Topp 5 Skräckmusikaler

Vad tycker jag då om att kombinera skräck med musik? Genialt! Skräckmusikaler får min puls att öka, i takt med musiken. Och som tur är finns det några riktigt bra skräckmusikaler att ta del av. Nedan följer en lista på mina 5 favoriter.

5. Sweeney Todd: The Demon Barber of Fleet Street (2007)

Tim Burton som regissör för en skräckmusikal? Javisst, och en mycket bra sådan dessutom. Sweeney Todd är en klassisk hämndhistoria iklädd blodig viktoriansk skrud med stämningsfulla melodier. Ett drömprojekt för Burton sedan 1980-talet. När han äntligen fick möjlighet att förverkliga sin film hade han sina trogna följeslagare Johnny Depp och dåvarande partnern Helena Bonham Carter med sig.

En barberare återvänder till London efter många år för att hämnas på oförrätter utfärdade av domare Turpin (Alan Rickman). Filmen rivstartar verkligen med både dramatik och atmosfär.

Särskilt Depp har fått välförtjänt beröm för sin karaktärisering av barberaren Benjamin"Sweeney Todd" Barker. Hans sångröst kanske inte är den bästa, men jag är inte ensam om att tycka att hans prestation passar perfekt ihop med karaktären han spelar.

LÄS OCKSÅ: Fem vassa musikhyllade filmer

4. Little Shop of Horrors (1986)

Nu kommer vi till en klassiker! En musikal baserad på en off-Broadway produktion av Alan Menken och Howard Ashman, som i sin tur är baserad på den Roger Corman-producerade lågbudgetfilmen från 1960-talet. Det finns inget bättre sätt att förmedla en historia om en nördig florist (Rick Moranis), en sadistisk tandläkare och en människoätande växt än genom sång.

Little Shop of Horrors erbjuder camp, skräck och medryckande låtar. En pärla i regi av Frank Oz, definitivt en av de märkligare skräckmusikalerna, men ack så underhållande.

3. The Rocky Horror Picture Show (1975)

Att inte ha denna kultklassiker på listan vore blasfemi! Rocky Horror Picture Show är baserad på Broadwaymusikalen: The Rocky Horror Show. Skriven av Richard O’Brien som också skrev manus till filmatiseringen tillsammans med regissören Jim Sharman.

Sprungen ur O’Briens förkärlek till science-fiction, den oavsiktliga humorn i B-skräckisar och viljan att kombinera de båda. Släng in illavarslande dialog, schlock-skräck, 50-tals rock och Steve Reeves muskelfilmer och du har Rocky Horror. Tim Curry är sjukligt underhållande som Dr. Frank N. Furter, kostymerna skandalösa och ensemblen makalös.

LÄS OCKSÅ: Filmerna som skrämde mig som barn

2. REPO! the Genetic Opera (2008)

REPO! var länge min personliga favoritmusikal. En gotisk och blodig historia. Det är bara ganska nyligen som denna film vemodigt men värdigt fick ge plats för en ny favorit. Även om jag fortfarande blir svag i knäna när Graverobber (Terrence Zdunich) dyker upp för första gången på kyrkogården. Kultförklarad efter att först ha avfärdats av filmvärlden. Likt Rocky Horror Picture Show behövdes det både lite tid och distans innan Repo! hittade sin publik.

Filmen är en bombastisk och blodig upplevelse. Med stark betoning på ordet upplevelse. REPO! är det första samarbetet mellan författaren och skådespelaren Terrence Zdunich (Graverobber) och regissören Darren Lynn Bousman (Saw II, III och IV).

I en mörk och dysfunktionell framtid får vi följa den unga flickan Shilo (Alexa Vega), som dras in i ett äventyr bland illegala droger, arvsbråk, organtransplantationer och mörka hemligheter. Allt ackompanjerat till dundrande rockmusik med fantastiska musikaliska insatser från skådespelarna. Extra shout-out till Buffy-skådespelaren Anthony Stewart Head. Vilka pipor!

1. The Devil's Carnival (2012)

Slutligen, musikalen som har tagit plats nummer ett i mitt hjärta. The Devil’s Carnival fullständigt knockar mig med sin charm och sitt fantasifulla universum.

Practise makes perfect. The Devil’s Carnival är det andra samarbetet mellan regissören Darren Lynn Bousman och författaren/skådespelaren Terrence Zdunich. Flera av skådespelarna från REPO! återvänder om än i helt andra roller, vilket skapar en intressant dimension i sig.

LÄS OCKSÅ: Låt skräckfilmen beröra din verklighet

I The Devil’s Carnival representerar varje huvudperson en av Aisopos olika fabler och dess lärdomar. Berättelsen och soundtracket är både mörkt och förtrollande humoristiskt. Hyllad för sin musik och estetik är detta en fest för musikalälskaren.

En av de bästa låtarna är helt oförståeligt och märkligt nog bortklippt. Som tur är finns den att ta del av både online och på filmens soundtrack.

”In all my dreams I drown” sjungen av Tamara (Jessica Lowden) Djävulen själv (Terrence Zdunich).

Det här var mina favoriter. Håller du med mig? Har jag missat någon pärla? Kommentera gärna!