen av Alejandro González dödstrilogi, följd av 21 Grams (2003) och Babel (2006). Denna dödstrilogins debut består av tre separata berättelser som binds samman genom en bilolycka. I denna triptyk av missöden binder Alejandro González här ihop en skildring av alldagligt våld i det mexikanska samhället. Meningslöst våld, sorg, desperation och överlevnad i ett av världens allra farligaste länder.

Nej det här är inte någon lätt film, det skulle inte ge det här mästerverket rättvisa att bara kalla det för ett socialrealistisk stycke verk. Fullproppad med desperation, våld, ojämlikhet, rädsla, fattigdom och sorg blir Amores Perros stundvis bortom realistisk och alldeles för tung att se. Du kan räkna med den här filmen kommer att kännas.

Amores Perros nominerades flertal priser på filmfestivaler i Europa och Sydamerika. Filmen vann Ariel de Mejor Película, det högsta priset för film i Mexiko.

Måndagar i solen (2003) - Spanien

Regi: Fernando León de Aranoa
Längd: 113 min

Dramakomedi från Spanien.

Innan jag vidare introducerar den här filmen vill jag tillägna den en särskild utmärkelse. I en samtid full av krav på att du behöver vara vacker, framgångsrik, sätta högt resultat på högskoleprovet, ha karriär, minimalistisk innerstadslägenhet, LinkedIn, investeringssparkonto och överlag vara bäst så är Måndagar i solen inte bara ett mästerverk utan även en ren lättnad.

I denna berättelse får vi följa de fullvuxna karlarna Santa (Javier Bardem), José (Luis Tosar), Lino (José Ángel Egido), Amador, Serguei och Reina som alla blivit arbetslösa sedan det lokala varvet i den lilla Galiciska staden lagts ned.

Oförmögna att finna jobb och lämnade med känslan av att vara misslyckad, onödig och meningslös som kommit i anslutning till denna olycka drar sig våra huvudkaraktärer till den lokala krogen.

Med avbrott av arbetsintervjuer med utebliven framgång och personliga misslyckanden skapar karaktärernas dynamik en humorfilm i sin egen liga. Av hela mitt hjärta älskar jag Måndagar i solen, bara första anblicken av Javier Bardem i rollen som den hopplöse Santa får mig att skratta.

Denna Fernando León de Aranoas debutfilm vann fem Goyapris - bland annat för bästa film - och blev Spaniens Oscarsbidrag 2003.

Att återvända / Volver - (2006) - Spanien

Regi: Pedro Almodóvar
Längd: 120 min

Dramakomedi av Pedro Almodóvar med Penélope Cruz i spetsen av ett kvinnligt ensemble som leder oss igenom denna helt skruvade och charmiga berättelse som bara en Almodóvarfilm kan leverera.

Filmen kretsar kring en familj från en liten by i regionen La Mancha där intrigerna är många. Motvilligt åker Sole (Lola Dueñas), som likt systern Raimunda (Penélope Cruz) bott i Madrid i flera år, tillbaka till hembyn för att närvara på begravningen för deras moster Paula. Väl framme i det lilla samhället där mycket lita har förändrats konfronteras Sole av deras moder Irenes spöke, som återvänt från de döda för att göra upp med familjens alla hemligheter.

Med inspiration av efterkrigstidens italienska neorealism under sent 40-tal tar Volver sin an teman som familjerelationer, övergrepp, mord, död, ensamhet, skuld. Samtidigt som filmens genre utgör en konstellation av magisk realism, drama och framförallt komedi blir filmen stundvis en varm spansk komedi med systerskap som bultande hjärta.

Almodóvars kritikerrosade mästerverk tog hem två priser vid Filmfestivalen i Cannes, Goyapriset för Bästa film 2006 och Penelope Cruz blev den första spanska kvinnan att nomineras Oscar för bästa kvinnliga huvudroll.

För fler härliga filmtips, scrolla vidare eller besök vår lista med 10 familjefilmer för regniga sommardagar.