Sex saker från Oscarsgalan vi helst slipper
Inte i år igen...
Världens flottaste filmfest ligger bara runt hörnet och trots att kvällen är som julafton för filmfantaster jorden runt finns det likväl en del saker, stora som små, vi gärna klarar oss utan denna stjärnspäckade afton.
Pristagare som ”inte förberett något tal”
Finns det något värre en fejkad ödmjukhet? Tyvärr är just Oscarsgalan en ansamling utan dess like för just detta. Allra tydligast framkommer kanske detta när en nyannonserad pristagare börjar sitt tacktal med att slå fast att denne inte förberett något tacktal, oftast med motiveringen om att de ”did not see this coming”.
I konkurrens med endast fyra andra nominerade, uppsnofsad vid både huvud, axlar, knä och tå kvällen till ära, och sittandes bara ett stenkast från scenen du troligtvis drömt om att äntra hela livet men du har tydligen ändå inte förberett en 20 sekunder lång monolog? Bespara mig.
Pristagare som förberett sig alldeles för mycket
När jag nu tagit på mig mina mest cyniska glasögon är det väl på sin plats att även slänga människorna på andra sidan spektret under bussen. Lika provocerande det är att se en vinnare som försöker framstå som helt tagen på sängen av sin seger, lika tröttsamt är det att se en annan som metodiskt planerat sitt tacktal in i minsta, mest välavvägda detalj.
Tidsramen hålls perfekt, rätt personer tackas till punkt och pricka och med ett lagom nöjt men ändå ödmjukt leende alltid nära till hands – tacktal likt dessa åstadkommer kanske det de ska, men ack så färglösa de är.
Icke-komiker som drar scriptade skämt
Förutom de nominerade i publiken får också Oscarsgalan varje år stjärnspäckat besök av filmstjärnor som har i uppdrag att presentera kategorier och dela ut priser. Just dessa inslag medför inte bara ett efterlängtat återseende av några av dina favoritskådespelare, men också ett smärtsamt försök på komedi från densamme.
Med ögonen fastklistrade på montern där deras spökskrivna manus uppenbarar sig levereras dessa, oftast ofantligt fantasilösa skämt, av någon med total avsaknad av komisk tajming. Resultatet av detta blir nio gånger utav tio en stel hehe-reaktion från publiken som får det att vrida sig i magen på mig hemma i tv-soffan.
Politiska/aktivistiska tal
Världskändisar, oavsett om det är skådespelare eller idrottsstjärnor, har tillskansat sig en enorm plattform och det ligger helt i deras egna rätt att utnyttja den hur de än vill. Men kan vi i alla fall komma överens om att det ytterst sällan är MODIGT när en multimiljonär proklamerar sitt stöd eller motstånd i en fråga som det oftast redan råder konsensus kring?
Klimatfrågor och kvinnors rättigheter har den senaste tiden varit frekvent återkommande ämnen som blivit uppmärksammade av Hollywoods största stjärnor, oftast följt av högljudda ryggdunkningar av deras likasinnade på sittplats som även de vill göra det tydligt för resten av världen att ”kolla, vi har också rätt åsikt”.
Applåder under in memoriam-montaget
Oscarsgalan är en tid för hyllning, glädje och firande. Men det medför också en högtidlig tidpunkt för filmvärlden att minnas några av branschens största, men också mer anonyma, stjärnor som inte längre finns med oss. Just de sistnämnda har en tendens att hamna i kläm under Oscarsgalans in memoriam-montage.
Det sker varje år. En världskänd skådespelare eller regissörs ansikte lyser upp på storskärmen vilket framkallar högljudda applåder från publiken. När denne sedan övergår till en, i sammanhanget, okänd filmarbetare tonas sakta applåderna ner mot en ovetande tystnad. Ögonblick likt dessa är obekväma men också aningen smaklösa sett till segmentets avsikt. Så kan vi inte detta år komma överens om att spara applåderna till efter montagets slut?
Fans som tar priserna på alldeles för stort allvar
Det är faktiskt inte bara de närvarande på galan som har makten att förvandla kvällen till en pina. Nästan lika stora brottslingar är de tangenttryckande tyckare som prompt måste påpeka exakt vad akademin fått om bakfoten och hur de, i sin oändliga vishet, sitter på facit.
Från det att nomineringarna släpps och ända fram till sista statyetten delats ut pågår det årligen ett outhärdligt surr om vilka filmer som blivit ”snubbed” och vilka som är kriminellt överrepresenterad. Det dessa människor tycks ha glömt bort är att, och håll i hatten nu, galan inte är på liv och död.